Att vinna vishet är bättre än guld, att vinna insikt är mer värt än silver.
Ordspråksboken 16:16

Världen idag

Hammarskjöld var en statsman i en kulturkristen tradition

FN:s generalsekretare Dag Hammarskjöld omkom när hans plan störtade av okända orsaker den 18 september 1961 då han var på väg i FN-uppdrag till Kongo. I den väska han hade med sig på resan återfanns ett Nya testamente och Thomas a Kempis klassiska skrift Om Kristi efterföljelse, som visade var han hämtade kraft till sitt fredsbyggande arbete, skriver Kjell O Lejon.

Tro och liv-serie · Publicerad 05:00, 12 maj 2022

I sin dagbok nedtecknade Dag Hammarskjöld den 7 april 1953 följande ord (på franska), efter det att han utnämnts till FN:s generalsekreterare:

”De som har sitt grundfäste och sin styrka i Gud kan inte i något avseende vara högmodiga. Och därför att de tillskriver Gud allt gott de har fått ta emot, frågar de inte efter den ära som människor ger varandra utan önskar bara det pris som kommer från honom som allena är Gud.”

Det var ett citat hämtat från den kristne mystikern Thomas a Kempis (1350–1471).

Dag Hammarskjöld föddes i Jönköping den 29 juli 1905, som son till Hjalmar (1862–1953) och Agnes (1866–1940). Hjalmar hade en bakgrund som professor i privaträtt vid Uppsala universitet och var vid tiden för Dags födelse president i Göta hovrätt.

Efter en kort tid som diplomat i Köpenhamn utnämndes Hjalmar 1907 till landshövding i Uppsala län, och det var Uppsala som Dag räknade som sin hemstad. Fadern verkade även som (opolitisk men konservativt inriktad) statsråd och statsminister, det senare åren 1914–1917.

Dag doktorerade vid Stockholms universitet 1933 och blev samma år docent (nationalekonomi). Han kom bland annat att verka som statssekreterare i Finansdepartementet, kabinettssekreterare och konsultativt statsråd innan han 1953 utnämndes till FN:s generalsekreterare.

Samma år invaldes han som medlem i Svenska Akademien, på sin fars plats, efter dennes död.

Som generalsekreterare fick Dag Hammarskjöld hantera Suezkrisen (1956), konflikter i Libanon och Laos, och i slutskedet krisen och inbördeskriget i Kongo (1960–). I samband med det senare utformades FN:s mandat att inrätta fredsbevarande styrkor.

Orsaken till att det plan som Hammarskjöld befann sig på vid inflygningen till Ndola (i nuvarande Zambia) plötsligt störtade den 18 september 1961 är fortfarande höljd i dunkel.

I den väska han hade med sig på resan återfanns ett Nya testamente och Thomas a Kempis Om Kristi efterföljelse, en klassisk kristen uppbyggelseskrift som översatts till cirka 300 språk och som tryckts i tusentals upplagor. Fyndet säger högst sannolikt något om var Hammarskjöld sökte sin kraft för att söka fullfölja sitt fredsbyggande arbete.

Men döden kom alltså fort och brutalt.

Hammarskjöld hedrades med en statsbegravning i Uppsala domkyrka och vilar nu i en familjegrav på Uppsala gamla kyrkogård. Som en förtjänstfull hedersbetygelse tilldelades han postumt (1961) Nobels fredspris.

Under de senare år som Hammarskjöld fick verka hade kristen tro på svensk mark kraftfullt attackerats. Men att Hammarskjöld mitt i detta själv burit på en stark guds­tro blev tydligt när hans ”andliga dagbok” Vägmärken kom ut, två år efter hans död.

Som liten hade han mött en levande kristen tro, inte minst genom modern Agnes. Som vuxen läste han Bibeln och kristna mystiker, som innehållet i väskan på den sista resan vittnar om.

I Vägmärken möter vi en lång rad uttalade och outtalade referenser till Gud och en gudstro (omkring hundra). Texterna förvånade många. En del meddelade att de önskat att boken aldrig publicerats. Den tro han förmedlade i boken ville man inte veta av eller förknippa honom med, vilket säger något om tidsandan.

Texterna har tolkats av många och relationen mellan gudstro och Kristustro har diskuterats. Var tron mer universell/allmän än kristen?

