Lutherdomens betydelse för framväxten av välfärdsstaten

Historiskt sett har Martin Luthers tankar och lutherdomens utformning i Sverige under århundraden genomsyrat samhället på ett sätt som gör att det inte går att på ett genuint sätt förstå utvecklingen om man inte tar detta kristna evangelisk-lutherska arv i beaktande.

De evangelisk-lutherska tankestrukturerna har bildat något av en sammanhållen kulturs djupstruktur i de nordiska länderna, för den svenska situationen har likheter med våra nordiska grannländer. Den har varit en god grund att bygga de nordiska välfärdssamhällena på, och de nordiska länderna står fortfarande ofta ut på ett positivt sätt i många mätningar av FN och andra organisationer inom olika demokrati-, välfärds- och utbildningsområden.

Kopplingen till det kristna arvet, allmänt eller i specifika delar, är inte något man i dag ofta hör talas om eller lägger märke till. Ja, det finns till och med många som förringar eller förnekar detta. Det kristna arvet blir dessutom allt otydligare för många på grund av den sekulariseringsprocess vi sett under senare decennier, där individualism och relativism är kännetecken.

Denna utveckling påverkar mångas syn på tradition och kyrka. Många har blivit historielösa. Därför är det av vikt att peka på de viktiga impulser som Luther och lutherdomen gett till utvecklingen i Sverige och Norden.

Det finns goda historiska skäl att anta att orsaken till den höga utbildningsnivån i Sverige på ett grundläggande sätt är att finna i den evangelisk-lutherska bakgrunden. Vi kan börja med att notera att Luther och hans gode vän och kollega Philip Melanchthon betonade vikten av utbildning.

Luther skrev bland annat att skolor skulle inrättas för såväl pojkar som flickor och att goda lärare skulle leda undervisningen. Man drev översättning av Bibeln till folkspråket och betonade predikans plats samt att folket skulle få del av kristen undervisning i form av katekeser, inte minst genom psalmer och Luthers Lilla katekes.

Katekesen blev senare obligatorisk lärobok i de svenska skolorna under mycket lång tid, ja, en bit in på 1900-talet, men brukad mycket längre än så inom skolväsendet (vilket tyvärr också ibland förknippat Luther och ”lutherskt” med krav och tvång).

Men det fanns en positiv utbildningsansats bakom. Grundtanken var att alla skulle lära sig läsa och därigenom direkt lära känna vissa teologiska grundfrågor och få svar på dessa – allt för att man skulle få en salig hädanfärd.

I Sverige återfinns den första skolordningen i 1571 års kyrkoordning. Borgerskapet skulle ordna med olika typer av skolor i städerna, såsom skrivskolor, räkneskolor, hantverks- och handelsskolor. Detta, i Luthers anda, för både pojkar och flickor.

Denna skolordning följdes av flera. År 1611 räknade man med provinsskolor och katedralskolor. I skolordningen från 1649 talas det om trivialskolor och gymnasier. De första gymnasierna i Sverige grundlades av biskopar; det äldsta av dem alla är det i Västerås, grundlagt av biskop Johannes Rudbeckius 1623.

Som tidigare nämnts grundlades Sveriges första universitet, Uppsala universitet, av ärkebiskop Jacob Ulvsson 1477. Lunds universitet grundlades 1666 för att det skulle finnas en svensk prästutbildning i de nyvunna landskapen i söder.

I Kyrkolagen 1686 betonas att alla skulle lära sig läsa. Ingen, inte något barn och inte heller de som stod längst ner på den sociala rankingskalan – pigorna och drängarna – skulle undanhållas läskunnighet. Det fanns dessutom ett viktigt bemyndigande av svensken i denna utveckling – dessutom en grund för kritiskt tänkande, eftersom den enskilde bibelläsande församlingsbon skulle kunna kontrollera att prästen i sin predikan höll sig till Guds ord.

Kyrka och utbildning har i vårt land följts åt under många skilda tider och i olika former. Det kan alltså här vara på sin plats att understryka att det alltså fanns skolordningar i Sverige i mer än 250 år innan den allmänna folkskolan etablerades 1842 – men även att det också därefter var kyrkan som fungerade som huvudman för skolan.

Kyrkan var alltså under mycket lång tid den svenska folkundervisningens ivrare och huvudman. Det kan nämnas att ärkebiskopen var prokansler för Uppsala universitet fram till 1950, och att biskoparna hade ett visst ansvar för kristendomsundervisningen i svenska skolor fram till 1958.

Därför är mycket i det svenska litterära arvet kopplat till den kristna tron. Vi förstår inte Selma Lagerlöfs Jerusalem, August Strindbergs Vägen till Damaskus eller Tomas Tranströmers diktverk fullt ut utan åtminstone en viss insikt i Bibelns tankevärld.

Till grund för Luthers tanke på det allmänna prästadömet låg en allmänkyrklig skapelse- och människosyn, som i efterreformatorisk tid, under århundraden, kom att förmedlas till vårt lands invånare i evangelisk-luthersk tappning.

Här fanns en betoning på att alla människor hade ett värde, och att detta värde var lika för alla. Men också en etisk grundsyn, som kopplades till Gud och Guds vilja. Det resulterar i en grundhållning som betonar att det finns något som ytterst är rätt eller fel och en måttstock som står över allt mänskligt tyckande.

Det finns något, ja, Någon, att relatera till när det gäller vårt handlande; något eller Någon att brottas med i våra etiska vägval, och i bedömningen av andras sätt att handla och hantera medmänniskor. Det finns därmed också skäl att inte enbart skärskåda andra eller överhetens handlingar, utan även sitt eget. Alla, inklusive kungen, var underställd Guds lag.

Det fanns och finns både en skapelsegiven och direktförmedlad kompassriktning, i samvetet respektive Bibeln. Det finns en yttersta rättvisa, som Gud är garanten för. Bibelns ord om Tio Guds bud, med mera, blev grunden också för den världsliga lagen, samtidigt som Jesu bergspredikan med den gyllene regeln gav ännu en etisk kompassriktning i kyrka och skola.

Detta var en självklar bakgrund i Sverige och har blivit tydliggjort i många sammanhang, såsom hos stormaktsstidens kungar och i mångtaliga skolordningar genom tiderna.

Till skapelse- och människosynen kopplades Luthers lära om kallelsen. I denna betonas att alla har en kallelse, en skapelsegiven uppgift, och att denna är riktad mot medmänniskans bästa; alla kan och ska göra det som är gott för sin medmänniska.

I detta sätt att tänka är människan Guds medskapare och har en förmåga att bidra till ett bättre samhälle. Det finns goda skäl att anse att vår tids arbetslinje vuxit fram ur detta tänkande, om än i sekulariserad form.  

Tanken på allas lika värde – som ju inte är en självklar tanke för alla – har i vårt land slagit igenom när det gäller allas möjlighet till fri sjukvård och fri utbildning. Detta som en konsekvens av tanken att alla därmed är värda samma omsorg. Det var för övrigt i Luthers Wittenberg som vi ser hur den första offentliga socialhjälpen tillkom.

Som en kuriositet kan även nämnas att prästerna under en kort tid under vårt eget lands historia även fått en viss medicinsk utbildning. Präster och klockare kom exempelvis att spela en viktig roll när smittkoppsvaccinationen blev obligatorisk 1816.

Till den positiva svenska och nordiska utvecklingen kan kopplas det som har benämnts den protestantiska arbetsetiken, som ibland setts som källa för kapitalismen.

Ytterligare en sak är värd att notera, nämligen att familjen bildade en grundbult i Luthers tankesystem och sågs som en grundläggande och viktig del i samhällsordningen. Det var först och främst i familjen som fostran, den grundläggande undervisning och värderingstradering skulle ske.

I vår mer moderna historia togs efterhand familjens och hemmets roll över av staten genom byggandet av ”folkhemmet”, där staten i sekulariserad anda kom att överta fostransrollen utifrån en ny ideologisk grund med nya värderingar, traderad på dagis och förskolor och vidare upp i det moderna sekulariserade utbildningssystemet.

Det moderna svenska samhället är nu i hög grad sekulariserat, men de positiva grundläggande tankestrukturerna som format välfärdsstaten finns i vår evangelisk-lutherska tradition. De har givit oss en realistisk skapelse- och människosyn, en etisk grundsyn, läran om det allmänna prästadömet, kallelseläran och den protestantiska arbetsetiken, men även en språklig utveckling, en litterär värld – och mycket mer.