Modiga andliga ledare konfronterar tidsandan och bryter ny mark

Beskedet om att den välkände pingst­pastorn Stanley Sjöberg fått hembud, den 12 maj i en ålder av 89 år, fick mina tankar att snurra kring frågan om andligt ledarskap. Vad är det som kännetecknar stora andliga ledare?

Svaret är naturligtvis subjektivt, och i den tid vi nu lever i är det kanske inte ens politiskt korrekt att lyfta fram enskilda personer som mer betydelsefulla än andra. I Guds ögon är vi alla syndare i behov av nåd och ingen är i sig själv förmer än någon annan.

Men faktum kvarstår att vissa personers liv och tjänst får mycket större genomslag, och lämnar djupare spår, än hos de flesta andra. Stanley Sjöberg var en av dem.

Jag tycker mig se vissa gemensamma kännetecken hos många av de andliga ledare vi ofta citerar och vars liv vi respekterar och tar lärdomar ifrån. Namn som Lewi Pethrus, Frank Mangs och varför inte Kjell Sjöberg (Stanleys bror) är bara några av dessa ledargestalter. De var alla unika personligheter. 

När man lyssnar till inspelningar av exempelvis Frank Mangs finner man en eftertänksam predikant som väger varje ord på guldvåg och som kryddar sin förkunnelse på släpande finlandssvenska med starka sanningsord. Mangs var ett original och äkta rakt igenom.

Dessa unika karaktärsdrag är så långt ifrån kollektivt stöpta, medie­tränade och slipade föreläsare man kan komma. Finns det en risk att vi i dagens teologiska utbildningar gallrar bort avvikande och starka person­ligheter som inte riktigt passar in i mallarna?

Dessa var alla modiga i sin tid. Det är inte de försiktiga, konflikträdda och fega ledarna vi ser upp till utan de som vågar konfrontera samtidens mörker och vågar bryta ny mark.

Stanley Sjöberg var en sådan ledare, som under sin tid som pastor i Citykyrkan i Stockholm på 70-talet öppnade upp för den brinnande, men i mångas ögon ”stökiga och ovårdade”, Jesusrörelsen. Resultatet blev en församlingstillväxt på bortemot tusen medlemmar. 

Mod föder framgång och mod möter motstånd. Hela Lewi Pethrus liv och tjänst kännetecknades av dessa ständigt trossteg. Han var liksom inte nöjd med status quo.

Ibra radio är bara ett av många exempel på detta kreativa mod. När svenska myndig­heter, med hänvisning till kvacksalveri­lagen, förbjöd radiosändningar som förkunnade att Gud kan göra under, flyttade Lewi Pethrus helt sonika sändaren till Tanger i Nordafrika och sände in radiovågorna över Sverige (start 1955).

Låter vi i dag alltför ofta omständig­heterna, myndigheternas krav och det politiskt korrekta styra våra verksamheter? Det krävs ledare, modiga andliga ledare, för att konfrontera tidsandan och bryta ny mark. Inga kollektiva omröstningar, där ”alla är med”, kommer någonsin att konfrontera vår tids Goliat. 

De var alla trogna evangeliets budskap. Dessa pionjärers drivkraft var kärleken till Skrifternas Jesus och deras förkunnelse var starkt präglad av korsets budskap. Man kan knappast påstå att deras predikningar var lättsmälta.

Jag vill avsluta med några rader från pastor Lewi Pethrus första ledare i tidningen Dagen (1/11, 1945), som nyligen föredömligt har öppnat arkiven och digitaliserat de äldre numren, och vars budskap är lika relevant än i dag. Pethrus skriver:

”Tron på det övernaturliga i kristendomen har i stor utsträckning fått lämna plats för en blek och spinkig intellektualism … Det finns dock en stor skara kristna i vårt land, som står helt på den gammaldags bibel­trogna och helhjärtade väckelse­kristen­domens grund. Den är trött på allt detta kompromissande med världen och dess väsen och längtar efter en klarare och skarpare linje då det gäller såväl den kristnes enskilda liv, som församlingens och samhället.”