Jesus hade redan flyttat från Nasaret till Kapernaum (Kfar Nahum) vid Galileiska sjön när han blev offentlig och efterfrågad. Han var känd som Jesus från Nasaret för att inte förväxlas med andra rabbiner med samma namn.
Att Jesus nått 30 års ålder hänger samman med samtida kulturen, att förkunnare behöver livserfarenhet för att bli lyssnad till.
Den judiske historikern Josefus hävdar att befolkningen i Galileen uppgick till en miljon – en siffra möjligen i överkant. Han beskriver norra delen av Galileiska sjön som ett Eden, med trädgårdar, fruktträd och en jordmån med subtropiskt klimat.
Sjön ligger 200 meter under havsnivån i en förkastningsspricka som sträcker sig från Turkiet till hjärtat av Afrika.
Evangelierna berättar inte omständigheterna till Jesus flytt och varför han valde Kapernaum. Men det var en kommunikativ hubb och ryktet om Jesus spred sig långt bortom Galileens gränser till judar som bodde spridda i Syrien, Dekapolisområdet öster om Gennesaret och öster om Jordanfloden.
Detta landområde som tillhörde Naftali stam kom att bli Jesus verksamhetsområde på ett speciellt sätt. Från Kapernaum gjorde han dagsutflykter i omgivningarna och längre utfärder i skilda riktningar.
Matteus berättar hur en besatt man befriades av Jesus från en mängd demoner vilka satte en svinhjord i sken så att alla drunknade i sjön.
Östra sidan av Gennesaret där detta skedde präglades av en icke-judisk kultur. Judar födde inte upp svin eftersom griskött inte är kosher, mat passande att äta enligt Mose föreskrifter.
Från Kapernaum kunde man ta vandringsleden norrut genom dalen Nachal Amud till det bergiga Övre Galileen och gränstrakterna mot Sidon och Tyros. Matteus skildrar att Jesus där befriade dottern till en kanaaneisk kvinna.
Om man vandrade västerut på den lokala vägen från Kapernaum kom man efter ungefär en timme till den internationella karavanvägen och korsningen till Tiberias.
Reste man österut från Kapernaum kom man efter några km till Beitsaida som låg i området Gaulanitis där Herodes Antipas bror Filippus var regent. Vid gränsen låg en tullstation.
Vi vet inte om Jesus hade något att förtulla, men han kom i samtal med en tjänsteman som hette Levi. Han var tullman (telones) vilket innebar att han var en lokalt anställd tjänsteman som tog in avgifter av resenärer.
Skatter och tullar var ett av motiven för Rom att ockupera länder. Romarna kontrakterade rättigheten att ta in avgifter till publikaner (publicani) som i sin tur anställde lokal personal.
Uttrycket publikaner och syndare hänger samman med ryktet att tullmännen var oärliga, saltade avgifterna och tog mutor. Men eftersom själva leasingrättigheten var upprättad med de romerska ockupanterna uppfattades tullarbetet i Israel som förräderi mot Herren.
Syndare var ett begrepp om människor som medvetet levde i konflikt med Toran (Mose lag) och Israels förbund.
Det aktualiserades när Jesus deltog i den avskedsfest som Levi ordnade för sina forna kolleger efter att ha sagt ja till Jesus att bli hans lärjunge på heltid. Jesus kritiserades av fariséer för att han satt tillsammans med syndare.
Den sociala signalen av att sitta till bords med någon var att man därmed visade solidaritet mot både värden och alla inbjudna gäster. Jesus motiverade sin handling med att han bejakar den som omvänt sig och bytt tankesätt (metanoeo).
Att acceptera kallelsen från Jesus till lärjungaskap innebär att ändra åsikt – att bejaka Bibelns etiska grundsyn och att bryta med den livsstil som ligger i konflikt med Guds ord.
Festmaten bör ha varit rött kött. Till vardags åt man mycket vegetariskt – bönor och grönsaker och kanske fisk eller fågel på sabbaten. Ett fullväxt får kan väga 35–40 kilogram och den gödkalv som slaktades vid sonens hemkomst i Jesus liknelse om de två sönerna (Luk 15) bör ha räckt till ett par hundra personer.
Tre av Jesus lärjungar, Filippus, Petrus och Johannes, var bördiga från Beit Saida (Fiskarens hus).
Trakten var mycket bördig men fiskeri dominerade. Petrus och Johannes hade fiskerifirma. Staden hade nyligen fått rättigheten att kalla sig polis (stad, på grekiska) och bör haft en befolkning på 15 000–20 000 invånare.
Fiskindustri dominerade hela regionen och flera fiskemetoder användes. På släta stränder fungerade runda kastnät. Ett trålliknande garn (sein) förutsätter båt som man ror utmed från stranden med ena änden av nätet, och lägger det som en snara runt ett fiskstim.
Nätet halades sedan upp på land genom att båda ändarna drogs upp för hand på stranden. Genom Jesus liknelser kan man också förstå att stående nät som sattes ut från båt också förekom. Flera av Jesus lärjungar var fiskare.
När det kom en rabbi till en by var det hedrande att öppna sitt hem för att många skulle få tillfälle att lyssna. Ett sådant hem var Lasarus, Martas och Marias hem dit Jesus bjöds in. De var också lärjungar trots att de inte reste på fulltid med Jesus.
Lärjunge betyder student och det var ett väl inarbetat system för ledarträning. Synen av en rabbi med en grupp studenter omkring sig som vandrar var en ganska vanlig syn.
Lärjungaskap innebar att följa med mästaren dit han gick, att dels lyssna till undervisningen och att dels noga iaktta hur rabbinen praktiskt handlade i olika situationer.
Metoden var teoretisk bibelundervisning i kombination med att läraren i sitt liv konkret visar hur man ska leva. Efterföljd innebar efterlevnad med mästaren som förebild – men utan imitation och efterapning.
Lärjungaskapets syfte var att lära och förstå Guds uppenbarelse (Toran) för att själv omsätta det i det egna livet.
I Kapernaum finns ännu lämningar av en synagoga från Jesus tid, liksom nätverk av smala gränder och husgrunder från kvarteren med fiskarbostäder. Så även grunden av svart basaltsten till det som sannolikt var Petrus hus.
Det huset genomgick med tiden renovering. Planlösningen ändrades till att stort rum som troligen var en synagoga för Jesustroende (”husförsamling”). Efter flera århundraden ersattes den judiska gudstjänstlokalen med en åttakantig kyrka för hednakristna pilgrimer.
Samtidigt byggdes ett stenkast därifrån en påkostad synagoga i kalksten. Byggmonumenten påminner om triangelrelationen mellan judiska Jesustroende, hednakristna och judar i rabbinsk tradition under senantiken.