En enorm men alldeles tom bilhall var nu Stockholm Vineyards mötesplats. Vi hade inga möbler, då vi tidigare hyrt en färdigmöblerad restaurang. Vi behövde också bygga nya toaletter, ny inredning och en scen, liksom rum för söndagsskola och kontor.
Gud skickade nu snickare, daglediga och andra duktiga vänner till vår hjälp. Men vi hade ingenting att inreda med. En av dessa intensiva dagar ringde ett företag till en av våra ledare och undrade om vi ville köpa inredning av dem.
Företagaren berättade att de byggde om alla sina kontor och ville bli av med sin gamla inredning, bland annat hade de fina italienska heltäckningsmattor, kontorsmöbler och skåp. Vi sade att vi kunde betala 15 000 kronor, och de svarade att vi fick hämta allt vi ville ha innan de stängde dagen därpå.
Vi åkte nu i skytteltrafik med släpkärror och hämtade mängder av saker. Mattorna täckte inte bara scenen, utan också en del av möteslokalen, vilket gav en ombonad känsla i den tidigare kala bilhallen.
När konferensen började, kom cirka tolvhundra personer, men vi hade bara tillstånd att samla tusen. Vi blev därför tvungna att ha dörrvakter som kunde avvisa dem som inte fick plats. Några som hade åkt buss lång väg fick tyvärr vända i dörren. Konferensen innebar starka gudsmöten för många människor.
Vid ett annat överfyllt tillfälle ringde någon, som inte fått plats, i sin ilska till polisen. Polisen kom och hörde sig för, eftersom anmälaren påstått att vår lokal bara kunde ta trehundra personer och att det nu var uppemot tusen personer där inne.
Vi svarade att vi släppt in precis så många som tillståndet medgav. Men vi välkomnade dem förstås att själva komma in och undersöka saken. Polisen avböjde med orden: ”Nej det gör vi inte, vi vet vad som händer med människor där inne.” Ryktet om Guds Andes verk hade börjat sprida sig!
Under några år kom säkert tiotusentals människor och mötte Gud hos oss. Andra församlingar inbjöd oss att komma och predika på deras egna förnyelsemöten, så vi pastorer reste därför i flera olika sammanhang och länder. Vi fick se både människor bli frälsta och fyllda med Anden.
Samtidigt pågick lärjungaskolan Levande stenar, och missionen fördjupades i Ryssland och Sibirien. Redan under det sista året i kyrkan vid Brommaplan började arbetet i Sibirien. Vi fortsatte sedan detta arbete genom att flera unga människor, i perioder, reste dit och arbetade med församlingarna på plats. Detta arbete genomfördes i samarbete med Vineyardförsamlingar och Ungdom med uppgift.
Vi startade Vineyards teologiska skola, med en halvtidsutbildning som även inkluderade evangelisation på Sergels torg. Dessutom inbjöd vi till flera stora konferenser i församlingen.
Vår övertygelse var hela tiden att andeutgjutelsen var till för att församlingen skulle få kraft till att bli vittnen. Evangelisation var också en av grundstenarna i John Wimbers teologi. Enligt Wimber fanns främst två modeller för detta: power evangelism (evangelisation genom tecken och under) och församlingsplantering.
Vår bön och intention var att grunda församlingar, som i sin tur skulle förgrenas till nya församlingar. Till exempel startades Göteborg och Malmö Vineyard samt Södra Stockholm (som bytte namn till Thomaskyrkan när den övergick till nuvarande EFK).
I Sverige och Norden hade vi förmånen att tillsammans med Oslo Vineyard få sända ut flera team, som grundade tiotals nya församlingar. Vid varje ny plantering hade vi först informerat de andra församlingarnas ledare på orten om våra planer och bett dem om deras välsignelse.
Vår intention var alltid att nå dem som inte gick till någon kyrka; vi såg oss aldrig som konkurrenter till befintliga församlingar. Dessutom värderade vi det ekumeniska samarbetet högt.
En viktig händelse var när vi initierade Vineyard Norden Summercamp på Hjälmargården. Den blev en mötesplats för människor från hela Norden, både från Vineyardförsamlingar och vänner från andra församlingar.