1923 låg Aron Andersson, 22 år, obotligt sjuk i tuberkulos. Vänner och familj hade samlats en sista gång för att be Gud om ett ingripande. Aron viskade: ”Jesus hjälp mig”, varpå en våldsam elektrisk kraft genomströmmade hela hans kropp.
”Herre nu tror jag!” ropade Aron. Det var som att tusen elektriska trådar kopplades på hans kropp och strömmade igenom den. Aron ropade flera gånger:
”Vilken kraft! Vilken kraft!” En vitklädd man, som Aron uppfattade var Jesus, kom gående emot honom. Jesus stannade vid Arons bädd, sträckte ut sin hand och sade: Aron, stig upp. Du är frisk. Du ska bli mitt vittne.
Efter denna omskakande händelse började Aron att studera på Betelseminariet där väckelsekampanjer och teologistudier avlöste varandra. Aron upplevde samtidigt en kallelse till mission och för sitt inre såg han sig själv med Bibeln i ena handen och en läkarväska i den andra ute på missionsfältet.
Aron valde därför att komplettera sin teologiska utbildning med medicinstudier i London, England. 1931 blev Aron och hans fru Nita utsända av Svenska baptistsamfundet till Afrikas hjärta: Kongo.
Aron hade lämnat ett Sverige som brann av väckelse men i Kongo mötte han ett helt annat andligt klimat. Likgiltigheten bland ledarna var utbredd och häxdoktorerna hade stort inflytande över folkets liv. Aron och de andra missionärerna predikade, bad och fastade – men inget tycktes hjälpa.
Den enda räddningen var en genuin himlasänd väckelse! Den tändande gnistan var en rad nyckelunder. Bland annat uppväcktes en kvinna från de döda, ett under som blev ett starkt vittnesbörd för lokalbefolkningen att Jesus är starkare än döden själv.
Det andra nyckelundret skedde med en häxdoktor. Häxdoktorn kom en gång hem sent till Aron och Nita i syfte att döda Aron. I samma ögonblick som han skulle kasta ett spjut mot Aron hände något märkligt: Hans hand frös och blev totalt förlamad!
Aron gick sakta fram till honom, varpå häxdoktorn kastade sig ner på sina knän och ropade: ”Du är en verklig gudsman. Be till Gud att han räddar mig!” Detta blev början på väckelsen som spred sig över hela regionen.
Aron skrev: ”Det var rent upprörande att se hundratals människor sträckta mot himlen gråta över sin synd. Stora starka män skakade av våldsam gråt. Många föll till marken, rullade omkring eller låg som medvetslösa. Alla ropade med en mun: vår synd är så stor!”
Något annat som kännetecknade väckelsen var de många språkmirakler som ägde rum: ”Vi hörde dem tala på språk som vi förstod. Jag tog en gång min franska bibel för att kontrollera språket, när en man under Andens ledning uttalade felfri franska. Det språket hade han aldrig lärt sig. Vi blev bestörta när en kongoles i sitt spontana tungomålstalande framförde ett budskap på svenska om att Jesu tillkommelse var nära och vi måste vara beredda på att möta honom.”
För Aron gick det naturliga och övernaturliga hand i hand och parallellt med sitt evangeliska arbete utövade Aron sin medicinska verksamhet som han menade ”på ett praktiskt och mänskligt sätt förmedlar Guds kärlek. Om människor inte förstår kärlek i ord, förstår de kärlek i handling.”
Efter familjens hemkomst från Afrika 1950 var Aron ofta på predikoresor i Skandinavien, USA och i Europa. Aron var bland annat god vän med prins Oscar Bernadotte och tillsammans arrangerade de möten och konferenser.
1951 blev Aron inbjuden att hålla en kampanj i Jönköping. En kraftfull väckelse bröt ut som besöktes av 60 000 människor under några veckor. Många med alkoholproblem blev befriade och DN skrev ett stort reportage i söndagsupplagan: ”Frälsning bättre mot spritbegär än Antabus”.
Under många år var han en röst för missionens sak och samlade in medel för bland annat Läkarmissionen. 16 augusti 1985 somnade Aron in efter ett långt liv i Guds tjänst.
Från Arons liv kan vi lära oss att Gud kan vända vilken livssituation som helst. Vi kan också inspireras att inte göra motsättningar mellan den naturliga och övernaturliga dimensionen i kristen tro eller att göra skillnad på människor. Alla människor är skapade av Gud, älskade av Gud och alla är i behov av hans frälsning och förlåtelse.