Det är en pampig byggnad som reser sig mitt i centrala Eskilstuna. Historien sitter inte bara i, utan också på väggarna i form av fotografier med glimtar ur Elimkyrkans hundrafemtioåriga församlingsliv.
Vi är här för att höra om den förnyelse församlingen upplevt de senaste åren, men pastorerna Joel Backman och Erik Lindberg återvänder ofta till det gamla – för att sätta det nya i sitt sammanhang. Här verkar det finnas en stor respekt för alla de som gått före, parallellt med en pulserande framåtanda.
Elimkyrkans föreståndare och pastor, Joel Backman, tillträdde som pastor för tio år sedan. Då hade församlingen, efter att de tragiskt förlorat den dåvarande pastorn i cancer, stått utan föreståndare i två år. Joel kom från en pingstförsamling, till Elimkyrkan som tillhör Equmenia.
– Pingst har ju väldigt tydliga uttryck, säger Joel.
– När jag kom hit kanske jag inte såg så mycket av den typen av karismatik som jag var van vid.
Han framhåller sedan en tacksamhet över att han fick vidga sin bild av vad karismatik kan vara, samtidigt som också församlingen under de här åren rört sig åt ett håll där en större bredd av uttryck nu får plats.
– Det här har inte varit en oandlig församling, det har bara funnits mer djup för oss att utforska tillsammans, säger Joel.
När Erik Lindberg kom till församlingen och skulle börja arbeta med ungdomarna, fanns det inget ungdomsarbete och själv var han bland de yngsta i församlingen.
– Vi byggde upp det helt pionjärt, men där har det nu tillkommit starka krafter som kan bära.
– Mina ideella ledare visar initiativ och ledarskap och det börjar växa fram en ny generation.
De får också uppleva hur ungdomar helt utifrån kommer till tro och tar med sina vänner till kyrkan. De döper människor och når många genom sina digitala sändningar.
Den stora orsaken till framåtrörelsen, menar Joel, är att de satt Guds ord i centrum och undervisat årsvis om olika centrala teman.
– Bibeln är i centrum här, i vår förkunnelse, i vårt liv. Det är verkligen vår grund.
Joel berättar om flera som hittat till kyrkan efter att de började filma och sända gudstjänsterna under pandemin. Att det börjar röra sig nya människor i församlingen och inte minst en yngre generation, skapar en förändring i sig.
– Jag kan se hur tonen har ändrats mot hur det var för ett antal år sedan, säger Joel.
Inte minst framhåller de den årligen återkommande satsningen ”Höstglöd”, som Världen idag tidigare skrivit om. Helgen, som arrangeras tillsammans med de andra kyrkorna i stan, har också blivit en möjlighet att presentera talare från alla olika samfund.
– I början märkte vi att saker kunde vara främmande, säger Joel, och ger ett exempel på när Linda Bergling, från Trosrörelsen, besökte församlingen.
– Hon talade i tungor och flödade på, men är samtidigt så mjuk i sin framtoning så det gick hem.
Som en bild på ”kulturkrocken” berättar Joel att han i början av sin tid kunde få kommentarer om att han rörde sig för mycket i talarstolen. Vissa saker har fått ta sin tid.
– Förra året hade vi Joakim Lundqvist här, säger Erik, och minns hur det hände mycket positivt i församlingen vid det tillfället.
Han berättar vidare att det numera är en självklarhet med handpåläggning och förbön framme vid scenkanten.
Erik smiter ut ur kontoret där vi sitter och samtalar och återkommer snart med en rejäl bok som gavs ut i samband med Elimkyrkans 150-årsjubileum. Tillbaka till historien igen.
– Det fanns en pastor här vid förra sekelskiftet – Gut Olof – som ledde församlingen under en stor väckelsetid. Han var här i 25–30 år och de döpte 800 personer, berättar Erik engagerat.
– Det var innan ord som pingstväckelse och karismatik fanns, men det fanns ändå här i församlingen.
Joel framhåller att församlingen, även om den historiskt sett uppfattats som mer traditionell, haft en stor påverkan på samhället. Ett svartvitt fotografi på väggen visar gudstjänstlokalen och läktarna fyllda till brädden med barn.
– Det var tusen barn som gick i söndagsskola här, berättar Joel.
– Det var på den tiden man hade söndagsskolor på många platser runt om i staden.
Joel säger att historien sitter i väggarna, på både gott och ont. Något av de många goda sakerna, som han menar präglar Elimkyrkan är det stora hjärtat.
– Jag tror människor märker det när de kommer hit, säger han och berättar om hur nya besökare dras med upp till kyrkkaffet på övervåningen och sedan vittnar om ett varmt omhändertagande.
Under flyktingkrisen 2015 var Eskilstuna den kommun som tog emot flest i hela Sverige och församlingen engagerade sig mycket i att hjälpa till där. Men också nu, med alla de ukrainska flyktingarna, är behoven stora.
I våras serverade de lunch till 40 ukrainare varje dag. Nu har de språkcafé och hjälper kommunen när de har behov av praktisk hjälp med flyktingarna.
– Vår utmaning är att vi är en liten kyrka i en stor kostym, säger Joel och berättar att det är en liten men trofast skara arbetare.
– De som sagt ja till kallelsen från Herren är enorma förebilder på tjänandet, säger Erik.
– Deras liv vittnar om ett tjänande hjärta och jag blir så stolt.
Men ingen utveckling utan utmaning och ingen tillväxt som inte spänner och drar.
– Kyrkan utmanas alltid i sin identitet och i sin medmänsklighet när det kommer till människor som inte är som vi. När människor inte är vana vid den kyrkliga mallen, säger Joel.
– Syftet med vad vi gör måste vara tydligt när man ska förklara för någon som inte är van. Varför sjunger vi? Varför gör vi som vi gör? säger Erik och menar att det är bra att tvingas bli tydliga med syftet.
Joel stryker än en gång under att Bibeln är grundfundamentet i allt de gör. Det är utgångspunkten. Därutöver är Equmeniakyrkans gemensamma vision något de lutar sig emot och tycker sammanfattar väl, vilket uppdrag de har som församling: En kyrka för hela livet, där mötet med Jesus förändrar dig, mig och världen.