Saliga är de som vandrar i fullkomlighet, som lever efter Herrens undervisning.
Psaltaren 119:1

Världen idag

”Enbart tio Guds bud är något så fantastiskt …”

År 1973 genomförde journalisten Ivar Lundgren en rad intervjuer med den då 89-årige pingstledaren Lewi Pethrus. Dessa intervjuer sammanställdes till intervjuboken Lewi Pethrus i närbild.

Här följer ett kortare utdrag ur den boken.

Tro och liv-serie · Publicerad 00:00, 6 nov 2022

Vilken av Bibelns gestalter, Jesus undantagen, sätter du högst?

– Mose. Han är en man i främsta linjen. Det finns så mycket av sanning och rättfärdighet i hans väsen och hans produktion. Enbart tio Guds bud är något så fantastiskt, att det sätter honom framför de flesta. Han var en väldigt utvuxen personlighet. Och så tycker jag att hans bild i Bibeln är så ren, så moraliskt god.

– Man kanske undrar varför jag inte nämner en sådan man som Abraham, till exempel. Det gör jag också, det är inte lätt att välja. Men det fanns läckor i Abrahams liv som inte fanns hos Mose. Abraham är trons fader, och från den synpunkten är han naturligtvis mera evangelisk än Mose, men jag tror att det fundamentala i vårt gudsförhållande är rättfärdigheten, renheten och sanningen, och detta har en väldigt bred förankring hos Mose.

– Han var också grundläggare av den israelitiska nationen – han var inte bara en andlig man, utan dessutom en stor nationell hjälte. Han danade den nya nationen Israel, dels genom sitt anförarskap, dels genom sin litteratur. Han är den första stora litterära kapaciteten. Jag nämnde nyss tio Guds bud, men att kunna skriva skapelsehistorien tycker jag är ännu styvare.

– Mose utgör också grunden för Kristus. Kristus bygger på honom, citerar honom och hänvisar till honom. Mose griper mig, inte därför att han representerar det mesta av den frälsande gudomliga sanningen utan genom sin personlighet, sin insats och vad han betydde.

– Abraham var ”en fader för många folk”, en trons man, men om man jämför med Moses livsgärning så var den helt annorlunda. Var hade vi varit om vi inte haft de fem Moseböckerna?

Vilka personer i kyrkohistorien har du tagit djupast intryck av?

– Rent generellt är det banbrytarna, väckelsernas män. Jag kan börja med en man som [John] Wycliffe i 1300-talets England, som översatte Bibeln – reformationens morgonstjärna, som han kallats. Han var en märklig man. Han inte bara översatte Bibeln utan grundade också en väckelserörelse, lollarderna. Han var en brytare, som inte bara predikade evangelium, han var också politiker. Han tänkte göra om England.

– Denna linje fortsätter sedan ner genom tiderna: [Jan] Hus, [Jean] Calvin, [Huldrych] Zwingli och de stora engelsmännen. Naturligtvis fanns det mycket hos dem som inte vi accepterar, Cromwells krigföring till exempel. Och sedan [Martin] Luther och pietisterna med sina framstående ledare – alla dessa personer har betytt väldigt mycket för mig i mina studier, och jag har läst allt vad jag har kommit över om dem.

– Det finns också väldigt intressanta gestalter i den efter­apostoliska tiden, Tertullianus exempelvis. Montanismen, den stora väckelserörelsen under andra århundradet, fångade mig mycket tidigt.

Luther kom ganska långt ner på den här listan, eller hur?

– Luther var naturligtvis en väldigt betydelsefull man, och han tog ju påvedömet vid hornen ordentligt. Men jag måste säga att den reformerta riktningen tilltalar mig mer. Den avsatte ju också en helt annan kristendomstyp i England, Schweiz och Holland än lutherdomen i Tyskland – jag menar en friare.

Utdrag ur boken Lewi Pethrus i närbild (Den Kristna Bokringen, 1973)

Jag tror att det fundamentala i vårt gudsförhållande är rättfärdigheten, renheten och sanningen, och detta har en väldigt bred förankring hos Mose.

Sanningen om universums orsak och moralens källa finns i Bibeln

Ledare Vad är sanning? Finns det en objektiv sanning, eller är sanningen flytande och temporär? Eftersom... lördag 26/11 00:10