Olles fråga andades triumf. Leo påstod ju att Gud hade skapat allting, och nu borde han äntligen bli svarslös. Men Leo antog utmaningen och motfrågade: ”Vilken gud menar du?” ”Den du tror på förstås”, snäste Olle, ”Bibelns så kallade skapargud”.
Leo fick anstränga sig för att inte svara med samma nedlåtande ton när han förklarade: ”Bibelns Gud heter JHVH på hebreiska och det betyder ungefär ’den evigt självexisterande’, vilket innebär att han alltid har funnits. Därför frågar du vem som skapade den oskapade Guden, vilket naturligtvis bara blir en meningslös ordlek.”
”Så det är en dum fråga?” replikerade Olle, något överraskad av det välfunna svaret. ”Inte alls”, sa Leo, ”det är en mycket bra fråga som avslöjar en allvarlig brist, men inte hos Gud utan hos vetenskapen.”
Olles förbryllade blick gav Leo ett tillfälle att förklara: ”Vetenskap är ett utmärkt verktyg för att beskriva funktionen hos naturen, men den är fullständigt tandlös i att förklara uppkomsten av samma natur. Den kan beskriva naturlagarna men inte Lagstiftaren.
Och ju bättre vi förstår naturens fantastiska mekanismer desto tydligare blir det att de måste vara designade. Annars blir det som att förneka korsordsmakaren så fort vi löst korsordet. Gud förhåller sig till sin skapelse som en författare förhåller sig till sin roman.
Man kan läsa och förstå handlingen utan att veta något om författaren. Men naturligtvis kan hon välja att ’skriva in sig’ själv i handlingen typ: ’Hej, jag heter Jennie Ahl och gillar resor, matlagning och att umgås med vänner.’”
”Men varför ’skriver inte Gud in sig’ i handlingen då, så det blir lättare att tro på honom?”, frågade Olle. ”Det var precis det han gjorde”, svarade Leo, ”när han inkluderade sin son Jesus Kristus i världshistorien som förklarade för oss vem vår skapare är! (Joh 1:18)
Han berättade att Gud också gillar att umgås med vänner, så intimt att han kallar dem sina barn. Det är för övrigt hela syftet med varför vi är här. Gud ville ha en större familj helt enkelt.”
”Men jag kan ju inte tro på någon jag inte kan bevisa”, fortsatte Olle, och Leo replikerade: ”Kan du tro på Kinas existens även om du bara har en europakarta?”
”Självklart”, blev svaret, ”en europakarta täcker ju bara en del av världen.”
”Och vetenskapen täcker bara en del verkligheten”, jämförde Leo. ”Gud finns även om han aldrig lägger sig under ett mikroskop eller syns i ett teleskop.”
Sedan förklarade Leo att Gud inte gjort sig till slav under sina egna lagar. Han är fri att när som helst bryta mot dem, och när han gör det kallar vi det för underverk. Fast både underverk och naturlagar kräver Guds handlande, så skillnaden är minimal.
Strängt taget är också naturen övernaturlig. Att vi inte betraktar den som sådan beror bara på att vi har hunnit vänja oss vid den.
Leo avrundade: ”Vetenskap, som är tänkt att vara ett förutsättningslöst sökande efter sanning, riskerar att bli slav under dogmen att ingenting existerar utanför dess verksamhetsområde.”