Anney blev mirakulöst fri från livshotande bulimi

Det är en solig sommardag när Anney möter upp utanför det gula lägenhetshuset i Huskvarna där hon och hennes man bor.

Fåglarna sjunger ikapp i den prunkande trädgården med slående Vätterutsikt, och Anneys färgglada klänning matchar rabattens blommor.

– Jag älskar färg, berättar hon när vi slår oss ner i skuggan av två fruktträd.

För pastorsdottern Anney hade det alltid varit självklart att ha en tro på Gud. Hemma i Pakistan, och senare Sri Lanka, var tro en självklarhet. Det var först när hon kom till Sverige med familjen som 13-åring hon introducerades för ateism.

– Jag började undra om jag verkligen behövde Gud. Jag ifrågasatte varför vi fått gå igenom allt vi hade gjort när vi behövt flytta från Pakistan till Sri Lanka, och sedan till Sverige. Varför kunde vi inte bara få leva i glädje?

– Jag sade ifrån min tro tydligt när jag blev tonåring, jag kände inte längre att jag ville tro, berättar Anney.

En tid efteråt valde hon ändå att åka till den kristna ungdomsfestivalen Frizon. Men inte för att möta Gud, utan för att dansa och festa.

– Det första jag möttes av var ett bönetält. Jag tänkte: vilka weirdos [knäppskallar; red anm] som sitter och ber.

Hon började prata med en av killarna i tältet. Han frågade om Anney ville ha förbön, men hon tackade nej.

– Men efter att ha pratat med honom cirka en timme så märkte jag att han hade något jag ville ha. Jag höll upp en mask av glädje men mådde egentligen skräp.

Till slut bad hon killen, som hon i dag ser som en storebror, om förbön.

– Jag hoppades att något skulle hända men det hände ingenting, säger Anney och berättar att hon blev väldigt besviken.

Det här året var det packat med folk på kvällsmötet i Ladan. Anney ställde sig längst bak och kände hur tankar om att avsluta sitt liv började snurra i hennes huvud. Hon bad en desperat bön i sitt hjärta: ”Gud om du är på riktigt, rädda mig. Tala till mig, använd mig.”

– Jag kände att det hade gått för långt, jag ville inte leva längre.

Hon planerade att ta livet av sig den kvällen. Men i lovsångsstunden hör hon Gud säga till henne: ”Gå fram till killen som står tre rader framför dig och säg att jag älskar honom.”

– Det var som att ett strålkastarljus kastades på honom. Jag vågade egentligen inte, men till sist fick jag modet.

När killen fick höra orden ”Jesus älskar dig” uttalas över honom brast han i gråt och omfamnade Anney. Det visade sig att han också hade brottats med självmordstankar.

– Han hade bett till Gud och sagt: ”Om du inte visar för mig att du älskar mig kommer jag att ta mitt liv.” Det var exakt samma känslor som jag hade, säger Anney.

– Gud slog två flugor i en smäll den kvällen. Jag förstod att Gud kan använda mig, att jag har ett syfte, att jag inte är placerad här utan anledning. Då tog jag emot Jesus. Jag gick till killen i bönetältet, vi bad ihop och jag blev frälst.

Trots den starka frälsningsupplevelsen hamnade Anney i ett självskadebeteende. I skolan möttes hon av rasism och mobbning, och det blev starten på bulimin som höll på att kosta hennes liv. Det började med en kommentar från en klasskompis på internet.

– Personen hade skrivit att det går en ”negerful människa” i vår klass, och andra saker som inte lämpar sig att återge, säger Anney.

Hon tar en paus när hon går tillbaka i minnet.

– Helt plötsligt rankades jag efter min hudfärg. Men det är ju inte jag, det är bara skalet, säger Anney och torkar bort en tår i ögonvrån.

Hon blev chockad men valde att inte berätta något för sina föräldrar. Hon ville inte att de skulle bli sårade. I stället fokuserade hon mer och mer på sitt utseende. Hon började springa och träna tre pass om dagen, sminka sig och äta mindre.

