Upprinnelsen till Per Danielssons första resa var faktiskt några vapen.

– Det var 2001 och jag jobbade på tidningen Hemmets Vän. Ankarstiftelsens ledare, Börje Erdtman, kom på besök. Han tog fram en handduk och vecklade ut fem fruktansvärda mordredskap som han tagit med sig hem från Bellavista-fängelset i Colombia. Fångarna hade tillverkat dem och använt dem för att mörda människor, berättar Per.

Börje berättade för Per att mellan 300 och 700 mord begicks inne på fängelset varje år under 1980-talet. 

– Fängelset är byggt för 1 500 personer. Men vid mitt senaste besök, 2016, fanns det 7 000 fångar inspärrade, i en fruktansvärd fängelsemiljö. En del av fångarna fick sova direkt på cementgolvet.

Men redan vid den där första resan till Colombia hade mycket hänt bland fångarna, fortsätter Per engagerat.

Ändå var ett besök på Bellavista en smått omskakande upplevelse.

– Det var en fruktansvärd säkerhetskontroll med beväpnade vakter överallt och man blev kroppsvisiterad och fick lämna fingeravtryck.

Därefter fördes Per och hans sällskap till ett enkelt samlingsrum, som fungerade som fängelsekyrka. Där hade fångarna möten varje dag. Per blev djupt berörd av atmosfären.

– När vi kom in satt det ett hundratal långtidsdömda där. De sjöng, “Jag är fri, jag är fri, Jesus har gjort mig fri” så taket nästan lyfte sig, säger Per, ler och fortsätter:

– De startade till och med en pastorsutbildning på fängelset, och vid ett av mina besök utexaminerades ett tiotal.

Så hur började egentligen väckelsen i fängelset?

Per förklarar att nyckeln till varför Bellavista blev förvandlat var den tidigare uteliggaren och fången Oscar Osorio, som bodde i en förort till Medellín där maffian styrde.

Oscar sov på en pappbit, var drogberoende och finansierade detta genom rån och snatterier. Han hade själv suttit inne på Bellavista. Oscar led också av könssjukdomar som han fått efter besök hos prostituerade.

En dag mötte han en man som inbjöd honom till sin kyrka och ledde honom till tro. Oscar blev fri från drogerna och lämnade kriminaliteten.

Några år senare upplevde Oscar en stark längtan att återvända till det Bellavista där han själv suttit fängslad. Han övertygade fängelsedirektören om att få hålla möten för fångarna. 

I samband med ett fängelseupplopp fick Oscar se en syn: en enorm hand som sträcktes ner och inneslöt Bellavista i sin handflata. Visionen åtföljdes av en röst som sade att Oscar skulle ordna en väckelsekampanj inne på fängelset.

När Oscar senare berättade detta menade många att han blivit galen, men under två månader sjöng och predikade Oscar och andra kristna på Bellavista. 

– Många överlämnade sina knivar och pistoler. Det kom en hel grupp fångar och handgripligen lämnade över sina vapen direkt till Oscar, berättar Per.

– Och under dessa två månader inträffade det ofattbara: mördandet på Bellavista upphörde. Vakterna rapporterade inga dödade eller sårade.

– Det var några av dessa vapnen, som Oscar fått, som Börje sedan tog med sig till Sverige och visade mig innan jag gjorde min första resa till Colombia, fortsätter Per.

Efter ett och ett halvt år hade 120 fångar omvänt sig och döpts till Kristus. I fängelset hade de bildat bönegrupper och många fastade och bad för Bellavista.

– Det blev en väckelse på fängelset, som så småningom blev en del av Prison Fellowship, en organisation som arbetar med fängelsemission, förklarar Per.

Under ett av Pers besök fick han själv vara med att döpa några nyfrälsta fångar. Den gången gjorde man det i en rund liten barnbassäng, med färgglatt tryck av Nalle Puh och hans vänner på sidorna. Per minns den annorlunda dopgraven och det mest unika dop han varit med om. 

Oscar Osorio, som var en av dem som lade grunden till fängelsekyrkan i Bellavista, besökte Sverige vid tre tillfällen för att berätta om sina upplevelser. Men 2018, samma år som hans sista besök, hittades han död i sin bostad i USA. Myndigheterna misstänker mord.

En annan av förgrundsgestalterna i väckelsevågen i Bellavista-fängelset var Alexander Puerto. Per fick möjlighet att intervjua honom.

– När han var 16 år mördade gerillan hans pappa, de ville komma åt familjens jordbruksmark. Några år senare blev han helad från svår feber och började följa Jesus, säger Per.

Alexander blev radikalt frälst och berättade för alla om vad Jesus kan göra och var delaktig i att grunda tre nya församlingar i området där hans kyrka låg. Han arbetade på ett bananplantage som låg nära den kommunistiska Farc-gerillans område. De styrde allt. 

– En dag var Alexander på väg till arbetet då beväpnad gerilla stoppade bussen och tvingade ner alla passagerare på golvet. Alexander var rädd att de alla skulle mördas, men plötsligt fylldes han av en glädje och förvissning om att han i så fall skulle komma till himlen, berättar Per.

Gerillan tvingade passagerarna ut ur bussen och ställde dem på tre led, 25 av dem sköts till döds. Övriga hotades till lydnad. Alexander var en av dem som klarade sig och tvingades tillbaka in i bussen. Han kände en stark gudsnärvaro och började sjunga sånger om Jesus.

Plötsligt började gerillan skjuta igen. 

– Ett av skotten träffade Alexander mitt i huvudet och splittrade delar av hans skalle. Men på något märkligt sätt förlorade han inte medvetandet. Han ropade till gerillan att de skulle ta emot Jesus. När de slutade skjuta tog de sina vapen och misshandlade honom, krossade benet i hans huvud och använde stora knivar för att skada honom, återberättar Per.

Alexander var bara en av två överlevande. Han blev blind i tre års tid, men fick sedan synen tillbaka på ena ögat; det andra har han en lapp framför.

Han började läsa teologi och vid sidan av studierna arbetade han som evangelist på Bellavista och ledde bibelklasser.

En dag mötte Alexander en man vid namn Ismael Lopez. Han var en av de gerillasoldater som mördat passagerarna vid massakern i bussen! Men Alexander valde att förlåta Ismael och de två blev goda vänner. 

– Det är så många människor i Colombia som skapat avtryck i mig, särskilt som jag fått träffa dem igen när jag besökt landet under andra resor, säger Per.

Han berättar att de tre senaste åren har ofattbara 30 000 fängslade lämnat sina kriminella liv på olika fängelser i Colombia.

– Det är fantastiskt hur dessa människor, som mördat kanske uppemot 40 personer, kunnat gå igenom sådana livsförvandlingar. De vill inte längre befatta sig med våld, mord och kriminalitet överhuvudtaget. Så totalt kan en människa bli förändrad när hon väljer att följa Jesus. Det är verkligen Guds mirakler!

Per betonar att det var en otrolig upplevelse att få höra alla vittnesbörd och se fångarnas förvandling – det som skulle bli upprinelsen och materialet till hans bok.

– Min förhoppning är att min bok, Miraklet på Bellavista: Berättelsen om ett förvandlat fängelse, ska väcka hopp. Det finns inga hopplösa människor, bara de får rätt stöd och hjälp, säger Per med värme i rösten.