En torsdag mitt i december 2019 träffade jag en vän under hennes sista andetag i livet. Tillsammans skulle vi be och lämna henne i Guds händer i väntan på att träffas igen i himlen.

Jag mådde jättedåligt. Jag förlorade en god vän, en syster i Herren. Vi kunde förstå varandra i bön och samtal. När hon gick bort hade jag ingen lust till någonting, utan ville endast gå hem och stänga dörren och vara ensam med Gud och mina tankar och funderingar. Jag hade ett starkt tryck över min bröstkorg och jag ropade om och om igen: ”Herre, det är svårt att förlora någon som man känner.”