Äntligen gick jag där under tallarna igen och blev dammig på mina vita sneakers. Människor i alla åldrar samsades mellan utställningstält, caféet och mattältet. Köerna till fikat och lunchen kändes inte som ett problem detta året, utan var ännu ett tillfälle att prata med de som stod bredvid. Kramarna och leendena var fler och varmare än på länge. Det vi under så många år tagit för självklart blev nu ett stort bönesvar och en enorm glädje. Det jag pratar om är Nyhemsveckan. Senaste gången jag var där var tre år sedan, och även om konferensen funnits digitalt, så kan inget ersätta det personliga mötet.

Hungern efter Gud och längtan efter ett rum fullt av lovsång var större än på länge. Sällan har hallen känts så full och framförallt fanns en större förväntan än på länge. Lovsången lyfte taket och ända bak till sista rad fanns en delaktighet.