Det är onsdag när Världen idag besöker Kummelby kyrka, vilket innebär förberedelse för kvällens kurs i kristen tro. Här råder en familjär och välkomnande atmosfär.
Församlingen är en del av Svenska kyrkan i Sollentuna och är känd av många som pionjär för satsningen på Alphakurser i Sverige.
Gita Andersson har varit präst i Sollentuna församling i cirka 40 år, och aktiv i den process som ledde till att församlingen började med konceptet 1996.
Hon har samlat några personer med Alpha-anknytning i kyrkan inför vårt besök. Gita börjar berätta om hur hela resan började.
– I Sollentuna råder sedan många år tillbaka ett gott ekumeniskt klimat. Det har sina rötter i den karismatiska väckelsen som bröt fram rakt genom kyrkor och samfund med en våg av andlig förnyelse, säger Gita.
– Mitt eget möte med den helige Ande väckte en längtan efter att nå ut till fler människor, berättar Gita.
Denna längtan delades av två av hennes kollegor i kyrkan, Staffan som var präst och Christer som var organist. Tillsammans kompletterade de varandra. Via kyrkans olika verksamheter hade de förstås redan kontakt med många människor. Men frågan var hur de kunde hjälpa människor fram till en egen tro.
– I Kummelby fanns en bönegrupp, ledd av kyrkvärden Gösta. Böneinitiativen växte och en förväntan väcktes om att Gud hade något på gång, säger Gita.
– Alla var överens om att Kummelby kyrka skulle erbjuda en öppen och generös gemenskap, som bekräftar människor och inbjuder till delaktighet.
Gita förklarar att detta verkligen är något som ”satt sig i väggarna” och präglar kyrkan. 1995 togs ett stort och avgörande steg mot det som blev Kummelby kyrkas stora kännemärke.
En grupp anställda och frivilliga från kyrkan gjorde en studieresa till London. I stadsdelen Brompton hamnade de i Holy Trinity Church, en anglikansk kyrka, där idén om Alphakurser om kristen tro har sitt ursprung.
– Vi visste inget om detta då, men fick nu hela upplägget med Alpha presenterat. Några tidigare deltagare berättade för oss om sina erfarenheter av kursen, och processen som lett dem fram till en tro, berättar Gita.
– Det passade oss som hand i handske i vår längtan att nå ut till människor ”mitt i livet”.
Våren 1996 inbjöd Kummelby kyrka till den första kursen, en av de allra första i Sverige.
Alphas koncept, med måltid, föredrag och samtal i mindre grupper, visade sig fungera bra även i Sverige.
– Vi skickade ut inbjudningar till 400 personer i kyrkans nätverk men inte en enda gensvarade på inbjudan, säger Gita.
– Nästa steg blev att inbjuda grannar, vänner, arbetskamrater och den första kursen kunde komma i gång med tolv deltagare och fyra ledare. Därmed var bollen i rullning.
Sedan har det rullat på år efter år och Alpha blev djupt förankrat i Kummelby kyrkas kultur. Deltagarantalet har skiftat, men en överslagsberäkning med ett försiktigt medelvärde landar på minst 800, sammanlagt.
– När vi genomfört den första kursen på tio veckor, undrade de flesta deltagarna vad som skulle hända sedan, berättar Gita.
– Då utvecklade vi konceptet med en fördjupande kurs som vi kallade Beta.
Med uthållighet har kyrkan i Kummelby gått vidare på den inslagna vägen. De nöjda och inspirerade deltagarna har varit de bästa reklamtavlorna och hela tiden har nya deltagare fyllt på.
Kyrkan vitaliserades av den värme, gemenskap och nyfikenhet som de förmedlade och många blev volontärer. Visst kunde det bli lite gnissel när olika kulturer skulle förenas, men med god vilja kunde detta övervinnas.
– Med alla nya människor som strömmade till insåg vi att vi också behövde större lokaler. Så vi tog det stora steget att riva den befintliga kyrkan och bygga nytt, säger Gita.
Gita konstaterar att anledningen till att hon vågade vara delaktig i det beslutet, var det hon såg Gud göra genom Alphakurserna.
I december 2000 invigdes den nya ändamålsenliga kyrkan, som används flitigt. För Gita har åren med Alpha gett oförglömliga erfarenheter som präglat hela hennes liv. Mer uttömmande intryck och vittnesbörd finns i hennes bok Bättre än vi trodde (Libris förlag).
Prästen William Grönroos har de senaste åren varit ansvarig för arbetet med Alpha. Vid sin sida har han ett stort team av volontärer som hjälper till med olika uppgifter.
Han är fascinerad av att människor, som kommer in utifrån med så många olika förutsättningar och bakgrunder, så snabbt hittar varandra i en levande och dynamisk gemenskap.
– Här finns både skratt och gråt i en öppenhet och ett förtroende, som uppstår när man delar sitt innersta, säger William.
Han upplever att de som kommer är intresserade av varandra som människor och inte ens frågar vad den ene eller andre jobbar med.
– Ingen annan verksamhet ger mig så mycket, det här är bland det roligaste jag gör och varje gång överträffas mina förväntningar, säger William glatt, innan han går vidare till samlingen inför kvällens Alphakurs.