Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.
Hebreerbrevet 10:24

Världen idag

Guds kraft drar människor till bönecenter i Wales

Gud gav en vision till Roy och Daphne Godwin om att bygga en plats där människor blir berörda av Guds kraft. Vid det stora träkorset har man en vidunderlig utsikt över dalen. Det är den plats där många möter Gud personligt, skriver Lars-Gunnar Pahlm.

Tro och Liv · Publicerad 11:00, 27 maj 2020

Landskapet i sydvästra Wales består till stor del av hedar och gröna kullar. Överallt där man färdas hittar man små bondgårdar, ofta byggda i sten, och i dalarna mellan kullarna går vindlande, smala vägar. Emellanåt möter man en bil eller i värsta fall en traktor, vilket gör att någon av de mötande får försöka backa tillbaka till närmaste mötesplats.

Wales är känt för sitt rika keltiskt kristna arv. Kristendomen kom tidigt, flera hundra år innan den kom till Norden. Det berättas att Brynach, en munk från Irland, byggde sin lilla gård just i Gwaundalen, Pembrokeshire, där Ffald y Brenin ligger. Det förekom mycket ockultism bland den lokala befolkningen, men när Brynach kom dit påverkades omgivningen så pass att man började kalla bygden för Carn Ingli, vilket betyder ”Änglarnas ås”.

Det keltiska klosterliv som skapades i spåren av Brynach, och många andra munkar i området, skilde sig från det vi vanligtvis tänker oss. Grunden var en rytm av tillbedjan och bön, och förutom det ett starkt samhällsengagemang. Alla var välkomna in i gemenskapen; på klostren bodde gifta par, ensamma som ville leva i celibat, barn och gamla tillsammans.

Man levde med Jesu bergspredikan och sökte dagligen Gud med målet att förvandlas till att bli mer lik Jesus.

De kristna kelterna önskade etablera liknande ordningar över hela landet. Man ville skapa en god relation med människor i bygden dit man kom. Från klosterlivet strömmade nåd, barmhärtighet, utbildning, praktisk hjälp och mission ut över Europa.

Ffald y Brenin är en retreatgård som funnits i många år. För lite drygt tjugo år sedan fick Roy och Daphne Godwin erbjudandet att ta över och leda verksamheten. Egentligen hade paret inte lust att ta över en gård i just denna del av landet, eftersom det ligger så avsides.

Wales är ett litet land med bara drygt tre miljoner invånare. I den norra delen ligger de stora nationalparkerna och berget Snowdon, dit många reser för rekreation.

Men Gud talade till dem och gav dem en vision om att platsen skulle få betydelse för människor på ett annat sätt än de själva varit vana vid. Inom Roy och Daphne fanns en längtan att nå dem som inte brukar gå i kyrkan, och de funderade vidare på hur det skulle vara möjligt att kombinera det med verksamheten på ett retreatcenter.

Det var då tanken på ett bönens hus växte fram, en plats där Guds närvaro manifesteras och där människor blir berörda av hans kraft på olika sätt.

När de kom till retreatcentret undrade Roy och Daphne om de verkligen hade hört rätt. De ställde en rak fråga till Gud om varför de var där. Svaret kom snabbt genom att de fick ett ord om att de själva inte hade någonting att ge till människor, utan att de skulle vara helt beroende av Gud i allt de gjorde.

Ur denna beroendeställning växte den närhet och tillit till Gud fram som präglat verksamheten fram till i dag, och som fortfarande är det som får människor från hela världen att resa dit.

På gården finns ett litet kapell, där man fyra gånger om dagen ber enligt en gammal tidebönstradition. Ordet Roy fick från Gud var: ”Om du vill bygga ett bönens hus så måste du själv vara ett hus av bön. Ditt eget liv är ett exempel.”

Psalm 42:5 blev levande: ”Jag gick i folkhopen, vandrade med dem till Guds hus under jubelrop och tacksägelse, en högtidsfirande skara”. Gud påminde Roy om hans tidigare erfarenheter från den karismatiska väckelsen på 70- och 80-talen, samt en speciell kväll i Birmingham Central Hall, där Gud rörde vid många personer och gudstjänsten aldrig ville ta slut.

