Plusarkiv: Från egendom till självständighet

Från egendom till självständighetKvinnors rättsställning i Europa förbättrades avsevärt under kristendomens utbredning. Först kom de kristna romerska kejsarnas lagstiftning, främst under Konstantin, Valentinianus, Theodosius och Justinianus. Det rör förbud mot eller strängare straff för abort, spädbarnsmord och våldtäkt. Mödrar kunde inte längre tvingas fördriva foster, sätta ut sina nyfödda döttrar eller kvinnor lida sexuella övergrepp utan att förövaren kom i konflikt med lagen. Män förbjöds att förskjuta sina hustrur. Den gamla patria potestas, fäders domsrätt över hustru och barn, förändrades i grunden år 365 e Kr.
Den andra fasen var spridandet av kyrkans kanoniska rätt, från 1000-talet och framåt. Kyrkans insisterande på kvinnans fria samtycke för ett äktenskaps giltighet innebar att brudrov, brudköp och tvångsäktenskap gradvis försvann. Kravet på kvinnans samtycke vid äktenskap påverkade också andra områden, då det slog fast kvinnans ställning som eget, individuellt rättssubjekt. I anslutning till frågor om allmosor och donationer slog den kanoniska rätten till exempel fast kvinnors individuella arvsrätt, samt generella rätt att förvärva, inneha och fritt avyttra egendom. Detta hade avgörande betydelse för kvinnors ekonomiska ställning.
Detsamma gällde kravet på morgongåva vid ingående av äktenskap. Den var inte som i dag symbolisk, utan ett högst substantiellt överförande av egendom från maken till hustrun som hon fritt förfogade över och gav trygghet om hon till exempel övergavs av maken. Dess storlek varierade naturligtvis med personernas ställning – från kanske en ko, några getter och någon åker bland vanligt folk, till morgongåvor av den typ kung Magnus Eriksson gav till drottning Blanka av Namur: större delen av Bohuslän samt staden Lödöse.

Den tredje fasen kom med den påverkan det kristna romerska arvet och den kanoniska rätten utövade på den världsliga lagstiftningen, som när den kanoniska rättens krav på kvinnans samtycke till äktenskap återspeglas i de svenska landskapslagarnas krav på att "kvinna skall bedjas och icke med våld tagas". En mening som i sig säger något om hur det gick till före kristnandet. Kristendomen påverkade alltså kvinnors rättsställning på två sätt: dels direkt genom den kanoniska rätten såsom den tillämpades i de kyrkliga domstolarna, dels genom den värderingsmässiga påverkan som den utövade på kungens lag.
Kristendomen hade också betydelse för kvinnors politiska ställning. I det romerska riket hade kvinnor före kristnandet knappast haft någon offentlig politisk roll. Det är därför intressant att notera att redan med den förste öppet kristne kejsaren, Konstantin, tar kvinnor "ett steg framåt" genom den roll hans mor Helena kom att spela. Senare kom flera kvinnor att delta i utövandet av den högsta makten i imperiet, såsom Pulcheria, Galla Placidia och Theodora.

Efter Västroms fall kom Clotilda, frankernas drottning i början på 500-talet, att ha en avgörande roll för sin make kungens omvändelse till den katolska tron och därigenom för hela Frankrikes framtid. Under hela medeltiden var det rätt vanligt med kvinnor i maktställning. Naturligtvis var en överväldigande majoritet av regenter män, men kvinnorna med makt var tillräckligt många för att vara en normal företeelse och inte de udda undantag de ofta framställs som i dag.
Kvinnor regerade som drottningar, hertiginnor och markgrevinnor. I tidens val- och arvmonarkier kunde regentskapet nås då den regerande maken dog, om det saknades manlig kandidat till regentskapet, som förmyndare eller genom val. Andra regerade också delar av ett rike de fått som morgongåva eller förläning, eller hela riket under makens frånvaro på till exempel korståg. Många kom att få en stor betydelse.

Som Matilda, markgrevinna av Toscana, före och efter år 1100 påvestolens vän och väpnade arm under investiturstriden, en understödjare av den gregorianska reformen och en av inspiratörerna bakom det första korståget. Hennes grav och staty finns i dag i Peterskyrkan i Rom. Eller som vår egen drottning Margareta, från 1388 regent i Danmark, Sverige och Norge, och som stödde klosterbildningen i Vadstena och den heliga Birgittas kanonisering.
Eller Melisende, som under två decennier på 1100-talet styrde det heliga landet som drottning av Jerusalem.

Det vore självfallet absurt att jämföra med hur det är i dag. Men i jämförelse med hur det varit före kristnandet, och jämfört med samtida muslimska och hedniska områden, fanns det många kvinnor på en framskjutande position under medeltiden. Renässansen, med dess vurm för förkristna teorier, och reformationen, med dess attacker på kloster och vördnaden för Guds moder och helgonen, skulle radikalt ändra situationen. Men det är en annan historia..Lars F Eklund

Fotnot: Detta är den andra av två artiklar om kvinnan i trons tidevarv. Den första publicerades den 23 augusti.