Vi kanske borde säga något om flyktingar – det var ett tag sedan nu. När den stora flyktingvågen kom år 2015 var de på allas läppar, och bilden av den lille pojken som spolats upp på land lämnar mig aldrig. Sedan kom bakslaget i form av tiotusentals människor som kanske integrerades för dåligt. I den vevan skrev jag en text om att alla ville hjälpa den lille pojken som spolats upp på land, men när pojken blivit tonåring och började uppföra sig illa i förorten ville vi inte hjälpa längre. ”Kärlek är ett smärtsamt val” – så hette texten. Det kostar att älska, och om vår kärlek tar slut vid dåligt uppförande så var det aldrig kärlek från första början.

För kärleken är tålig och mild, och den tillräknar inte det onda. Ibland kan känslan vi får när vi ser barn fara illa, vara samma känsla som när en blodig scen dyker upp på film. Vi tittar undan, vi får en klump i magen, vi lider en minut eller två. Men kärleken är mer än så. Den fortsätter älska även dem som inte vet hur de ska bete sig.