– De hörde om honom som muslimer, men den Jesus de själva mött är en annan, säger Annahita Parsan, präst i Hammarbykyrkan.
Halva livet levde hon som muslim under en islamisk regim. Genom traditionen lärde hon känna den gud hennes förfäder tillbad och den strikta samhällsordning som tron förordade. Påståendet att det skulle vara samma gud hon tillber nuförtiden avvisar hon skarpt.
– När vi blev kristna lärde vi känna en annan Gud. Islams gud är inte samma gud som vår Gud, säger hon.
Det finns för mycket olikheter de båda trosuppfattningar emellan, menar hon, och ger exempel på hur synen på Jesus gör religionerna oförenliga.
– Det är inte rimligt att tänka att samma gud i ena stunden säger ”detta är min älskade son” och 600 år senare ändrar sig och kallar det hedniskt.
När de berättar för sina muslimska vänner om sin nya tro, berättar de alltså om en annan Jesus och en annan Gud. Den Gud som de inte känner, men som svarar på bön, väcker deras nyfikenhet.
Milad Motammedi, en av volontärerna i Hammarbykyrkan, växte upp som muslim men såg sin världsbild krackelera när hans fru blev kristen. De längtade efter barn, men kunde enligt läkarna inte bli gravida. De hade länge bett till Allah tillsammans, men bad nu till varsin Gud. Genom ett mirakel blev hon gravid och Milad stod liksom baalsprofeterna på berget Karmel, avväpnad.
– I nio år bad jag till Allah utan att se något barn. Min fru bad till Jesus och efter ett år fick vi vår gåva från Gud, vår son Mateo, berättar han.
Församlingen på Hammarbyhöjden har fått välkomna ett hundratal nyomvända muslimer de senaste åren. Liksom Milad har många av dem upplevt hur Gud övertygat dem med under och mirakel. För många av dem är frälsningen inte endast ett byte av religiös tillhörighet utan flera av dem vittnar om att de upplevt mer än så vid frälsningsögonblicket.
– De som smakar Gud kan knappt beskriva det, vissa skakar och andra blir varma. Det är vanligt hos denna folkgrupp att Jesus uppenbarar sig i syner och drömmar, säger Annahita.
Den persisktalande församlingen härrör från den persisktalande gruppen som Annahita grundade 2010, de var då tre som samlades för att be. Numera är de en av tre föreningar i Hammarbykyrkans EFS församling. Före corona samlades 150 till 180 personer innanför kyrkans höga fönster.
Annahita ser ofta nya, nyfikna ansikten sitta i bänkarna. Undervisning har hon insett är en av nycklarna till muslimernas hjärtan. De har, berättar hon, ofta hört men inte förstått.
– I och med att jag vet att de har det svårt med treenigheten så börjar jag med den, när de förstår den biten så öppnas allt annat upp för dem på ett nytt sätt, flera av dem blir upprörda och känner att de blivit lärda lögner hela livet, berättar hon.
Församlingen har tre olika språkgrupper: en svensk, en etiopisk och den persiska. Lokalen sköter de gemensamt och ibland möts de även upp för gemensamma gudstjänster.
Under coronapandemin tömdes många av kyrkbänkarna, men verksamheten i den persisktalande gruppen upphörde inte utan flyttade med volontären Arash Mirazees hjälp ut på internet.
Även online upplever de stor enhet. Längtan efter att lära känna den nya Jesus de mött är stor. Anteckningsblocken fylls till sista sida och frågorna är många. Under pandemin har de även upplevt stort intresse från persisktalande hemgrupper världen över.
– Pandemin gör det faktiskt lättare att samla hemgrupper i till exempel mellanöstern, alla måste ju ändå sitta hemma när det är utegångsförbud. Jag tror därför att vi kommer vara starkare efter coronapandemin, säger Annahita.
Flera av hemgrupperna riskerar livet när de samlas. En av grupperna startades efter att en muslimsk kvinna blivit frälst under ett besök i Sverige. När hon åkte tillbaka till hemlandet startade hon en hemgrupp.
– Tyvärr visade det sig att det fanns spioner i hemgruppen och alla arresterades, berättar Annahita.
Just nu är mångas liv i fara, berättar hon. Flera av de kristna de talat med har fängslats. I fängelset riskerar de tortyr och i domstolen döms de efter regimernas hårda, kristendomsfientliga lagar.
Evangelisation har sedan den iranska regimens tillträdde alltid varit strängt förbjudet. Om den hemliga polisen upptäcker att du gett någon en bibel kastas du i fängelse. Om ett dop förrättas kan konsekvenserna bli mycket värre än så.
För en muslim är det enligt iransk lag förbjudet och straffbart att konvertera.
Arash Mirazee växte upp som muslim, men blev kristen i Iran. När han ville låta döpa sig presenterade vännerna honom för församlingens präst, men prästen vägrade döpa honom. Dopceremonin var synonymt med livsfara.
Kort därefter besökte den iranska säkerhetspolisen kyrkan och begärde då ut namnen på alla de muslimer som besökt kyrkan den senaste tiden. När Arash fick veta detta bestämde han sig för att fly landet.
– Samma präst misstänks nu för att ha döpt personer i hemlighet i en swimmingpool. Han kommer antagligen att avrättas, berättar Annahita.
Många av de hon möter har antingen flytt från terror eller förföljelse. Deras trauman har gjort själavården till en självklar del av församlingens verksamhet.
– Vi behöver bön och stöd. Migrationsverket förstår inte situationen, flera av församlingsmedlemmarna har väntat på sitt uppehållstillstånd i tio år.
Genom upplysningar från förhör i utlandet har församlingsledningen förstått att utländska regimer även övervakar dem.
– Vi vet att det finns spioner i vår församling också, det har också varit personer här med koppling till dessa regimer och ställt frågor, säger Annahita.
Situationen tär på henne, för det är inte mycket hon kan göra för vännerna som far illa i andra länder.
– Jag vet inte vad jag ska göra, det orsakar ju mycket oro och stress, man vet aldrig vad som kan hända under ett förhör i Iran och man vet inte riktigt vem man kan lita på här i kyrkan.
Men glädjen och tacksamheten överskuggas inte av utmaningarna. Annahita berättar att bönen blivit hennes stora kraftkälla och att församlingen sätter stor tilltro till bönen.
Bönekvällarna har varat in på småtimmarna och efter flera av kvällarna har de sett en gloria glänsa ovanför kyrkan. Nyligen upplevde de hur Gud i enlighet med ett profetiskt ord överraskade deras vänner i Mellanöstern.
– Vi fick ett ord från Herren: ”Var inte oroliga för dem, jag möter dem i fängelset och jag kommer göra ett mirakel”, säger Annahita.
Samma kväll, berättade de efteråt, ropade de i sina celler efter Jesus. Medan de fortfarande låg böjda mot golvet kom Jesus till dem. Några dagar senare släpptes de fria mot en mycket hög borgenssumma.
– Han kramade dem och de mötte honom ansikte mot ansikte. Vi blev starkare i tro efter detta. Guds kraft finns i oss, när vi säger så blir det så.