Pingstväckelsen i Sverige upplevde i slutet av 1940-talet en tid av slitningar och stagnation och viss förlamning efter den stora schismen mellan det karismatiska ledarteamet Lewi Pethrus och Sven Lidman. De spänningar som legat i luften hela decenniet fick sin kulmen 1948, då Sven Lidman uteslöts ur Filadelfiaförsamlingen på grund av sin hätska kritik mot Pethrus och även av utvecklingen i Pingströrelsen.

Östermalms fria församling (Öff) fattade då det kontroversiella beslutet att bevilja Lidmans ansökan att bli medlem där. Detta väckte stor förbittring hos majoriteten av pastorer och ledare inom Pingströrelsen. Följden blev att Öff, som redan var omdiskuterad, utsattes för total blockad och utfrysning från hela samfundet.