Frukta Herren, ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist.
Psaltaren 34:10

Världen idag

Predikande baron på Hellidens slott inbjöd till historiskt missionsmöte

1875 inträffade en av Sveriges mest tragiska eldsvådor i en av de fabriker von Essen hade varit med och grundat. Han var djupt förkrossad och uttryckte detta i ett brev till sin bror Fredrik: ”Halva fabriken räddad – men, ja, men var äro dessa arma själar, som i hast fördes in i evigheten? Du vet det, o Gud!”

Reportage · Publicerad 07:00, 4 aug 2021

I utkanten av Tidaholm ligger Hellidens slott, byggt av baron Hans Henric von Essen 1858. Slottet, som vilar lummigt och vackert på Hellidsbergets sluttning, ägs i dag av Blåbandsrörelsen som 1951 köpte fastigheten för 80 000 kronor, för att starta en folkhögskola. Fastigheten har varsamt renoverats för att behålla den unika 1800-talsarkitekturen och interiören.

Rektor Lena Elmquist berättar i ett telefonsamtal att många studenter uttrycker uppskattning över den kreativa miljön. Det finns många spännande detaljer på slottet och vackra omgivningar.

Flera av kurserna är konstkurser, men skolan erbjuder bland annat även en distanskurs för den som vill forska i sin hembygd.

– Det är viktigt hur vi tar hand om vårt kulturarv, säger Lena.

von Essen räknas som staden Tidaholms grundare och verkade för att den skulle bli en industriort. År 1868 grundade han tändsticksfabriken Vulcan, som senare ingick i Ivar Kreugers Svenska Tändsticks Aktiebolaget (STAB), numera Swe­dish Match. Vulcan i Tidaholm är i dag Sveriges enda tändsticksfabrik som fortfarande tillverkar tändstickor.

Troligtvis är bakgrunden till de stora anläggningar von Essen stod bakom den depression som pågick under 1860-talets senare år. Han hade nämligen en fast tro på Guds förmåga att förvandla mörker till ljus, även på det ekonomiska området.

Det som enligt von Essen ledde till hans egen verkliga omvändelse var en händelse i fyrtioårsåldern. Under en fågeljakt satte han sig ner för att vila, och hade i knät sitt laddade gevär. Det bar sig inte bättre än att hans jakthund råkade trampa på avtryckaren. von Essens kamrat vådasköts i bröstet och dog av skadorna bara några timmar senare. Vännen hann yttra orden: ”Jag förklarar inför alla närvarande att Baron Essen icke haft den ringaste andel uti min död.”

Baron von Essen dömdes inte till något hårdare straff än att betala 50 riksdaler för ”ovarsamt hanterande av laddad bössa”. Men incidenten skakade honom djupt och var en av de omständigheter som förde honom fram mot en personlig upplevelse av Kristi nåd, snarare än hans ungdomsårs allmänna tro på Försynen.

Redan under 1850-talets första hälft var von Essen en av traktens representanter för nyevangelismen, i vilken bland annat Svenska Missionsförbundet och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) har sina rötter.

Den 1 juli 1853 bildades Jönköpings traktatsällskap, som arbetade för att sända ut lekmannapredikanter. Tillsammans med vännerna och väckelseprofilerna Fredrik P Hierta och Wilhelm Rappe, ställde sig von Essen bakom rörelsen. Jönköpings traktatsällskap ändrades senare till Jönköpings Missionsförening, som i sin tur blev grunden till det som i dag heter Svenska Alliansmissionen.

I början av 1856 hölls en åtta dagar lång konferens hos von Essen i Tidaholm, med prästen Hans Jacob Lundborg, där nyckelpersoner försökte intressera von Essen för en fosterländsk missionsorganisation enligt skotskt mönster. Man kan därmed säga att denna konferens förberedde för Evangeliska fosterlandsstiftelsens tillkomst i maj samma år.

I sin hembygd var von Essen från början mest känd som lekmannapredikant. Han reste inte för någon särskild organisation, snarare utifrån en ”inre drift”. Från slutet av 1870-talet, när han avslutat sitt kommersiella engagemang, pågick hans huvudsakliga förkunnarperiod, med få avbrott, fram till hans död 1894.

von Essen företog oftast inte långa resor, utan höll sig främst längs med Vättern från Huskvarna till Gränna, samt i Hjotrakten.

