” You can’t outfox a fox”, fick jag som råd en gång för många år sedan. Uttrycket förlorar en central aspekt av sin betydelse när det översätts till svenska (”du kan inte överlista en räv”), eftersom verbet ”outfox” inte bara betyder överlista, utan specifikt att överlista likt en räv. ”Det går inte att vara mer räv än räven”, är kanske närmare uttryckets andemening.

Jag brukar påminnas om detta uttryck när jag följer den politiska utvecklingen i Israel. Räven i sammanhanget är förstås Benjamin Netanyahu, landets tillförordnade premiärminister, vars politiska list saknar motstycke i landets 73-åriga historia. I fyra konsekutiva nyval sedan i april 2019 har han och hans trogna koalitionspartier misslyckats med att vinna en klar majoritet, men ändå sitter han kvar vid makten.

Efter det tredje nyvalet i mars 2020 lyckades Netanyahu visserligen bilda en ny regering, men bara för att han med hänvisning till coronapandemin lyckades övertyga sin dåvarande främste rival Benny Gantz att gräva ner stridsyxan. Gantz valde att tro på Netanyahus löften, något han snabbt kom att ångra. Bara ett halvår efter att regeringen hade tillträtt, utlystes nyval igen. Gantz var utmanövrerad och förödmjukad.

Mot bakgrund av detta och av Israels världsledande vaccinationskampanj räknade Netanyahu kallt med att slutligen bryta det politiska dödläget i ännu en valomgång, den fjärde i ordningen.

Men valresultatet den 23 mars i år skiljde sig i praktiken inte från valresultatet den 2 mars 2020, eller valresultaten i april och september 2019: Netanyahu saknade en klar majoritet. Hans sätt att behandla Gantz under det gångna året har dessutom gjort att inte ens hans tilltänkta koalitionspartner längre vågar lita på honom.

Det som gjort det möjligt för Netanyahu att ändå sitta kvar vid makten är den djupa politiska oenigheten bland hans motståndare, som är utspridda över hela landets breda politiska spektra, från religiösa högerhökar till kommunister och islamister. Och så länge oppositionen inte kan ena sig sitter han kvar.

Men bara till den 16 november. Enligt den ännu giltiga koalitionsöverenskommelsen som nåddes efter det tredje nyvalet (det i mars 2020) ska nämligen premiärministerposten alterneras mellan Netanyahu och Gantz, och den 17 november tillfaller posten Gantz. Det enda sättet för Netanyahu att undvika detta är att bilda en ny regering, oavsett hur instabil eller kortlivad den blir. Därav hans allt tydligare desperation.

I måndags kväll tycks dock Netanyahu slutligen ha blivit överlistad när Knesset (Israels parlament) röstade om tillsättningen av det så kallade organisationsutskottet, som styr Knessets verksamhet under övergångsperioden mellan regeringar. Netanyahus förslag röstades överraskande ner, och i stället vann oppositionens förslag.

Vågmästarrollen i utskottet innehas nu, ironiskt nog, av det lilla islamistiska partiet Ra’am, vars ledamöter inte ens verkade ha för avsikt att delta i omröstningen när utskottet skulle tillsättas, för att sedan plötsligt rusa in precis innan voteringen och rösta emot Netanyahu.

Hänger ni med? Inte? Jag har full förståelse för det. Det är lite som att försöka sätta sig in i en utdragen såpopera, och i praktiken har inget förändrats: det politiska dödläget i Israel kvarstår.

Men räven tycks slutligen ha blivit överlistad: han har börjat förlora sitt grepp om makten. Av allt att döma tycks även Netanyahus egna bundsförvanter ha förstått detta. Nu återstår det att se om räven själv håller med, eller om han har ytterligare överraskningar gömda i skjortärmen.