Viktigt att kunna sätta ord
på våra inbördes olikheter

Vår kultur är i det närmaste allergisk mot stereotyper. Något av det fulaste man kan göra är att klistra etiketter på varandra: ”Eftersom du är X, måste du vara på det eller det sättet.” Idealet är den fria och självständiga individen, unik i sig själv och oberoende av alla andra.

Bakom detta döljer sig viktiga sanningar och erfarenheter. Gud skapar trots allt original, och vi bör alla vara försiktiga med att ta för givet hur de personer vi möter kommer att tänka eller agera i en given situation. Var och en förtjänar att bli mött och bedömd på sina egna meriter.

Men ibland kan vi ändå ha viss nytta av etiketter. Inte bara för att förstå vilka vi och de vi möter är och fungerar – utan också för att förstå vilka vi inte är och hur vi inte fungerar.

Ett bra exempel på detta är de fem tjänstegåvor som Nya testamentet talar om. Nog för att det är få som stämmer in exakt på stereotyperna som finns gällande hur en renodlad apostel, profet, evangelist, herde och lärare fungerar. Men som allmänna etiketter ger de ändå betydande hjälp att orientera oss i den kristna gemenskapen.

En renodlad evangelist har till exempel typiska styrkor och svagheter, som hans eller hennes kollegor (och arbetsgivare) kan vara betjänt av att känna till. Och likadant med profeten. Och herden …

När vi inte bryr oss om de generella skillnader som finns mellan olika gåvor och tjänster, är risken stor att vi faller i ett av två diken: Antingen intalar vi oss att alla kristna är ungefär likadana, eller så gör vi oss själva och våra egna preferenser till norm. I det förra fallet blir vi lätt besvikna, då vi märker att vissa personer agerar på ett annat sätt än vi hade förväntat oss. I det senare fallet gör vi oss själva till default-läge, och förstår inte att vi behöver kompletteras av individer med andra (tjänste)gåvor än den/de som dominerar vårt sammanhang i stort.

Likadant med manligt och kvinnligt. I vår tid är det vanligt att förneka att det finns generella könsskillnader. Något som i sin tur leder till frustration när vi märker att vår partner, eller kanske bara en arbetskamrat av motsatt kön, resonerar och agerar på ett annat sätt än vi själva. Eller så tar vi våra egna preferenser så för givna att vi inte inser att vi skulle må bra av att hämta input även från det motsatta könet.

I boken Den mjuka staten pekar Erik J Olsson och Catharina Grönqvist Olsson på hur denna typ av blindhet kan ta sig uttryck på ett mer övergripande plan. De går igenom den forskning som finns om generella skillnader i mäns och kvinnors sätt att fungera, och vilka konsekvenser det får när ett helt samhälle domineras av det ena könets typiska karaktärsdrag – i Sveriges fall, de kvinnliga.

För den som läser boken med ett öppet sinne torde den vara en ögonöppnare. Samtidigt har författarna en rejäl uppförs­backe att hantera i ett land som vårt, där en betydande del av befolkningen förnekar att det skulle kunna finnas generella skillnader mellan kvinnor och män – hur mycket forskning som än pekar i denna riktning.

Och då är vi tillbaka i samma slags situation som den med de fem tjänste­gåvorna. Så länge vi tror att det inte finns några generella skillnader mellan könen – om än med stor variation på individplanet – löper vi stor risk att bli besvikna, eller bara inte nå fram till, våra partners. Frustrerat kommer vi att uppleva dem som dåliga kopior av oss själva.

Och minst lika allvarligt, inte minst på ett samhällsplan: Vi kommer okritiskt att bejaka den dynamik som uppstår i ensidigt manliga eller kvinnliga miljöer som ”neutral”. Något som i Sveriges fall, utifrån den forskning som makarna Olsson presenterar, innebär att det skulle sakna praktisk betydelse att de allra flesta offentliga arenor i Sverige domineras av kvinnor.

Den Gud som har skapat oss alla är mång­faldens Gud. Men han är också ordningarnas Gud. När vi kan hålla båda dessa tankar i huvudet samtidigt har vi de bästa förutsättningarna att navigera i den här världen. Då kan vi också ta vara på våra inbördes olikheter, utan att på fel sätt projicera våra egna preferenser på varandra.