Att vörda Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.
Ordspråksboken 9:10

Världen idag

Hur Sveriges intressen gynnas av att Carl Bildt, liksom hans efterträdare Margot Wallström, konsekvent driver en linje som resulterat i att de inte längre är välkomna i Mellanösterns enda demokrati, förblir ett mysterium, skriver Paul Widén. (Bild från Carl Bildts möte med iranske utrikesministern Mohammad Javad Zarif 2014.) Foto: Vahid Salemi/AP/TT

Bildts ”märkliga” respons på kritiken mot Iranbesök

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 29 aug 2019

”Tanken att Sveriges utrikesminister inte ska kunna träffa Irans utrikesminister är märklig”, skrev Sveriges före detta stats- och utrikesminister Carl Bildt på Twitter den 22 augusti. ”Vi måste kunna träffa alla dem som krävs för att kunna hävda våra intressen. Så agerar alla länder.”

Bildts kommentar syftade på den skarpa kritik som riktades från många håll mot det varma mottagande som Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif fick när han besökte Stockholm i förra veckan. Grön ungdoms språkrör Aida Badeli beskrev inbjudan som ”ett slag i ansiktet”, medan Moderaternas enfant terrible Hanif Bali kallade Zarif för ett ”korrupt monster”.

Svenska exiliranier som hade samlats utanför UD för att demonstrera mot besöket jämförde i sin tur Zarif med den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbles.

Inget av detta tycks ha gjort minsta intryck på Carl Bildt. Att människor som flytt från den iranska förtryckarregimen och vars familjemedlemmar har fängslats och mördats av den, invänder mot det helt reservationslösa svenska välkomnandet av en av dess högsta företrädare, tycker Bildt bara är ”märkligt”.

Denna spelade förvåning återkommer ofta i Carl Bildts retorik när han vill utmåla sina meningsmotståndare till hysteriker.

När den internationellt terroriststämplade palestinska islamistorganisationen Hamas vann det palestinska parlamentsvalet i januari 2006 och bildade regering, krävde FN, USA, EU och Ryssland att den nya regeringen skulle erkänna Israel, erkänna tidigare ingångna avtal, samt ta avstånd från våld som metod för att uppnå sina mål. När dessa helt grundläggande krav inte uppfylldes, inledde det internationella samfundet en bojkott mot den palestinska regeringen.

Senhösten 2006 började emellertid Carl Bildt propagera för samtal med Hamas, och våren 2007 uttryckte han sin karaktäristiskt spelade förvåning över EU:s direktiv, som förhindrade honom från att ha kontakt med terroristorganisationens medlemmar.

I april 2008 jämförde han sedan Hamas med den dåvarande israeliske oppositionsledaren Benjamin Netanyahu – båda två utgör ett hinder för fred, menade Bildt – och förbrukade därmed det sista uns av förtroende som han då eventuellt ännu åtnjöt i Israel.

Och så har det fortsatt.

”Lite märkligt att Israels premiärminister Netanyahu kan fördöma en möjlig överenskommelse med Iran som ’dålig’ innan den ens har slutits”, skrev han lakoniskt på Twitter den 8 november 2013. I Israel hade man då med växande fasa sett hur en teokratisk diktatur, vars ledare öppet förespråkar förintelsen av staten Israel, tycktes komma allt närmare en överenskommelse med världssamfundet, utan den slutgiltigt eliminerade risken för fortsatt hemlig utveckling av kärnvapen.

Netanyahu hade i flera veckor dessförinnan nämnt hotet från Iran varenda gång han uttalade sig offentligt och varnat för den stundande överenskommelsen i nästan desperata ordalag. ”Lite märkligt”, skrockade Carl Bildt.

Bildts spelade förvåning tycks alltså ha en tendens att spela i händerna på organisationer och regimer vars uttalade mål är att förinta staten Israel. ”Vi måste kunna träffa alla dem som krävs för att kunna hävda våra intressen”, säger han myndigt när någon ifrågasätter hans engagemang för dialog med förtryckarregimer.

Hur Sveriges intressen skulle gynnas av att Carl Bildt, och numera även hans efterträdare på utrikesministerposten, Margot Wallström, konsekvent driver en linje som resulterat i att de inte längre är välkomna i Mellanösterns enda demokrati, förblir dock ett mysterium.

Bildts spelade förvåning tycks alltså ha en tendens att spela i händerna på organisationer och regimer vars uttalade mål är att förinta staten Israel. ”Vi måste kunna träffa alla dem som krävs för att kunna hävda våra intressen”, säger han myndigt när någon ifrågasätter hans engagemang för dialog med förtryckarregimer.

Jag ville förnimma en bråkdel av det som slavarna nästan ständigt måste ha känt.

Gästkrönika Härom veckan deltog jag i en krigsminneshelg bredvid Hitlers största slavprojekt i Norge. Det var en gripande upplevelse, som även svenska skolelever... tisdag 15/10 00:00

Stefan Salmonsson blir pastor i Norge

Församling. Reseevangelisten Stefan Salmonsson, som tidigare varit pastor inom Trosrörelsen i Sverige, har nu installerats som pastor i Sarpsborg i Norge. Han... söndag 13/10 15:00

Kristen tro visar vägen till försoning och fred

Ledare Årets fredspristagare heter Abiy Ahmed. Även om han tillhörde förhandsfavoriterna till priset är han inte lika känd i Sverige och svensk kristenhet... tisdag 15/10 00:00