I vanliga fall brukar Lars Sjöberg stå i köpcentret Nordstan i Göteborg och dela ut biblar varje lördag. Han säljer även Faktum, de hemlösas tidning, och han tycker om att prata med folk på spårvagnen. Men eftersom Lars är 75 år har han fått sluta med allt detta under den pågående pandemin.

Sedan i våras har han mest varit i ”karantän” och träffar nästan ingen, förutom sin ena dotter och sitt lilla barnbarn ibland, utomhus. Dottern hjälper honom att beställa matvaror, som lämnas utanför dörren.

– Jag upplever att det är en nyttig period för mig just nu, även om det är jobbigt och tråkigt att inte kunna träffa så många. Jag kallar mig själv supersocial, säger han.

I stället läser Lars mycket i sin bibel och lyssnar på inspelade predikningar. Han har slutat att höra på radio sedan några månader tillbaka.

– Innan dess lyssnade jag väldigt mycket och de pratade bara om corona hela tiden, förklarar han.

Varje morgon går han en lång promenad i naturen, och häromsistens fick han berätta om sin tro på Jesus för en man som sökte kontakt. Samma morgon hade Lars bett en bön om att få vittna för någon, eftersom han inte hade gjort det på så länge.

Lars tar varje tillfälle han får att tala med andra om det han själv har fått uppleva. Under de år han har delat ut biblar och sålt Faktum har det hunnit bli många sådana tillfällen.

Ibland träffar han på gamla kompisar från tiden som hemlös och alkoholiserad. Under fyra år flyttade han runt mellan olika institutioner efter att ha blivit av med sin lägenhet 1998.

– Utan att fråga värden hyrde jag ut den till en person som knarkade och inte betalade några hyror, så mina hyresskulder växte, förklarar han.

Lars tycker att han hade en ganska bra uppväxt, även om han saknade närhet från sina båda föräldrar. Han hade också en ärftlig synskada, som gjorde att han fick gå två år i varje klass. Under 1970-talet ägnade han många kvällar åt att diskutera livets mening i en vinkällare på Söder i Stockholm.

Han gick en barnskötarutbildning och jobbade periodvis, när han inte var på resande fot. Lars har liftat ner genom Europa ett tjugotal gånger.

– Jag sökte efter livets mening, men satt mest och drack öl på någon strand.

Under en period flyttade han till Östersund, jobbade på barnkoloni under somrarna och vandrade längs Kungsleden varje höst.

Han säger att han har ”umgåtts med alkohol” hela livet, men att drickandet eskalerade när hans fru flyttade ifrån honom i slutet av 1990-talet. De hade träffats på Filippinerna och bodde där tillsammans under många år innan de flyttade till Sverige.

– När jag hade fattat att det var slut mellan oss tyckte jag synd om mig själv och började dricka ännu mer än i äktenskapet, säger Lars.

Efter vistelser på många olika boenden för hemlösa blev Lars erbjuden att flytta till LP-stiftelsens boende i Göteborg 2001. Hans nya socialsekreterare frågade om han kunde tänka sig att bo tillsammans med kristna, och Lars svarade: ”Inga problem. Den där Jesus gjorde jag upp med på 70-talet.”

Men när Lars skulle flytta in måste han först göra ett alkotest, som visade för hög promillehalt i blodet, så han fick gå runt på stan i några timmar och komma tillbaka senare.

– Jag började gråta, gick ner mot kanalen och satte mig på en plats där jag aldrig suttit tidigare, berättar Lars.

Han hamnade framför Smyrnakyrkan och såg Hagakyrkans traditionella kyrktorn spegla sig i Smyrnas glasfasad.

– Jag satt där och förbannade och undrade vad det var för kyrkor de byggde nu för tiden. Då visste jag inte att det fanns en koppling mellan LP och Smyrna.

– Fyra månader senare döpte jag mig i samma kyrka.

Lars ser händelsen som ett exempel på att Gud har humor.

– Det ögonblicket kommer alltid att finnas kvar i mig. Det är som om Herren säger: ”Du ska aldrig glömma varifrån du kommer”, säger han.

Under morgonsamlingarna på LP bad man bönen ”Gud som haver” och Lars blev berörd i sitt hjärta varje gång. Samtidigt blev han irriterad över det.

– I 36 år hade jag förnekat att jag tidigare tillhört Jesus. Som pojke hade jag en hemlig relation med honom och kunde inte gå ut utan att be Jesus bevara mig och min familj.

Han vet inte varifrån han fått sin barnatro, mer än att han under en kort period gick i söndagsskolan.

På LP hade Lars ett stort rum, där han kunde ta emot sina två döttrar, som han inte hade träffat på länge. Han hade skickat ett vykort och bett dem om förlåtelse.

På tisdagskvällar var det väckelsemöten på LP och efter några veckor sade han till föreståndaren att han trodde att han ”höll på att bli frälst” – vilket han också blev.

Under sommaren reste Lars tillsammans med de andra på boendet till en konferens i Norge. Där blev det dop i en sjö, och Lars kände att han också ville döpa sig.

– Vi sjöng ”Amazing grace” och jag upplevde att jag var på helig mark. Någon frågade om jag hade fått Andens dop och det visste jag inte om jag hade. Men vad jag visste var att jag inte ville ha tungotalet – jag var ju en intelligent snubbe som ville ha kontroll, säger han självironiskt.

När Lars vänner talade i tungor fnös han tyst bakom deras rygg.

Men allt förändrades när han skulle läsa in den kristna klassikern Klockan nio på morgonen för ett närradioprogram och kom till avsnittet där författaren, Dennis Bennet, berättar hur han överlämnade sig helt åt Jesus och blev fylld av den helige Ande.

– När jag läste detta blev jag fylld av glädje. Tungotalet kom några veckor senare när jag tittade på ett kristet tv-program.

En liten tid därefter var Lars ensam i en kyrka och bad. Där fick han en upplevelse av att förflyttas tvåtusen år tillbaka i tiden, till Golgata. Tre gånger försökte han, gråtande, stoppa korsfästelsen, men alla tre gångerna fick han höra en röst som sade: ”Det är så vi måste göra för att öppna vägen mellan Gud och människa.”

– Frälsningsplanen hade flyttat ner i mitt hjärta. När jag läste Bibeln efter det var allt förklarat. Det lever jag i nu och vill att alla ska få uppleva. Jag är så tacksam att Jesus fick tag i mig.

Lars började sälja Faktum och var även med att skriva flera artiklar i tidningen. 2003 blev han tillfrågad om att spela just Faktum-försäljare i Smyrnakyrkans julspel. Det blev succé och Lars fick vara med i spelet flera år i rad.

– Jag kom direkt från gatan och fick stå i en fullsatt kyrka och läsa julevangeliet. Efteråt kom en äldre dam fram och sade att hon aldrig hade hört någon läsa det så bra, säger han.

Lars började också delta i närradioprogram, där han recenserade kristna böcker och läste in flera av dem.

– Jag som aldrig hade fullbordat något, alltid varit på flykt från allt, inklusive mig själv. Det är ett under att jag har fullgjort något i mitt liv.