Det berättas att han lade ut bibeltexten vers för vers och inte enligt något speciellt koncept. En predikan kunde därför ta flera timmar – något som ledde till att hans lille son Edward en gång fick nog. Han gick fram till predikstolen, ryckte sin far i armen och ropade ett ljudligt ”Amen!”, varpå predikan avslutades.

Under det tiotal utlandsresor von Essen gjorde tog han även tid för ”den kristna kärlekens tjänst”, bland annat vid en tur till Madrid 1863. Anledningen var ett trettiotal spanjorer som i åratal varit fängslade för sin evangeliska tros skull. Drottning Isabella II hade till slut dömt dem till nio års galärstraff.

Evangeliska alliansen, grundad i London 1846, organiserade en deputation bestående av 22 representanter från nio europeiska länder för att förmå drottningen att benåda fångarna. von Essen deltog som ensam svensk. Deputationen fick aldrig audiens hos drottningen, men syftet med resan uppnåddes: fångarna släpptes fria.

Vid sina resor lärde von Essen känna människor från olika delar av kyrkofamiljen, bland annat några amerikanska affärsmän som liksom han själv lät sitt ansvar som kristna gå före de världsliga omsorger som ett företag genererar. Där fanns både kväkare och baptister, och när det någon gång uppstod meningsskiljaktigheter var von Essen ”ändå viss om att vi alla tre skulle råkas i himmelen”, som han uttryckte det i sina memoarer.

Den 18 februari 1875 inträffade en av Sveriges mest tragiska eldsvådor i en av de fabriker som von Essen hade varit med att grunda. Dödsoffren var 44 kvinnor och barn som arbetade vid fabriken, samt nio svårt skadade, varav ytterligare tre senare avled.

von Essen var då inte ansvarig i företaget, men han var djupt förkrossad. Han uttryckte detta i ett brev till sin bror Fredrik: ”Halva fabriken räddad – men, ja, men var äro dessa arma själar, som i hast fördes in i evigheten? Du vet det, o Gud!”

von Essen var en stor själasörjare och besökte lika gärna de enklaste familjer som aristokrater. Efter brandkatastrofen sågs han dagligen samtala med personer som undkommit branden med större eller mindre skador.

När han skulle resa de två milen från Tidaholm till sommarstället Alvasjö kunde han stanna stup i kvarten för att titta in i stugorna som låg längs vägen för att samtala om andliga ting. Han höll på att aldrig komma fram, berättade ett av hans barnbarn.

Hans Henric von Essen, med sin imponerande gestalt, blev aristokraten som i Gud hade funnit ett värde som gjorde honom till en sann människovän ”med något av korsriddarens höga kallelse och oförvägna handlande i sitt väsen”.

Han gick fram till predikstolen, ryckte sin far i armen och ropade ett ljudligt ”Amen!”, varpå predikan avslutades.

Byggår: 1858.

Byggd av: Baron Hans Henric von Essen, som levde mellan 1820–1894.

Kända personer med anknytning till slottet: Hans Henric von Essen, Hans Jacob Lundborg.

Händelser/milstolpar: 1856 hölls en konferens som förberedde för Evangeliska fosterlandsstiftelsens bildande.

Så används herrgården i dag: Folkhögskola på drogfri grund.

Nuvarande ägare: Blåbandsrörelsen, sedan 1951.

Källor: riksarkivet.se, helliden.se

Sverige nobbar FN-konferens: ”Antisemitiska inslag”

FN. Sverige var ett av flera länder som avstod från att uppmärksamma 20-årsjubileet av den första,... lördag 25/9 12:00

Känd diakon beskylls för judehat

Tro och solidaritet. Anna Ardin, diakon inom Equmeniakyrkan och ledamot i förbundsstyrelsen för socialdemokratiska Tro... lördag 25/9 08:00

Det är i misstrons mylla som alla broar bränns.

Gästkrönika Skandinavien har varit hela världens lilla Bullerby. Ett handslag har räckt, ett löfte har hållits.... lördag 25/9 00:00

Glädjeämnen mitt i fattigdomen

Missionsglimten Gå ut mission samarbetar sedan ett par år med inhemska missionärer på Madagaskar. Det är helt... lördag 25/9 00:00
E-tidning
Senaste magasinen

Hur länge bör vi vänta med att gifta oss?

Familjefrågan Jag har träffat en man som jag har blivit enormt förälskad i. Vi har träffats i snart tre månader...
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier