Folk demonstrerar på gatorna i hela Israel. Varje lördagskväll sedan över en månad är man ute på gator och torg, i frustration över det man upplever som en stor förändring av Israel som judisk och demokratisk stat. Vissa går så långt att man kallar det för en kupp från den sittande regeringen och hävdar att demokratin är hotad och att det handlar om hela landets framtid.

Jag får en del frågor om detta. Vad är det som egentligen pågår? Vad handlar det om? Vad är det regeringen föreslår? Varför är folk så upprörda?

Läget berörs förstås i svenska medier, men som vanligt får den som läser eller tittar ingen riktig klarhet. Och eftersom vi lever i ett land som generellt sett är väldigt Israelkritiskt, vilket även gäller medierna, är det som berättas knappast särskilt uttömmande.

Jag ska göra ett försök.

I grunden handlar det om Högsta domstolens roll och hur dess ledamöter utses. Konflikten om hur det fungerar i dag är också kopplat till det faktum att Israel inte har någon konstitution utan något som kallas ”basic laws” – grundläggande lagar – precis som bland annat Storbritannien. Dessa lagar har en mycket stark ställning, men är alltså inte en konstitution.

Israel har, liksom Sverige, en uppdelning mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt, det vill säga mellan Knesset, regering och domstolarna. Men den sittande regeringen menar att Högsta domstolen blivit alltmer politiserad i sina beslut. Man har till exempel tagit sig rätten att upphäva lagar fattade av Knesset, utan att det finns formellt stöd för det i israelisk lag.

Detta har gjort att flera partier i den nya regeringen hade på sin agenda inför valet att göra en reform av Högsta domstolen.

Till detta kommer hur domare i Högsta domstolen utses. I dag görs detta av en kommitté på nio personer: tre domare i Högsta domstolen, två personer från Advokat­samfundet, två ministrar och två politiker i Knesset. Minst sju röster krävs för att en ny domare ska utses. Domarna och juristerna har alltså majoritet, och i praktiken har domarna då också ett slags veto för vilka nya domare som ska utses.

Regeringen vill att israeliska regeringar ska ha majoritet i denna kommitté.

Regeringen menar alltså att om politiker får majoritet blir det en demokratisering, eftersom politikerna väljs av folket i fria val. Oppositionen och demonstranterna menar att regeringen vill politisera Högsta domstolen.

Utöver detta kommer en del andra förslag från regeringen. Man vill till exempel att regeringen ska kunna upphäva beslut av Högsta domstolen med enkel majoritet; det ska alltså räcka med 61 av 120 röster i Knesset. Man vill också att ministrarnas juridiska rådgivare ska kunna vara politiskt knutna och inte opartiska, som de är i dag.

Vad betyder då allt detta? Ja, för det första kan vi ju jämföra med Sverige. Vem utser domare i Högsta domstolen här? Jo, det gör regeringen. Vem utser domare i hovrätter, tingsrätter och andra domstolar? Jo, det gör regeringen. De som demonstrerar i Israel skulle alltså tycka att vi har ett djupt odemokratiskt system med politisk styrning.

Man kan förstås också diskutera vårt nämndemannasystem. Är det demokratiskt att politiker som väljs av folket får utse nämndemän, eller är det ett problem? Borde det vara ”vanligt folk” i stället?

Jag tar dessa exempel för att påpeka att vad som anses vara ”mest demokratiskt” kan variera från land till land, från person till person. Jag tror knappast ”Svensson” tycker att Sverige är odemokratiskt. Många menar att demonstranterna mer uttrycker sin frustration med en regering de inte gillar, som har stöd av ultraortodoxa partier.

Vi får heller inte glömma att Benjamin Netanyahu är en vattendelare i Israel – du gillar honom, eller inte alls.

I vilket fall hoppas jag att israelerna kan samla sig och hitta en lösning, som så många som möjligt kan stå bakom. Uppslitande interna diskussioner är inte vad Israel behöver.