Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag.
Efesierbrevet 4:30

Världen idag

Tänk om alla kristna i Sverige vågade tala om att de är kristna.

Vardagskrönika · Publicerad 00:00, 5 maj 2021

Det fanns en tid innan pandemin, men den är så långt bort nu att den nästan känns oigenkännlig. Inte nog med de gamla bekymren som fanns, så lägger sig rädslan för viruset som en våt filt över våra liv. Nu kämpar vi inte bara mot arbetslöshet, äktenskapsproblem, oro för att förlora barnen i ett mörkt samhälle eller oro för framtiden. Nu måste vi slåss mot något vi inte ser.

Framtiden ter sig hopplös. Emil Brunner har sagt: ”Vad syre är för lungorna är hoppet för livets mening.” Och så kan det verkligen kännas just nu, som att syret har tagit slut och hoppet börjar lämna oss. Det spelar ingen roll var man kommer ifrån eller vilket land man lever i – det är någonting som fattas oss och vi lever utan att ha glädje av livet.

Redan prenumerant? Logga in för att läsa hela artikeln.
En månad gratis!
Läs allt du vill med Världen idag DIGITAL
Du får tillgång till:
✓  Samtliga artiklar på varldenidag.se
✓  E-tidningen fem dagar i veckan
✓  Digitala korsord

Oroande att extrema läror sprids vid teologiska utbildningar

Ledare Utbildning av nästa generations präster, pastorer och ledare har stor betydelse för den kristna... lördag 25/3 00:00

Bred kritik vittnar om surrogatmödraskapets orimlighet

Ledare När vänsterfeminister och konservativa kristna är överens i en fråga kan man ana att den har en... fredag 24/3 00:10