Myterna i klassrummet
”Om Gud finns, varför finns
så mycket ondska?”
De dialoger och personer som återges i denna spalt är inte autentiska men kan ibland vara inspirerade av verkliga händelser.
Det hade skett ett dödsfall på skolan. En pojke hade blivit påkörd när han cyklade. Det var en tryckt stämning i klassen och läraren ledde en samling i klassen och sa:
”Vi är alla ledsna och vi vill att ni ska få möjlighet att uttrycka er sorg och era tankar”.
Efter en stunds tystnad räckte Alma, en av de populära tjejerna i klassen, upp handen och sa:
”Det känns så meningslöst … Varför skulle han dö? … Om Gud nu finns, som en del i klassen här tror, varför grep han inte in? Hur kan man ens tro på Gud när något sånt här händer?”
Elsa kände sig träffad. Hon förstod att det var henne och Sebastian – de två kristna i klassen – som Alma tänkte på. Men Elsa kände sig lika förvirrad och ledsen som Alma. Det var nästan som om Alma anklagade Elsa för det tragiska som hänt. Hon kände sig ledsen men samtidigt lite arg och sa:
”Jag vet inte varför Gud inte grep in. Men en sak vet jag. Om Gud inte finns så kommer allt hemskt och alla orättvisor förbli hemska och orättvisa för evigt. Då finns det inget hopp för alla de barn som dött. Jag tror på Gud för det är det enda hopp jag har när sånt här händer.”
Diskussionen om Gud gjorde läraren lite nervös så hon sa:
”Vi får alla uttrycka vår sorg och våra känslor i dag. Men låt oss respektera varandra. En del tror på Gud en del gör det inte. Tänk på att visa respekt och hänsyn mot varandra.”
Nu räckte Sebastian upp handen:
”Jag känner som Elsa. Och du Alma undrar varför Gud inte grep in. Men vänd på frågan. Om Gud inte finns och vi alla är här av en slump. Då är universum tyst och likgiltigt för allt lidande och all död. På vilket sätt blir det bättre? Vi sörjer då som om varje människa var viktig och värdefull. Men det är ju inte sant! Då spelar våra liv ingen roll på riktigt. Och då är det ingen katastrof om vi dör eller mår dåligt. För vi är inte här för att leva eller må bra. Vi är inte här för något alls! Men om Gud finns så finns en verklig mening och ett verkligt syfte med våra liv. Och då kan vi hoppas på den Gud som sagt att han en vacker dag ska förvandla den här världen när Guds rike bryter fram. Det hoppet ger mig tröst.”
På väg hem från skolan kom Alma fram till Elsa och sa:
”Egentligen är jag lite avundsjuk på dig och Sebastian. Ni har en trygghet som jag saknar.”
Elsa blev lite paff:
”Jo, jag har en trygghet i Gud. Men jag har verkligen inte alla svar. Jag är också ledsen och förvirrad. Men jag har en tro och ett hopp som bär mig … men det kan du också få. Vill du att jag ber för dig? Gud kan röra vid dig och ge dig tro – men då vill han att du är villig att ge ditt liv i hans händer. Är du det?”
Alma tänkte lite.
”Kanske. Jag vet inte. Men be för mig ändå ….”
