Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning.
Psaltaren 119:18

Världen idag

Vi kan välja att fortsätta kämpa, att fortsätta älska.

Familjekrönika · Publicerad 00:00, 9 jul 2020

Ett gammalt minne dyker upp i facebookflödet och påminner om en tid för länge sedan. En tid precis i början, innan äventyret startat. Innan äktenskapet ingåtts och innan alla år av med- och motgångar.

Det slår mig: Vad ovetandes vi var. Tänk om vi hade vetat om allt vi skulle gå igenom under åren som skulle komma. Hade vi orkat möta dem då?

Att få rida bort i solnedgången och leva lyckliga i alla sina dagar är ett fint slut i en saga. Men verkligheten är hård. Livets stormar ibland övermäktiga. Allt blir inte som vi tänkt oss och livet kan göra fruktansvärt ont.

I Predikaren 4:12 står det: ”Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt.”

Som kristna är vi inte garanterade lycka. Vi är inte lovade friktionsfria äktenskap. Vi är inte undantagna från allt hemskt som kan drabba oss här i världen. Men vi har alltid ett val. Ett val att stå fast. Att välja att möta stormarna tillsammans. Att fortsätta välja varandra, även om allt inte blev som vi tänkt. Även om vi känner oss besvikna. Vi kan välja att fortsätta kämpa, att fortsätta älska. Att hedra och stå fast vid löftena.

Ett äktenskap är ingen liten grej att gå in i. Vi lovar, inför Gud, församlingen och varandra att stå vid varandras sida, genom medgång och motgång. Genom hälsa och genom sjukdom. I nöd och i lust – tills döden skiljer oss åt.

I egen kraft kan det tyckas omöjligt. Men när vi tar med Gud i ekvationen, och bjuder in honom i centrum för våra liv och äktenskap, då blir han limmet som fogar oss samman.

Och vilken trygghet att få stå i ett äktenskapligt förbund! Att kunna slappna av, att veta att jag är älskad, trots min otillräcklighet. Oavsett hur omständigheterna ser ut eller om livets stormar ibland kastar omkull oss, får vi vara två, förenade till ett, genom ett heligt förbund, hand i hand, livet ut.

Att gifta sig innebär på många sätt att ta ett steg i tro. Och då pratar jag inte om något myrsteg där vi bara doppar tårna, utan ett rejält kliv ut på vattnet. Ett okänt hav väntar och vi kan räkna med både vindstilla dagar med vyer som tar andan ur oss, och mörkgråa mullrande dagar med piskande vågor som skrämmer.

Mitt i detta stormiga hav finns det en tröst och trygghet i att få släppa kontrollen och lita på Gud. Att lita på att han håller, genom allt. Genom dalar, genom höjder. Genom mörka dagar, genom ljusa. Genom perioder av torka, och perioder av välstånd.

För Jesus är herre, i varje säsong.

Han vet exakt var ni befinner er i ert äktenskap just nu. Oavsett om ni är sprudlande nykära eller står på randen till skilsmässa, så har han omsorg om er. När Jesus får komma in och göra sitt verk kan det som verkade omöjligt bli möjligt, det ni trott var för trasigt kan bli helt, och det som varit dött kan få nytt liv.

För en tretvinnad tråd brister inte så lätt.

Mitt i detta stormiga hav finns det en tröst och trygghet i att få släppa kontrollen och lita på Gud.

Är makten viktigare än sanning för Harris?

Gästledare Demokraternas presidentkandidat Joe Biden har valt senator Kamala Harris som sin... lördag 15/8 00:00

Frågan är om du använder det du har fått?

Inför söndag 1 Korinthierbrevet 12:4–11 Jag var tio år gammal när jag på läger bad om att få bli andedöpt.... torsdag 13/8 00:10
E-tidning
Senaste magasinen