I Kocani, där Venco Nakov bor, singlar snöflingorna ner när vi börjar vår digitala intervju. När han föddes, för 52 år sedan i staden Stip, låg det i Jugoslavien. I dag tillhör det området Nordmakedonien.
– Jag växte upp i en ortodox familj, men det var bara symboliskt, berättar Venco.
Han minns tillbaka när han 1989 befann sig i Serbien för att studera, knappt tjugo år gammal, mötte en ung kvinna som satt på sitt rum och läste Bibeln.
– När jag frågade vilket ämne hon förberedde för svarade hon: ”Jag förbereder mitt liv”.
Venco började ställa frågor om hur det kunde finnas en Gud, när världen var så full av ondska. Frågorna hade en stark personlig koppling då Venco som 13-åring förlorade sin pappa i självmord och dessutom brottades Venco med en medfödd skada i höften som gjorde honom halt och påverkade hans självkänsla negativt.
Två år senare i juni 1991 var Venco på väg till Sverige, som han hade besökt ett år tidigare, för att arbeta i värmländska Charlottenberg. Men just som han skulle ge sig av mötte han en vän som precis kommit tillbaka från den slovenska gränsen. Han hade inte fått passera – kriget i Jugoslavien hade just brutit ut.
– Det blockerade alla mina planer och jag slogs ner totalt av detta, berättar Venco.
– Kommande tid blev svår för mig och jag drevs till att vilja ta mitt liv, precis som min pappa hade drivits av dessa tankar åtta år tidigare.
Men ett litet frö, sått av en universitetsstudent i Serbien två år tidigare, började gro i Vencos hjärta.
– Jag minns att tjejen med Bibeln hade sagt: ”Venco, om du någon gång behöver en förändring i ditt liv, ropa på Jesus”.
I slutet av juni fann han ett Nya testamente och började läsa.
– Jag bad: ”Gud om du finns vill jag tro. Jag kan inte tro, men jag vill tro och jag vill inte sluta som min pappa”, berättar Venco.
I början var Venco irriterad på Bibeln och förstod inte vem som kunde tro på det där. Men så plötsligt var det en bibelvers som stack ut: ” Allt förmår jag i honom som ger mig kraft” (Fil 4:13)
– Jag var så plågad av tankar om att jag inte dög till någonting. Den här versen väckte något i mig, den gav mig tro, berättar Venco.
– När jag läste ”Ty så älskade Gud världen…” upplevde jag att himlen öppnades och Guds kärlek sköljde över mig. Jag grät av glädje när jag förstod hur mycket Gud älskade mig.
Ganska snabbt slogs Venco av tanken på att om hans pappa hade fått höra det här budskapet, hade han kanske levt i dag. Det menar Venco blev en slags insikt om kallelsen att förkunna evangeliet och presentera Bibeln och predika Guds ord.
En möjlighet uppstod att gå bibelskola i England och där fick han ett tilltal från en av pastorerna som ledde bibelskolan.
– På vår examenssamling såg han rakt på mig och sa: ”Venco, titta på dina händer, Gud kommer använda de här händerna för att hela såren hos jugoslaver på Balkan”.
Venco var då 24 år och efter en tid bleknade orden bort och Venco tänkte inte så mycket på det. Men 2008 skulle något av det börja väckas till liv, Venco upplevde nämligen att Gud uppmanade honom att resa till Albanien.
– Jag hade varit en pånyttfödd kristen i många år, men hade fortfarande problem med fruktan och hat i mitt hjärta mot andra länder och folk på Balkan.
Albanien var ett land som Venco hade svårt att förhålla sig till. Venco kände en stark fruktan för att åka dit och det hela eskalerade när han också blev tagen av en gränsvakt och placerad i ett garage.
– Jag var så rädd och visste inte vad jag skulle göra, men jag började sjunga och då lugnade sig situationen och sedan släppte de mig, berättar Venco.
– Någonting hände i mitt hjärta efter det. Gud gjorde ett mirakel och allt hat och all fruktan var borta. När jag senare åkte hem älskade jag bokstavligen varje del av Albanien och kände en sådan kärlek till folket.
I dag känner Venco en sådan kärlek för varje nation på Balkan. Men han ser att behovet är stort också bland de troende, för försoning och förlåtelse.
– Det är så mycket blod som flutit här, bokstavligen vart trettionde år har satan förberett en ny generation som ger sig ut i krig, berättar Venco.
– Vi som har Guds rike i våra hjärtan och som vill utbreda Guds rike är nyckeln till helande för den här regionen.