– Jag hade aldrig tidigare sminkat mig, jag visste inte ens vad en mascara var förrän jag var typ 14 år, säger Anney och skrattar.

Genom en kompis hörde hon talas om bulimi. Kompisen hade skämtat och sagt ”vad håller de på med?”, men Anney tog metoden till sig – detta skulle hon använda sig av för att gå ner mer i vikt.

– Då behövde jag inte ljuga om att jag inte åt. Jag åt stora portioner och sedan gick jag och spydde tills jag skakade i kroppen, berättar hon.

När Anney gick på gymnasiet hade hennes kropp tagit hård stryk. En dag när hon satt i biblioteket och pluggade märkte hon hur det svartnade framför ögonen. Hon lyckades ta sig till skolsköterskan – som ringde 112. Sedan minns hon inte mer förrän hon vaknade upp på sjukhuset.

– Mitt hjärta hade stannat några sekunder berättade läkarna. Det fick mig inse att ätstörningar inte bara är medel för att gå ner i vikt, utan också för att försvinna helt – och det ville jag ju inte.

Vid sjukhusbädden var Anney tvungen att bekänna för sina föräldrar vad som pågick. Där och då började kampen tillbaka från ätstörningen. Men i mänsklig kraft var det ingen enkel uppgift.

– Jag hade glömt hur man äter mat och fick ångest varje gång jag åt fast föda. Och jag var besatt av kalorier, säger Anney.

– Men till slut kände jag: jag är ju bekännande kristen! Jag har ju mött Jesus. Jag började be och helt plötsligt öppnades Bibeln för mig.

Verserna i 1 Mosebok, där Gud skapar människan, påbörjade ett helande i henne. Hon märkte att det gick lättare att äta mat om hon samtidigt läste Bibeln. Hon fick också mycket förbön från familj, vänner och församling, som ropade till Gud om ett ingripande.

Och en tidig aprilmorgon hände något mirakulöst.

– Jag hörde en röst i mitt rum som ropade: ”Anney”. Jag trodde att jag höll på att bli galen, för det var ingen där, men så ropade rösten mitt namn igen.

Hon kände en vind blåsa i rummet och upplevde hur hon nästan svävade på moln ut i köket. Rösten sade till henne att ta fram ett glas och ett mjölkpaket.

– Vi hade bara det röda mjölkpaketet hemma. Jag tänkte: ”Åh nej, så mycket fett!” Men jag hörde rösten säga att jag ska gå till fönstret och dricka och till slut blev friden större än ångesten.

Medan hon dricker hör hon hur Bibeln citeras, som att någon läser upp den för henne.

– Den talar till mig, den berättar att Gud har format mig, att han har andats sin livsande i mig. Den berättar att eftersom jag följer Jesus så bor den helige Ande i mig. Varför tar jag inte hand om mitt tempel då? Varför tar jag inte hand om min kropp?

Hon beskriver det som att hon med kärlek blev ”utskälld” av Bibeln. Och i den stunden förändrades allt.

– Inte en chans att jag skulle låta det som är skapat av så mycket kärlek gå till spillo, säger Anney och berättar att hon blev helad den morgonen.

– Min Gud älskar mig, han skapade mig. Varför ska jag bry mig om något annat?

Plötsligt kunde hon äta mat utan att känna ångest. Hon började söka sitt syfte i Bibeln, söka sin plats och upptäcka sin kallelse.

– Där fann jag passionen för unga som lider, som lever i mörker, som inte har hört om Jesus.

Vad vill du säga till den som lider av ätstörningar eller annat självskadebeteende?

– Våga säga det högt till någon du har förtroende för. Berätta för dina föräldrar och ta hjälp av själavårdare men också medicinsk hjälp, säger Anney och fortsätter:

– Be! Stäng in dig i din kammare, ta fram din Bibel, sök vad Gud säger om din identitet. Vad är det som är viktigast, vad andra tycker om dig eller vad skaparen tycker om dig?