Vilken självbild har vi och våra församlingar? Vilken identitet?
Men, svarar du kanske, det räcker väl med Jesus?
Nja, inte med Jesus som individ. Nya testamentet börjar med att placera Jesus i en släkt och ett hemland. Och i Bibelns sista Jesuscitat säger han att han har kung Davids gener. Släkt och familj – det är nog nyckelorden.
Paulus gör sig stor möda att förklara. Abraham är förfader, till judarna. Jo, det vet vi. Men också ”far” till de icke-judar ”som tror” (Rom 4:11–12). Abraham har alltså både biologiska barn och adoptivbarn.
Exakt samma sak uttrycker Paulus med en bild: På Guds olivträd finns det både naturliga och inympade grenar (Rom 11:16ff).
Den planen avslöjade Gud långt före Paulus tid – för Jakob, Abrahams sonson, som fick namnet Israel. Av Jakob, alias ”herr Israel”, skulle komma ett folk, sade Gud, alltså judarna. Men också en qahal goyim – en sammanslutning eller församling med icke-judar. Så står det i 1 Mosebok 35:11 (inte ”ett folk och många folk”, som svenska biblar felöversätter).
Är detta vår identitet som svenska Jesustroende – att vi är adoptivbarn i Jakobs, alias ”pappa Israels”, familj?
Paulus säger det igen i Efesierbrevet 2:19: Vi är ”medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj”. Detta har kyrkorna lärt oss att ”avjudaisera”, men sammanhanget är kristallklart – Paulus syftar med båda uttrycken, ”de heliga” och ”Guds familj”, på judarna.
Vi pratar alltså om långt mer än att be och lobba för landet Israel, bekämpa antisemitismen och visa tacksamhet för att judarna gett oss Bibeln och Frälsaren. De flesta gör inte ens det, så ja, det är jätteviktigt. Men det räcker inte!
Vart är Gud på väg? Jesus säger det rakt på sak: Den Gode herden har två fårahjordar – som ska bli en (Joh 10:16). Ett olivträd, en familj – med Abrahams, Isaks och Jakobs/Israels biologiska barn och adoptivbarn. Är detta din självbild, din identitet? Är det din församlings identitet? Om inte, vad missar vi?
Ja, varför är det viktigt att vi växer in i denna vår gudagivna identitet? Det är som att fråga: Är Guds upplägg viktigt?
Men jag ska ge dig två skäl, att börja med.
Utan Moseböckerna och profeterna hade demokratin och välfärden inte etablerats i Sverige.
Så här skrev Fredrik Ström i sitt stora historieverk: ”Bibeln var läst och studerad och diskuterad och uttydd av alla män själva. Den har befordrat tanke-, tros-, yttrande- och församlingsfrihet i högsta måtto.” Och vidare: ”Framför allt hade profeternas utsagor en avgörande betydelse … Alla fattiga kunde profeterna.”
Ström var kommunist och hans historieverk heter Arbetets söner. Man kan undra om inte han såg klarare än många av dagens troende ...? Hur många, i våra församlingar, läser och diskuterar och uttyder de gammaltestamentliga skrifterna själva?
En sak till. Paulus säger att vi behöver ett ”Andens svärd, som är Guds ord” (Ef 6:17). Det Guds ord som var hans Bibel var de hebreiska skrifterna, Gamla testamentet. Vi behöver de texterna i vår kamp för ett rättfärdigt samhälle! Rättfärdigheten kommer från Gud, inte från vare sig höger eller vänster i politiken.
Och vi behöver Moseböckerna för att inte drunkna i lögnerna om vem och vad människan är. Gud skapade oss lika sig själv. Och till man eller kvinna. Du bär på en Gudslikhet – vilket utgångsläge! Och du är man eller kvinna. Något tredje eller fjärde eller ”mittemellankön” gives icke.
Rotas vi i detta i våra församlingar och smågrupper? Rotas vi i allt det som Guds ord lägger så stor vikt vid? Hela den judiska Bibeln? Jerusalem som framtidsnyckel? Vår judiska familj?