Klart är att Dag tydligt skriver om en personlig Gud, som tilltalas ”du”, alltså med det mest personliga av alla pronomen. Vidare att han önskar Guds vilja, vilket han pregnant kunde uttrycka med orden: ”Icke jag utan Gud i mig.”

Biografen Henry P van Dusen kommenterar: ”Den Gud som Hammarskjöld kände var psalmisternas och Jesu Kristi Gud.”

Men det är tydligt att Hammarskjöld inte endast påverkats av tron i sitt hem, av bibeltexter – inte minst i Psaltaren – och av kristna mystiker (såsom Thomas a Kempis och Johannes av Korset), utan även av liberalteologen Albert Schweitzers och den judiske mystikern Martin Bubers tänkande.

Hammarskjöld lyfte fram Schweitzers betoning av etiken, eftersom den ”uppbär tjänandets ideal av människans inställning till nästan, sådan denna utvecklas i evangelierna …” Schweitzer gav, skrev Hammarskjöld 1951, ”en nyckel för nutidsmänniskan till evangeliernas värld”.

Men här ligger betoningen på det som kallats ”etisk mystik”, på Bergspredikan och ”den eviga kärleksreligionens eld”, på den kristna etikens giltighet.

Några år senare fick Bibeln med Psaltaren en allt större betydelse. Bibelcitaten (ett fyrtiotal) ökar från 1954. Han mediterar ofta över Fader vår.

Från den medeltida Johannes av Korset brukar Hammarskjöld tanken på att trons väsen är ”Guds förening med själen” och en förvissning om Guds allmakt. Men viktig är alltså även Thomas a Kempis tänkade. Om Kristi efterföljelse låg på Hammarskjölds nattduksbord under hans två sista år, även den sista kvällen i livet, och var, som nämnts, med på den sista resan.

Boken inleds med följande ord: ” Den som följer mig vandrar inte i mörkret, säger Herren Joh 8:12.”

Henry P van Dusen tänker sig att man kan se en ”operativ ordning” i Hammarskjölds mognande tro: Från Gud (ständigt närvarande) till Jesus (förebild och vägledare) till den bjudande plikten/kallelsen: ”Gud har användning för Dig också om det icke tycks passa Dig för ögonblicket.”

Några har intagit en kritisk hållning till att Hammarskjöld inte tydligare betonade Kristi gudomlighet och försoningsverk, bland dem finner vi Charles Malik (1906–1987), känd bland annat för att ha betydelsefullt deltagit i framtagandet av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Men oavsett hur det låg till med detta för Hammarskjölds del – och i hans personliga övertygelse – är han en svensk personlighet som med självklarhet framträder som en statsman och tänkare i det kristna kulturarvets spår.

En av de böner han på slutet författade löd (i urval): ”Förbarma dig över oss. Förbarma dig över vår strävan att vi inför dig, i kärlek och tro, rättfärdighet och ödmjukhet må följa dig, i självtukt och trohet och mod, och möta dig i stillhet. Giv oss ett rent sinne att vi må se dig, ett ödmjukt sinne att vi må höra dig, ett kärlekens sinne att vi må tjäna dig, ett trons sinne att vi må leva dig.”  

Ytterligare något senare, den 2 augusti 1961, skriver han enkelt (på engelska): ”Och de kom ihåg att Gud var deras styrka. Ps 78.”

John F Kennedy noterade efter Hammarskjölds död: ”Jag inser nu att i jämförelse med honom är jag en liten person. Han var vårt århundrades störste statsman.”

Jag inser nu att i jämförelse med honom är jag en liten person. Han var vårt århundrades störste statsman.

Ukrainakriget påminner om rätten att få försvara sitt land

Ledare Det går dåligt för Ryssland i kriget. Mycket dåligt. Även regeringstrogna ryska skribenter börjar... torsdag 19/5 00:10

Ingen kunde ana vad det lilla bönemötet skulle leda till

Ledarkrönika Nyligen läste jag i Stig Hällzons bok Stora väckelser om en ytterst intressant väckelse. Under åren... torsdag 19/5 00:00

Bönen är vårt andliga pannrum

Inför söndag Jag är hemma igen efter en helg ombord på missionsbåten Elida i Stockholms skärgård, där vi har... torsdag 19/5 00:00

Natobeslut kan få oväntad effekt på riksdagsvalet

Ledare Medborgarna har fått en lektion i hur den politiska makten fungerar i Sverige. Efter en sluten... onsdag 18/5 00:10
E-tidning
Bilagor
Magasin
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier