”Vilken apparat då?”, frågade Isak. ”Du misstolkar”, svarade läraren och sköt in ett bindestreck i det han skrivit så det blev ”Ap-paraden” i stället. Sedan skissade han densamma på den gröna tavlan (se ovan). ”Den visar övertygande hur dagens människa utvecklats från en tidig primat via ett antal tydliga mellansteg”.

”Jaså, den gamla reliken”, sade Isak och började en utläggning som fick läraren att önska att Skolverket hade haft samma kunskapsnivå när de gjorde sin läroplan:

”Raden individer från apor till människor är definitivt inte ett entydigt resultat av de fossila fynden. Oftast hittas bara enstaka fragment som en käke, några tänder, ett skalltak och några lårben. Med detta ofullständiga underlag tar sedan illustratörerna över och fyller på med sådana egenskaper som de förväntar sig utifrån sina förutfattande meningar om evolution.

Egenskaper som storlek, kroppshållning, behåring och hudfärg blir på så sätt ofta gissningar. I dag betraktas därför apparaden som ren fiktion av de flesta forskare. Man ritar inte längre en entydig utvecklingslinje från människans ap­lika förfader utan hellre utvecklingsträd eller snarare buskar med ett sammelsurium av grenar.

Fynden i sig själva visar dock inga utvecklingsträd heller. Forskarna utgår från att det måste finnas ett träd där någonstans och sorterar sedan in fynden efter bästa förmåga. Att det är en mycket inexakt vetenskap visas av att forskarna är oense om hur trädet ska se ut, och nya fynd tvingar dem ofta att rita om sina träd. Tydliga evolutionsträd finns i skolans läroböcker men aldrig i naturen.

Vid en förutsättningslös analys visar fynden en variation inom gruppen människor men inga övergångsformer mellan människan och andra arter. Det är precis som man kan förvänta utifrån Bibeln. Neandertalaren, erectus, den moderna människan och några till, är alla hundraprocentiga människor. De härstammar från Adam och Eva och ingen är mer eller mindre primitiv än andra.

Aporna däremot är nollprocentiga människor, som till exempel den världsberömda Lucy. Hon fick sensationsstatus som människoapa på 70-talet, men i dag har forskarna övergett henne som övergångsform. Men detta har naturligtvis inget nyhetsvärde och därför lever allmänheten kvar i en förlegad uppfattning.

När forskarna klassar fynden ser de till exempel på hjärnstorlek, tänder och pannans lutning. Men alla sådana egenskaper varierar beroende på genetiska faktorer, sjukdomstillstånd, diet och miljö, och därför har de stor variation även inom gruppen människor.

Och skillnaderna mellan historiska människor är inte större än mellan i dag levande människor på olika kontinenter. Ingen kallar en av dagens etniciteter för ’primitiv’, men att i evolutionens namn nedvärdera Homo erectus borde också vara hets mot folkgrupp.”

”Oj då”, sade läraren, ”så vetenskapens kanske mest inflytelserika ikon bygger på spekulation?”

”Absolut”, svarade Isak, ”aldrig i vetenskapens historia har så många byggt så mycket på så lite.”