Sorgens melodi tonar åter inom mig och jag vet att den kommer att höras nu en tid genom vardagens bestyr. Ibland bryter den fram i volym av en stor orkester, andra gånger är det som om jag hör hur ett ensamt instrument låter melodin ljuda i det mildaste pianissimo. 

Jag känner väl igen den, även om den låter annorlunda denna gång, och som vanligt pendlar den mellan dur och moll.