Negativt vinklad dokumentär ledde Nicole tillbaka till tron

Nicole Erzberger är en social och reflekterande tjej med mjuk och vänlig utstrålning. När hon fixat kaffe och vi satt oss ner vid köksbordet berättar hon att hon är född i Schweiz, med svensk mamma och schweizisk pappa. Föräldrarna träffades på en internationell konferens i Frälsningsarmén; de har båda djupa rötter i samfundet sedan generationer tillbaka.

– Mina föräldrar var aktiva i Frälsningsarmén i Zürich och jag gick i söndagsskola där, berättar Nicole. 

– När jag var fem år flyttade vi till Sverige och bosatte oss i Stockholmstrakten. Då kom vi närmare mina morföräldrar, medan farmor och farfar, som vi tidigare träffat så ofta, nu hamnade långt borta. Störst omställning blev det för pappa, som inte kunde svenska så bra, konstaterar Nicole.

För Nicole och hennes syskon var det lättare att anpassa sig, eftersom deras mamma även hade pratat svenska med dem. 

Engagemanget i Frälsningsarmén fortsatte när familjen kom till Sverige, och i hemmet var den kristna tron lika naturlig som luften de andades. Det var en vana att be kvällsbön tillsammans och läsa berättelser ur Bibeln. De tittade också på kristna barnfilmer som visade bibliska händelser i dramatiserad form.

– Ändå började jag i tonåren glida bort från min barnatro, fortsätter Nicole. 

– Jag hade svårt att ta till mig bibelordet och okritiskt acceptera de övernaturliga händelser som beskrivs i Bibeln. När jag frågade min pappa försökte han göra som Jesus och i liknelser förklara vad den kristna tron djupast sett handlar om. Men jag var kritisk och ifrågasättande och inte så mottaglig för min pappas argument, utan ville gå en annan väg.

Nicole beskriver sig själv som social, utåtriktad och van att ta plats, så hon hade inga svårigheter att hitta kompisar. Visst hände det att hon gick på gudstjänster och ungdomssamlingar i kyrkor i närheten, men det blev alltmer sällan. Eftersom många av hennes kompisar inte var troende började även hon gå på hemmafester, där man drack alkohol.

– Jag har alltid varit en skötsam familjeflicka och mitt festande gick aldrig så långt att jag blev beroende. Ett tag besökte jag olika nattklubbar tillsammans med kompisarna, och det var spännande och utmanande att testa gränser. Grupptrycket gjorde då att jag ibland drack för mycket. 

– Jag ville nog innerst inne ha en tro, men det kändes lite dubbelt och gick inte ihop med det liv jag levde, tillägger Nicole.

Livet med kompisarna, nöjena och festerna var spännande ett tag, men det kunde inte fylla det tomrum som den förlorade barnatron hade lämnat inom henne. Att söka sig tillbaka till den tro hon var uppvuxen med var inte Nicoles främsta alternativ i det läget. 

I stället började hon utforska det nyandliga utbudet.

 – Där fanns så mycket att välja på. Olika ritualer, rökelse, kristaller, kort med vägledande citat från universum, reikihealing, yoga, olika energier, aurafotografering, och mycket annat, säger Nicole. 

– Men ju längre jag trängde in i detta, desto mer fixerad och kontrollerad blev jag av alla krav som ställdes på mig. Det kändes som ett tvång, ett heltidsjobb, som påverkade hela min tillvaro, tillägger hon och suckar.

Nicole berättar att hon placerade ut kristaller i sängen för olika situationer i livet. När det var fullmåne lade hon kristallerna så att månen skulle lysa på dem och ge en extra magisk verkan. Hon gick regelbundet på yogapass och utbildade sig till reikihealer. 

Gemensamt för alla dessa aktiviteter var att de kostade mycket tid och pengar – men det inre tomrummet i Nicoles liv blev bara mer och mer outhärdligt.

Vändningen kom en regnig sommardag 2022, på föräldrarnas lantställe.

 – Vädret var trist och jag hade inget särskilt att göra. När jag bläddrade bland programmen på SVT Play ploppade ett program om Hillsong upp. Jag kände bara att jag måste kolla på det, berättar hon. 

– Dokumentären om den församlingen var visserligen negativt vinklad, men det var ingenting som jag fastnade för. Det som gjorde intryck på mig var allt det fina arbete de var involverade i. Att se så många unga med gott hjärta engagera sig som volontärer för att göra skillnad för andra – det imponerade på mig.

Nicoles intresse var väckt. Hon tog reda på mer om vad Hillsong står för och såg församlingens livesändningar på nätet. Hon letade också fram sin Bibel, som hon inte hade tittat i på flera år, och på internet hittade hon en bibelapp som hon laddade ner och där det också fanns en bibelläsningsplan att följa. Dessutom började hon lyssna på en bibelpodd.

– Budskapet träffade mig rätt in i hjärtat och jag visste att det var sant. För första gången förstod jag det som jag inte förstått tidigare. 

I samma veva stötte Nicole på sin gamla lågstadielärare och hennes man vid flera tillfällen – alltför många för att det skulle vara någon slump. 

– De inbjöd mig till deras kyrka, där jag hade gått på gudstjänst i tonåren. När jag nu kom tillbaka var det som om jag kommit hem efter att länge ha varit vilse.

Nicole berättar leende om hur lovsången landade i hennes hjärta och hon kunde inte få nog av den. I kyrkan kände hon igen en hel del ansikten från förr och kände värmen som strålade emot henne. 

Hela våren gick hon regelbundet i kyrkan och deltog också i bibelkvällar, där hon fick lära sig mer om Bibeln, som nu har en given plats på bordet bredvid sängen. De ockulta hjälpmedlen har hon städat undan.

 – Jag vill bli starkare i min tro och inte tappa fotfästet igen, säger hon. 

– För några månader sedan fattade jag också beslutet att bli döpt och begrava det gamla livet. Det var en del kamp innan jag tog det steget, och mörkret försökte komma med störande tankar i mitt sinne. Tankar som, ”tänk om du ångrar dig? ska du kasta bort ditt tidigare liv?”. 

– Men jag bestämde mig för att fokusera på Jesus och nu har jag uppstått till ett helt nytt liv, säger Nicole bestämt.

I kyrkan som Nicole hittat hem till går hon också på Alphakurs, för att lära sig mer om den kristna tron. Hon betonar att hon har mycket kvar att lära och är angelägen om att växa till och bli mer förankrad i sin kristna tro. Det är med tacksamhet hon tar emot stöd och förbön från sina kristna syskon i församlingen. 

Hon har också sett att det fungerar att be den helige Ande om hjälp i olika situationer i vardagen.

– När det känns tufft har jag nu förmånen att be, i stället för att förlita mig på kristaller och ockulta ritualer. Jag lever inte längre med de krav och tvång som jagade mig förut, då jag var ängslig för att missa något som kunde vara betydelsefullt. 

– Nu vilar jag i tro utan press att prestera och det känns otroligt tryggt, säger Nicole, och hennes uttrycksfulla ögon glittrar.