Dem av oss som älskar ord dras gärna till ljudet av smattrande tangenter och analysen av betydelsen på sidorna. Vi känner oss levande när vi vänder och vrider på ord och skapar meningar; somliga av oss upplever till och med att vi är närmare Gud när vi utforskar vår tro genom att skriva om den. Tid som vi spenderar på skrivande känns viktig, närmast helig.

Men för många av oss löper också, parallellt med vår kärlek till skrivandet, drömmen om att få något publicerat. Denna önskan kan vara underblåst av kulturen i stort, som säger att vårt skrivande bara betyder något om våra läsare är många och vår signatur välkänd. Att se våra ord på pränt är allmänt ansett som den sannaste formen av bekräftelse för våra alster.