I Kristet Centers lokaler syns de israeliska flaggorna bredvid de svenska i kyrksalen. Och i rummet där vi möts finns en sjuarmad ljusstake, en Menorah, och tavlor med motiv från Israel. Rebecka Hagsten, som är en av pastorerna i församlingen, har under många år varit delaktig i församlingens Israelarbete. Hennes engagemang går långt tillbaka i tiden.
– När jag växte upp var det alltid varit självklart för mig att församlingen har ett tydligt Israelfokus, säger Rebecka.
I vuxen ålder har engagemanget sedan förstärkts av personer och sammanhang hon mött och lärt känna på plats i Israel.
– Jag har också haft förmånen att tolka många av de besökare vi haft här i församlingen från de olika projekten vi stöttar. På så vis har jag kommit nära, lärt mig mycket och fått en personlig koppling, säger hon.
Men vad bygger församlingens engagemang på för grund och varför stöttar Kristet Center Örebro så många projekt i det moderna Israel? Pastor Per-Åke Eliasson menar att skälen till det finns i Bibeln och gäller alla – inte bara Kristet Center. Som första exempel nämner han Romarbrevet 15:25–27, där Paulus skriver att de troende står i skuld till det judiska folket.
”Ty eftersom hedningarna har fått del av deras andliga goda är de i sin tur skyldiga att bistå dem med det materiella.”
– Detta visar att vi inte enbart är kallade till att be för och välsigna Israel och det judiska folket, utan att det också handlar om hjälp med materiella ting, säger Per-Åke och fortsätter:
– Vi står i skuld till det judiska folket. Vi hade aldrig kunnat omfamna vår tro utan det judiska folket.
Han hänvisar också till Romarbrevet 11:17 som visar på hur det judiska folket är den rot och stam som kristendomen har växt fram ur.
– Församlingen ersätter inte det judiska folket, men är en gren som växer ut ur och in i ett större sammanhang, säger Per-Åke.
– Det är alltid viktigt att påminna sig om att alla kristna har fått del av Jesus enbart på grund av det judiska folket. Glöm inte att Jesus faktiskt var en jude, fortsätter han.
Han lyfter också fram Ruts bok som en profetisk förebild på hur församlingen bör förhålla sig till det judiska folket. Han förklarar att moabitiskan Rut blev delaktig i Guds förbund med det judiska folket genom sina beslut och sitt förhållningsätt till sin judiska svärmor Noomi.
– Rut säger till Noomi: ”Din Gud är min Gud, ditt folk är mitt folk, dit du går vill jag gå.” Det här gäller alla kristna, säger Per-Åke.
När Kristet Center grundades 1995 var dåvarande pastorn Sven Nilsson noga med att församlingen skulle sätta ett fokus på Israel. Han tog med detta i det grunddokument som han nedtecknade för församlingen och för kommande generationer i församlingsbygget. Detta är också ett avgörande skäl till att församlingen lyfter fram och prioriterar Israel och det judiska folket.
Per-Åke och Rebecka menar också att relationen med Ulf Cahn, generalsekreterare för Förenade Israelinsamlingen, har varit en viktig dörröppnare för församlingens engagemang i Israel.
– Genom honom har vi fått se och möta mycket av dagens Israels utmaningar som vi annars aldrig hade kommit i kontakt med, säger Rebecka.
– Dessutom har han blivit en mycket nära och kär vän till församlingen, berättar Per-Åke.
Ett av projekten som Örebroförsamlingen fokuserat på är en barnby i norra Israel – Neve Michael. Dit kommer barn som av sociala myndigheter bedöms inte kunna bo kvar hos sina familjer. På Neve Michael blir de del av en mindre familjeenhet och får ”syskon” och ”föräldrar” och därmed möjlighet att växa upp i en välfungerande familjemiljö.
Församlingen arbetar också med Amigour – äldrevård speciellt inriktad på överlevare från Förintelsen. Dessutom finns ett samarbete med Tel Hai – ett college som är beläget i norra Huladalen där Syrien finns på ena sidan och Libanon på andra. Här finns också en fakultet för judisk-kristna relationer som församlingen startat och driver.
– Det finns ett stort hjärta och engagemang i församlingen för Israel vilket uppmärksammas även utanför församlingen. Inte minst av besökare vi får från Israel, säger Per-Åke.
Han berättar att gensvaret visar sig i de gåvor som samlas in till projekten som församlingen arbetar med. Israelresorna, som de anordnar själva, har också en stor betydelse för medlemmarnas engagemang.
– På våra resor besöker vi inte bara ”pilgrimsplatser”, utan även viktiga historiska platser, säger Rebecka.
– Dessutom besöker vi självklart de projekt som vi är involverade i. Vi får också underbar hjälp från Keren Hayesod/Förenade Israelinsamlingen att möta det moderna Israel på ett unikt sätt, berättar hon.
Per-Åke Eliasson betonar också hur viktigt det är att landet Israel aldrig får skiljas från det judiska folket.
– Vår historia beskriver hur dåligt det går för både landet och folket, när man skiljer dem åt. Guds kallelse till Abraham och det judiska folket var direkt kopplat till landet, säger han.
Genom åren har församlingen stött på både uppskattning och ifrågasättanden.
– Vi ser generellt en positiv inställning till det vi gör hos gemene man. Våra temadagar, konferenser och den återkommande Minnesdagen för Förintelsens offer är alltid välbesökta, säger Per-Åke.
– Det är teologer, präster och pastorer som haft svårare med vårt förhållningssätt till Israel.
Några hot eller upprörd stämning i samband med sina samlingar i kyrkan har de aldrig upplevt. Detta trots att det både i staden och i församlingen finns många med Mellanösternbakgrund där man inte sällan är fostrad till att hata Israel.
– En härlig kvinna i församlingen som kommer från Mellanöstern kom vid en av våra Israelkonferenser gråtande ut ur gudstjänstlokalen efter ett möte, säger Rebecka.
– Kvinnan berättade då om hur hon under hela sitt liv uppmanats att förbanna Israel, men i dag hade hon fått sträcka upp sina händer och välsigna landet. Och när hon gjorde det släppte ett mörker över hennes liv.
Per-Åke ser nu som den stora utmaningen att överföra kallelsen och uppdraget till nästa generation.
– Att överföra är en utmaning för frikyrkan i stort. Tyvärr är vår tro många gånger enbart kopplad till upplevelser och inte till ett byggande, säger han.
– Men jag tror på den kraft som finns i att vara en förebild. Inspirera kan man göra för stunden, men att vara en förebild står för något långsiktigt.
Rebecka menar också att det finns mycket att lära av judarnas sätt att leva och skickar avslutningsvis med en utmanande fråga.
– Vad är hemligheten till att judarna i tusentals år, trots förföljelser, splittring och krig kunnat föra vidare sin tro och kultur?