Kris i befolkningsfrågan

När Gunnar och Alva Myrdal skrev sin beryktade bok "Kris i befolkningsfrågan" år 1934, var bakgrunden att födelsetalen under 1930-talet sjönk kraftigt i Sverige.
Myrdals varnade för att Sveriges arbetsföra befolkning inom några decennier skulle ha för många åldringar att ta hand om, vilket i sin tur skulle leda till allvarliga försörjningsproblem.
Förutom att paret Myrdal rekommenderade steriliseringar av "imbecilla" och "sinnesslöa" mödrar, förespråkade de omfattande sociala reformer för att få födelsetalen att växa. De menade också att en befarad befolkningsminskning skulle leda till sänkt produktivitet och lägre levnadsstandard för alla.

En liten parantes: 1930-talets skuldbeläggning och sterilisering av unga kvinnor kastar en mörk skugga även över dagens debatt. Varför läggs – då som nu – ansvaret på de unga kvinnor som utnyttjas, i stället för på de män som utnyttjar dem? Nyligen tog en 15-årig tjej sitt liv strax innan rättegången mot den misstänkte våldtäktsmannen skulle starta. Flickans berättade att hon hade blivit utsatt för våldtäkter av en man som bodde på det behandlingshem där hon var placerad. Domstolen lade ned åtalet när flickan tog sitt liv, men beslutet överprövades.
Ytterligare en parantes: vad beror det på att våldtäktsanmälningarna ökar i Sverige varje år, men inte åtalen?

Under snart två decennier i Sverige har antalet födda barn per kvinna legat på samma låga nivåer som på 1930-talet, då Myrdals bok gavs ut. I dag vet vi att nu går 2,1 yrkesaktiva per pensionär, vilket kommer att minska till endast 1,4 yrkesaktiva för varje pensionär om tjugo år. En liknande, om inte värre, befolkningskris som på 1930-talet, alltså.
Varför föds så få barn i Sverige? Lever vi i ett barnfientligt samhälle? En sak är i alla fall säker: politiska beslut som främjar tillfälliga förbindelser, homosexuell samlevnad och som försvarar rätten till abort, kommer inte att sätta fart på födelsetalen. Den stora förblindelse som hindrar oss från att se det uppenbara är påtaglig.

I stället har vi fått en ny debatt i Sverige: frågan om dödshjälp. Politiker som intresserar sig för demografiska befolkningskurvor har börjat propagera för att samhället ska underlätta för gamla och sjuka som vill ta sina liv, med mottot "rätten" till sin död.
Vi vet redan att "rätten" till abort i själva verkat ofta handlar om tvång från omgivningen: att tro att en gravid kvinna ska orka stå emot påtryckningar från fäder, föräldrar, skola och arbetsplats är naivt. På samma sätt kommer sjuka och gamla utsättas för samma tryck.
Krisen är alltså djupare än negativa befolkningsprognoser och sluttande demografiska kurvor. Den djupaste krisen gäller vad som hänt med människovärdet och avsaknaden av respekt för livet självt.