Bekänn och bli fri

Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.
Det finns många som är plågade av synd. Och det är i sanning en plåga. Det, som många gånger gör våra dagar svåra och onda, är inte våra synder, men våra bortförklaringar. "Jag är ju trots allt bara en människa" "Det är ju ändå mänskligt att fela". "Jag är inte värre än andra". "Det är inte alltid så lätt". "Gud har nog överseende med min psynd". Det är bara ett problem – det finns inget som heter psynd. Det finns däremot något som heter känslomässiga smärtor. Det finns något som heter ensamhet, ångest och sorg. En människa, som kämpar med liknande smärtor behöver förståelse, godhet och varm medmänsklighet. Men det finns också något i varje människas liv som heter synd. Synd är djupast sett ett brott mot det första budet: Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. All verklig synd har sin rot här. Synden är inte alltid enkel att avslöja. Den är inte alltid smutsig och illaluktande. Synden i en människas liv kan vara ytterst elegant. Det kalla hjärtat saknar riktigt nog värme, men kan ändå ha ett attraktivt yttre. Syndens hjärta är det kalla hjärtat. Men också det stängda ögat som bara ser världen så långt den behagar mig. Synd kan inte tigas ut ur mitt liv. Den försvinner inte i samma stund som den bortförklaras. Synd förlossas inte psykologiskt. Den kan bara förlora sin onda kraft genom ljus och bekännelse.