Efteråt lämnade folk lokalen med kryckorna över axeln efter att de blivit helade under gudstjänsten. Rullstolar lämnades kvar eller kördes av de personer som tidigare suttit i dem.

”Det saknar jag i dag, Herre”, bad Roy, och Gud svarade honom: ”Jag saknar gemenskapen med dig, Roy, att du stannade upp och tillbad mig, att du sjöng och ärade mig. Jag önskar att vi kunde ha den gemenskapen på nytt.”

Byggt på denna innerlighet växte arbetet med regelbunden bön fram i det lilla kapellet på bergssidan. Och på olika sätt började människor hitta dit.

Många kan vittna om personlig upprättelse och helande som skett på Ffald y Brenin. Vid det stora träkorset som står rest på en åskam ett stycke från byggnaderna har man en vidunderlig utsikt över dalen. Det är den plats där många möter Gud personligen.

Roy Godwin har också skrivit två böcker som fått stor internationell spridning. Den första, The great outpouring, gavs ut för tio år sedan och handlar om visionen och framväxten av retreatgården och bönecentret. Den andra heter The way of blessing och handlar om betydelsen av att välsigna människor och de sammanhang vi möter.

Bland besökarna på bönecentret träffar jag Ian och Pamela. Båda har blivit berörda av det Gud gör här. De kommer från helt olika bakgrunder.

Ian berättar hur Jesus räddade honom från ett liv i misär, då han under många år levde som hemlös på gatorna. Nu bor han här på gården och arbetar som trädgårdsansvarig. Pamela berättar att hon kommer från Devon vid Englands sydkust, där hon varit med att starta ett lokalt bönehus.

Båda är aktiva den här veckan, då böneledare från olika länder samlas på platsen.

– Syftet med Ffald y Brenin är att människor ska komma och uppleva eller verkligen möta Gud, säger Ian.

– Vi vill se Guds rike bryta fram just här. Människor som kommer hit brukar ofta be oss om förbön, men vi säger till dem att vänta och låta Gud få några dagar där han kan börja tala. Ganska ofta upplever besökare att de inte behöver personlig förbön, utan att Gud redan har mött dem.

– Vi önskar att detta ska vara en plats där vi inte lägger oss i, utan att Jesus får komma och göra vad han vill i människors liv.  

Pamela säger att hon önskar se lokala bönehus växa fram på många platser i Storbritannien och utöver världen.

– Varje bönehus kan vara en välsignelse i sin hemstad. De utformas olika på varje plats efter de behov som finns. Hemma har vi sett att flera blivit berörda när vi bett för dem. Jag delar också ut tidningar på morgonen och välsignar varje hus jag besöker, säger hon.

Ian berättar om en kvinna som önskade fira sin femtioårsdag här på gården, och att hon tog med sig sin icke-troende man. Under veckan de var här gick kvinnan på alla bönesamlingar, medan mannen bara deltog vid ett tillfälle.

Trots det upplevde mannen att detta var en speciell plats. Vid ett tillfälle fick han se Guds änglar stå utmed väggarna i korridorerna, så även om han endast motvilligt hade följt med fick han ett omskakande möte med Gud som förvandlade hans liv för all framtid.

– Vår önskan är att det vi upplever ska sprida sig över hela Storbritannien och vidare till de platser Herren leder, avslutar Ian.

Syftet med Ffald y Brenin är att människor ska komma och uppleva eller verkligen möta Gud.
Varje bönehus kan vara en välsignelse i sin hemstad.

Gammalt jättekors funnet i Pakistan

Historia. I juni upptäcktes ett stort marmorkors i bergen i norra Pakistan. Det kan vara mer än tusen år... lördag 11/7 16:51

En öppen debatt kritiskt för vår framtid

Ledare I veckan publicerades ett uppmärksammat öppet brev i tidningen Harper Magazine. Brevet är... lördag 11/7 00:00

Sveriges inställning liknar bosättarnas – allt eller inget

Israelkommentar Trots att Israels regering i skrivande stund, tisdag morgon den sjunde juli, ännu inte i detalj har... torsdag 9/7 00:00

Vill se svensk protest mot moskébeslutet för Hagia Sofia: ”Skymf”

Turkiet. Hagia Sofia ska bli moské, det meddelar Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Den välkända... fredag 10/7 21:38
E-tidning
Senaste magasinen