Jag kom häromveckan hem från en fantastisk, lite galen missionsresa med min bibelskoleklass i ett av Ugandas mest utsatta områden, Butabika (som även betyder ”mentalt sjuk” på deras språk – ja, ni hör ju …). Förutom att människor blev frälsta, helade och dansade hejdlöst till afrikanska trummor var själva mötet med dessa människor något som gjorde starkt intryck på mig. Hör här:

Vårt bagage blev ett par dagar försenat, så jag var fast i Uganda med i princip endast ett par hörlurar, körkortsboken och ett paket Läkerol till hands. I min svettiga, svarta hoodie gick jag till slut halvdesperat till hotellpersonalen och frågade om jag skulle kunna få låna någons jobbkläder, och då erbjöd servitrisen mig att låna hennes egen tröja hemifrån. Jag sa att ”det kan jag ju inte göra”, men hon insisterade: ”Du behöver den mer än jag.”