Innan fängslandet blev Ladan, som är iranskans smeknamn, uppringd av en vän. ”De har arresterat flera här. Nu kommer de för att arrestera dig.” Ladan berättar att det gav henne tillräckligt med tid att göra sig av med komprometterande material, såsom namn på iranska konvertiter och andra namn från nätverket Elam som hon tillhörde. 

Nästa dag ringde myndigheterna och sade att hon måste infinna sig på polisstationen genast. Annars skulle hon arresteras. Hennes mor bönföll henne att rymma; det kunde ordnas. Men Ladans inre övertygelse fick henne att ta en taxi ner till polisstationen för att anmäla sig.

Hon ikläddes hijab och placerades med ansiktet mot väggen, med en bindel för ögonen. Där blev hon utfrågad dag efter dag. Om vänner. Medkristna. Vem kunde hon namnge? Förhörarna sade att hon inte hade fängslats för sin kristna tro, utan eftersom hon var involverad i ett nätverk som motarbetar myndigheterna.

Detta är en bild som bekräftas av externa källor: Iranska myndigheter anklagar ofta kristna för att vara ”sionistiska kristna”. 

Men om Ladan skulle avsäga sig sin kristna tro, skulle saken trots det naturligtvis vara en helt annan.

Ladan berättar att hon aldrig uppgav några namn, och att hon inte förnekade tron på Jesus. 

För Ladan ledde arresteringen till en hård prövning av den nyfunna tron. Som när en fängelsetjänsteman sade till henne: ”Jag är kung här inne. Det jag säger är lag. Jag ska få dig frisläppt inom loppet av några dagar.”

Efter det lyssnade hon noga till varje rörelse utanför och hoppades att stegen skulle vara ljuden av hennes räddningsman.

Men medan hon väntade hände något på insidan. Hon berättar att hon plötsligt påmindes om en bibelvers där Paulus skriver: ”Förnekar vi honom, ska han också förneka oss. Är vi trolösa förblir han trofast” (2 Tim 2:12–13).

Förvirrad bad hon inom sig: ”Jag har väl inte förnekat dig, Gud? Jag har inte avslöjat mina kristna vänner, jag har inte gett dem någon information och jag har inte gått med på att konvertera till islam.”

Därefter kom en annan bibelvers till henne, den här gången från profeten Jeremia: ”Förbannad är den som litar till människor … välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet” (Jer 17:5, 7).

Där, inne i cellen, förstod hon vad den stilla rösten på insidan betydde. Genom att fängelsetjänstemannen hade gett henne detta löfte hade hon satt all sin tillit till att han skulle frisläppa henne. 

Hon blev förkrossad. Där och då omvände hon sig och bad om att inte bli frisläppt. Plötsligt var det med fruktan som hon lyssnade efter fängelsetjänstemannens steg. Hon berättar att hon nu ville stanna i Evin-fängelset ”så länge Herren ville”. 

Varje dag medan hon var i fängelset bubblade det upp nya bibelverser på insidan. Hon berättar att hon klottrade dem på väggarna med en penna som hon hade smugglat med sig in i ärmen på den vida hijab hon hade fått ta på sig.

Verserna dök upp som påminnelser i hennes inre. Ibland kunde det vara en vers hon aldrig hade hört förut, berättar hon. Den allra första versen som kom till henne i fängelset var en som Paulus skrev när han själv satt i fängelse. Det hjälpte henne att tänka på att hon inte var den första eller den enda som satt i fängelse för sin tro: ”Gläd er alltid i Herren! Än en gång säger jag: gläd er!” (Fil 4:4).

Historien om Ladan börjar i en muslimsk familj i Irans huvudstad, Teheran. Fram tills hon var 20 år längtade hon efter Gud. Hon sökte Gud i muslimsk tro och tradition och berättar att hon gick långt i sina ansträngningar. Men hon hittade inte det hon sökte.

Mot slutet av tonåren gav hon upp och släppte taget lite grann. Livet gick över till att handla om vänner och fester i miljonstaden. 

En dag bjöd en vän med henne till kyrkan. Det var där hon fann det hon hade längtat efter hela livet. Under flera månader närmade hon sig långsamt den kristna tron, och till slut, efter åtta månader, tog hon emot Jesus som sin Herre och frälsare, som hon uttrycker det. 

Det var inte lätt att vara kristen i Iran på den tiden och Ladan ansökte om flyktingstatus hos FN. Under ansökningsprocessen fick hon undervisning från Elam Ministries, en organisation som hjälper iranier att komma till tro på Jesus. 

– Allteftersom jag fick veta mer om Jesus började jag tvivla på om det var rätt av mig att åka till USA för att få ett tryggt liv. Jesus gick ju åt motsatt håll – han lämnade ett gott liv och kom ner hit till jorden för att rädda oss, berättar Ladan. 

Hon bestämde sig för att avbryta asylprocessen. Hon skulle inte heller stanna där hon var, utan flytta tillbaka till staden hon hade flytt ifrån efter att hon blivit kristen. Den unga kvinnan kom snabbt i kontakt med iranier som antingen hade haft ett möte med Jesus eller som var sökare.

Undervisningen från Elam Ministries gjorde att hon även kunde gå in och leda huskyrkor. 

– På den tiden ville nio av tio iranier ta emot ett exemplar av Nya testamentet och höra mer. I dag är det ännu fler, berättar hon. 

Det var detta arbete i Teheran som 2010 ledde till att nätet stramades åt runt Ladan och att hon hamnade i det beryktade fängelset Evin. Institutionen har inhyst politiska fångar sedan tiden före den islamiska revolutionen 1979 och har anklagats av USA för brott mot mänskliga rättigheter.

Så fort hon blivit frisläppt flydde Ladan landet. Sedan dess har hon levt i exil, men använder all sin tid till att ha kontakt med och uppsikt över iranska församlingar som bor i omkringliggande länder. 

Hon ser med hopp på framtiden för iranierna. Det verkar som om myndigheternas ansträngningar inte lyckats knäcka den växande entusiasmen över personen Jesus som de nu kan läsa om på sitt eget språk, säger hon. 

Numera bor Ladan i ett land i väst och reser runt för att bidra till att sätta ljus på förföljelse på grund av tron. Hon vet att hennes fall är långt ifrån unikt, och att inte alla slutar lika bra. 

Men fortfarande blir hon berörd när hon berättar sin historia, och historierna om de många trossyskon hon har kontakt med och som ännu bor i Iran och angränsande länder. 

I dag har hon uppsikt över sju församlingar som organiserats genom Elam Ministries. Dessa berättar om ett enormt intresse för den kristna tron och evangeliet. Nya testamentet på farsi tas emot med öppna armar och en önskan om att få veta mer. 

– Många gånger säger de att de har väntat på att få den här boken. Ryktet om Jesus sprider sig bland iranier, säger hon, och visar bilder från församlingen, som senast i augusti ska ha döpt 200 iranier som tagit emot Jesus det senaste halvåret. 

Ladans historia är typisk eftersom den involverar så mycket mörker och fruktan, samtidigt som den vittnar om optimism och hopp. Hon berättar att samtidigt som myndigheterna slår ner på kyrkor, finns det ett växande intresse för Jesus i hemlandet. Folk har lämnat islam, menar hon. 

– De tror att Jesus bara är en profet inom kristendomen. När de får höra att han dog för deras synder och erbjuder frälsning åt alla, blir de så berörda.