Messy Church ger liv och rörelse i Rödåns friförsamling

Mellan Habo och Hjo i Västergötland ligger det lilla samhället Rödån. ”Missionshus” står det på en vägskylt där vi svänger in. Snart upptäcker vi en stor, vit byggnad med ett väl synligt kors på taket.

Här håller Rödåns friförsamling till. Just den här söndagen står Messy Church – ett koncept från Anglikanska kyrkan – på programmet. Det bjuds på pyssel och andra aktiviteter, samt en liten gudstjänst eller andakt. Efteråt äter man tillsammans.

När vi i god tid kliver in i vesti­bulen är förberedelserna i full gång.

– Välkommen hit! säger Johan Ahxner glatt. Han sitter vid mixerbordet och justerar det sista för ljud och ljus.

– Gick resan bra? frågar Anna-Carin Ahxner, som är i full gång med att dubbelkolla allting. Det verkar vara fullt av liv i kyrkan.

En yngre man kommer fram för en pratstund och berättar att han är ungdomsledare. Ungdomssamlingarna hålls varannan fredag. Då kommer både troende och icke troende ungdomar och man har bibelsamtal och olika aktiviteter, till exempel tacofredag eller drama. Antalet besökare varierar, men vanligtvis kommer mellan 10–15 personer.

Ungdomsledaren berättar att en ung tjej, som inte själv var troende, vid ett tillfälle tog med hela sin klass till samlingen.

– