Kyrkan blev nyckeln till att göra danskar till svenskar

En del av vår svenska historia rör krig och fredsfördrag. I omgångar har Sverige varit involverat i krig mot Danmark (och Norge). Freden i – eller mer korrekt vid – Brömsebro 1645 innebar efter svenska framgångar att Jämtland och Härjedalen blev svenska landskap, så också öarna Gotland och Ösel. Halland pantsattes på 30 år till svenskarna.

Tre år senare fick Sverige genom den Westfaliska freden nya landområden, bland annat Vorpommern, Wismar och Stettin.

Vid tiden var en mycket ung drottning Kristina regent, men hon abdikerade 1654 och konverterade till romersk-katolsk tro. Det var en skandal vid denna tid att dottern till den evangeliska trons förkämpe Gustaf II Adolf övergav den evangelisk-lutherska tron för katolicismen.

Efter henne tog kusinen Karl X Gustav över. Dennes tid vid makten kom att kännetecknas av krig och utrikespolitiska förvecklingar.

År 1657 förklarade danske Fredrik III krig mot Sverige i ett försök att omintetgöra freden vid Brömsebro. Den svenske kungen och hans trupper lämnade då snabbt Polen och gick till angrepp mot Danmark.

Vintern 1657/58 blev kall och Bälten frös, varvid de svenska trupperna inte endast kunde vandra upp genom Jylland utan också över sund och öar till Själland.

Ännu en seger följde och på denna fredsfördraget i Roskilde den 26 februari 1658. Nu fick Danmark även avträda Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm till Sverige. Norge – i union med Danmark – fick överlämna Bohuslän och Trondheims län.

Den svenske kungen ville än mer och sökte erövra hela Danmark, men misslyckade. I freden i Köpenhamn 1660, efter den svenske kungens död, fick man återlämna Trondheims län och Bornholm.

Vissa strider följde, såsom slaget vid Lund 1676 och några till, men Skånelandskapen förblev svenska.

En tid efter freden i Roskilde fick man i kyrkan i de överlämnade skånska landskapen (Skåne, Halland och Blekinge) behålla det danska språket och danska ordningar. Men på grund av de fortsatta oroligheterna togs dessa privilegier bort i arbetet med att försvenska landskapen.

Det var så man skulle säkra landskapen under den svenska kronan.

I detta arbete spelade kyrkan en helt avgörande roll. Visserligen var både Danmark och Sverige evangelisk-lutherska länder, men med den svenska kyrkans hjälp skulle de forna danskarna bli goda svenska lutheraner och följa svensk ordning.

I Sverige gällde genom olika förordningar enhet i tron – i enlighet med den lutherska ortodoxins tankar. En ny kyrkoordning kom 1686 att bli ett medel i detta arbete, liksom en ny katekes 1689, en ny kyrkohandbok 1695 och en ny psalmbok 1695, samt Karl XII:s bibel 1703.

Men låt oss se på kyrkans roll i försvenskningen av Skånelandskapen.

Kung Karl XI, som var en hängiven lutheran och som regerade under åren 1660–1697 (och var gift med en syster till den danske kungen Kristian V!), samarbetade i detta ärende med den nytillträdde svenske biskopen i Lund, Canutus Hahn (1633–1687).

Man använde i försvenskningen en rad olika medel, som skulle kunna kategoriseras som undervisningsmässiga, pedagogiska, juridiska, liturgiska och teologiskt-retoriska.

När det gäller det undervisningsmässiga grundade man den 19 december 1666 ett nytt svenskt universitet, Regia Academia Carolina. Detta i Lund. Det invigdes två år senare, den 28 januari 1668. Syftet var att de som i de sydliga landskapen skulle läsa till präster inte längre skulle genomföra sina studier vid universitetet i Köpenhamn utan vid ett svenskt universitet, där undervisning skulle ske i enlighet med svenska seder, bruk, regler och lagar.

Ekonomiska resurser för att genomföra detta projekt, som i längden blev mycket lyckosamt, fanns vid det rika lundensiska domkapitlet. Men man fastställde även regler för undervisning i församlingarna. Den skulle ske på det svenska språket. Det gällde undervisning för alla, men särskilt underströks undervisningen för barn och ungdomar.

När det gällde pedagogik ser vi att biskop Hahns vid sina visitationer, såsom 1678, drev på att en svensk ABC-bok skulle användas vid undervisningen av barn. Vidare skulle en svensk katekes brukas från 1681, så också en svensk psalmbok från 1682, samt en svensk bönbok.

Populära danska psalmer översattes till svenska, och hymnen ”Gud give Konung Karl och all överhet frid och gott regemente” skulle sjungas i alla kyrkor. Vidare skulle predikan ske på svenska. Allt detta kontrollerades genom biskopens eller prostarnas visitationer.

När det gällde det juridiska togs möjligheten att följa dansk kyrkoordning bort efter en begäran från prästerskapet. De önskade uniformitet i kyrkliga frågor. År 1681 infördes svensk kyrkoordning, så också svenska stadslagar.

Stiften organiserades enligt svenska regler. De präster som stött den danska sidan i striderna under åren 1675–79 skulle avsättas. Så även den som innehade klockarsysslan och inte kunde undervisa på svenska. Vidare tillsattes från 1683 svenska häradshövdingar.

I liturgiskt hänseende såg man till att en svensk handbok skulle brukas, att det liturgiska språket var svenska (i läsningar, i liturgiska partier, och så vidare), att svenska psalmer sjöngs – eller danska psalmer översatta till svenska. Vidare skulle prästen bruka svensk och inte dansk prästdräkt.

Också teologiskt färgad retorik bidrog till den successiva försvenskningen. Så hade till exempel den danske biskopen i Lund, Peter Winsrup, som var företrädare till den svenske Canutus Hahn, talat om att de danska förlusterna var ett resultat av danskarnas synder, och att danskarna i Skånelandskapen, i enlighet med luthersk teologi, efter det svenska övertagandet skulle vara lojala med den nye lutherske konungen, om än denne var svensk.

Man kan i historiens backspegel se att försvenskningen av Skånelandskapen gick relativt fort, att de kyrkans medel man brukade var verkningsfulla och att kyrkans roll i försvenskningsprocessen sammantaget var helt avgörande för dess framgång.

Landskapen har som bekant förblivit svenska och som ett tidigt led i försvenskningen fick vi alltså ännu ett universitet, Lunds universitet, som numera återkommande rankas som ett av de hundra främsta i världen.

Nämnas i sammanhanget kan att det redan på senmedeltiden funnits en föregångare i Lund, nämligen ett franciskanskt studium generale, som emellertid stängdes under dansk reformationstid.