Jag är ingen helig expert på området, men en sak vet jag: Jag behöver Gud. Och inte bara en gång i veckan på söndagar, eller två om man räknar fredagar. Nej, jag behöver honom hela tiden, varje dag. Det där konstanta flödet av att småprata med Gud på väg till skolan, nynna lovsånger på Ica och spontan-be under löpturen.

Visst är såväl gudstjänster och bönegrupper som hemgrupper och ungdomskvällar en riktig boost – vi behöver systrar och bröder i Kristus (som det så hövligt kallas) – men källan måste komma från att ha en personlig relation med vår skapare och frälsare. Det är som i alla relationer, vill man komma nära någon behöver man också umgås på tu man hand.