Jag möter Philip Möller utanför restaurangen Tegel i Jönköping, staden där Philip bott under hela sitt liv. Han är en lugn 26-åring med ett djup och berättar sin historia lugnt och metodiskt.

Philip växte upp med sin pappa, styvmamma och sina fyra bröder i Jönköping. Hans biologiska mamma gick bort när han bara var ett och ett halvt år. Philip minns henne inte, men hans pappa har berättat om henne.

Redan som barn var Philip känslig för det andliga och umgicks mycket med Gud. Men som sexåring klev han av någon anledning in i ett mörker. Han berättar att en andlig varelse en natt steg in i hans rum och att allt började gå snett efter det.

Omständigheterna omkring honom förändrades till det sämre och relationer började gå dåligt. Han kände ångest, hopplöshet och mörker. Han såg inget hopp någonstans.

Philip blev mobbad i skolan och utstött av sina vänner. Han kände sig ensam och annorlunda. Omständigheterna både runt omkring och i honom ledde till att han förbannade sig själv. Han ville inte leva längre och tryckte ner sig själv i ett djupare mörker.

Men i stället för att avsluta sitt liv började han med alkohol, vilket senare ledde till missbruk. Droger blev också ett återkommande inslag. Vid flera tillfällen var Philip nära att dö i överdoser.

– Jag tog droger för att jag var likgiltig. Jag brydde mig inte om min framtid, berättar Philip.

Under hela den mörka perioden hade han ändå kvar sin tro på Gud, men relationen med honom var inte så levande som när han var barn.

Efter att hans tjej gjort slut började Philip söka efter relationen med Gud igen. Han tänkte att Gud kanske skulle rädda förhållandet med tjejen. Gud var den enda utvägen när inget annat fanns kvar.

Sökandet räddade inte kärleken, men relationen med Gud började spira igen.

Så för ett år sedan, i soffan hos morfar, hände något som Philip aldrig någonsin kommer att glömma. Gud kom tydligt med sin närvaro och förvandlade hans liv, berättar han.

Det var första gången som Philip kände att allt mörker försvann. När Guds kärlek mötte honom kunde han äntligen vara sig själv. De masker som han hade byggt upp under en längre tid bröts ner och hans egen personlighet blommade ut.

– Det var helt överväldigande! Jag fick komma in i en frid som jag aldrig tidigare känt, berättar Philip.

Med tiden har relationen med Gud blivit så naturlig i vardagen, fortsätter han och tillägger, att Gud älskar att vara med oss och att han uppskattar saker som vi uppskattar. Philip fick till och med uppleva hur Gud kunde hjälpa honom då han spelade mobilspel.

– Han är väldigt naturlig, väldigt faderlig, säger han.

– Jag har fått se Gud som en fadersfigur, jag kan känna att Gud alltid är med. Vad som än händer runt omkring så känner jag att jag och Gud alltid är nära.

Philip berättar att Gud ofta relaterar i bilder och liknelser.

– Det var så jag lättast kunde förstå, säger han.

– Förstå min roll som hans barn och hans roll som min far.

I dag kan han se hur tiden i mörker också gett honom erfarenheter, mer vishet och mer förståelse kring hur människor fungerar och tänker.

– Jag har själv varit i mörker men tagit mig ut, så jag har sett båda delarna väldigt tydligt. Både livet i mörker och livet i Kristus. När man väl har lärt känna vilan i Gud inser man hur stressad och orolig man har varit. Det är den tillfredsställelsen som finns i Jesus som man aldrig kan finna någon annanstans.

Vad drömmer du om för framtiden?

– Det blir mycket mission! Jag vet inte exakt hur det kommer att se ut, men jag kommer att vara mycket på resande fot, säger Philip.

– Jag har också passion för Guds närvaro, för tillbedjan inom lovsång.