”Med Gud i verkligheten – bortom klyschor och fromma fasader” är namnet på Christoffer Abrahamssons nya bok.  

– Boken kan ses som ett vittnesbörd från någon som brottats med frågorna och som hittat en del vägmärken, säger Christoffer Abrahamsson, som hoppas att boken ska kunna hjälpa människor att hitta vägen till en fortsatt tro. 

– Om man gått vilse och funderar på de stora frågorna, som vem Jesus är och vad det innebär att följa honom, så kan man behöva några vägmärken längs sin vandringsled för att återfinna terrängen. Men självklart har jag inte alla svaren i min bok. 

Själv är Christoffer uppvuxen i en kristen familj och har under hela sitt liv haft en gudstro. 

– Sedan har den fördjupats från barnsben tills jag blev vuxen. Jag tog ganska tidigt, även som barn, relationen till Gud på stort allvar, konstaterar han. 

I samband med konfirmationen dök tanken för första gången upp på att han skulle bli präst, och i dag arbetar 33-åriga Christoffer Abrahamsson som präst i Lötenkyrkan i Uppsala, en samarbetskyrka mellan Svenska kyrkan och EFS. 

Men även om Christoffer har behållit sin tro genom livet så har det inte alltid varit enkelt. Även han har haft grubblerier och tankar kring tron, något han tror är gemensamt för de allra flesta kristna. 

– Jag tror att de flesta kristna går igenom perioder där Gud upplevs frånvarande, där de svar man kanske lärt sig inte bär längre. Det innebär inte alltid att de varit felaktiga men de kanske inte varit bottnade i verkligheten eller i det egna livet. 

Just ökenperioder, där Gud upplevs frånvarande, har till och med fått ett eget kapitel i Christoffers bok. Men varför hamnar så många kristna i dessa ökenperioder?

– Det korta svaret är att Gud å ena sidan uppenbarar sig för oss och å andra sidan döljer sig för oss, precis som Bibeln pratar om. Det handlar nog även ofta om att Gud uppenbarar sig på sätt som går utanför vår bild av hur Gud ska göra det, säger Christoffer som också tror att det ofta handlar om att man har en begränsad bild av hur gudsmötet äger rum. 

– Jag tror att det i delar av frikyrkan har blivit för sammankopplat med en viss typ av känsla. När den känslan uteblir, då tror man att Gud också är frånvarande, menar han. 

Samtidigt handlar det om att inte ge upp, menar Christoffer. 

– Om man fortsätter söka så kan man hitta en Gud som faktiskt lever och som bär även i öknen, säger han. 

Inte sällan uppstår dessa ökenperioder i tonårstiden. 

– I tonårstiden kan livet vara ganska uppdelat och tydligt, och det upplevs som att det finns ganska självklara svar på frågor, säger Christoffer som fortsätter:

– Ju äldre man blir, desto fler perspektiv möter man. Då kan en osäkerhet uppstå. Varför ska jag fortsätta följa Jesus när andra verkar trivas bra med sina liv ändå? 

Just här, i tiden mellan att vara ung och vuxen, finns ett glapp som kyrkan har ett problem att överbrygga, menar han. 

– En orsak är nog att vi i kyrkan ger för enkla svar till svåra frågor. Men vi behöver lära oss att våga stå kvar i de obesvarade frågorna som nog alltid kommer finnas kvar på den här sidan av evigheten. 

– Men likväl behöver vi visa på vår förhoppning om att Gud är den som besegrat det onda, även om vi just nu inte förstår exakt hur det går till. 

I boken ges en rad handfasta tips på hur man kan få sin tro att leva vidare. 

– Jag tror att det bästa man kan göra är att slå följe med dem som vandrat i öknen före en själv, dels genom Bibelns erfarenheter, men också utifrån de som finns i den egna församlingen och utifrån de litterära medvandrare som finns i kyrkan, säger Christoffer. 

Han fortsätter:

– Jag tror att man ofta kan höra på dem som har gjort sina egna resor i öknen att de delar sina egna erfarenheter, det är inte bara klyschor som man läst sig till. 

När han själv funderar kring vad som varit nycklarna till att han behållit sin tro, så nämner han just andras erfarenheter. 

– Det har nog varit att få hjälp att vara ärlig inför Gud och att jag fått hjälp att ödmjukt ta lärdom av andras erfarenheter. 

Många unga brottas i dag med hur de ska få med Jesus i de egna projekten som de har kring självförverkligande, konstaterar Christoffer. 

– Men där tror jag att Gud snarare bjuder in oss till sitt rike än att vi kan bjuda in Gud till våra projekt där vi vill förverkliga oss själva. 

En annan fråga många brottas med är frågan om vem man är. 

– Det är en fråga som mer eller mindre växer lavinartat både bland unga och lite äldre. Vi försöker hitta oss själva, men det kristna svaret är att vi hittar den djupaste identiteten i mötet med Jesus.

Vad vill du skicka med till unga som kanske befinner sig i en ökenvandring just nu? 

– Att faktiskt ta det egna livet och de egna frågorna på så stort allvar att man lyssnar till dem och att man inte ger upp innan man själv känner att det tagits på så pass stort allvar som de förtjänar, säger han och tipsar om att söka vidare. 

– För du kommer förr eller senare upptäcka de källor som ger liv. Ett sätt är att överlåta sig till en församlingsgemenskap och vara i den. Att både dela sina egna erfarenheter men även lyssna till andras.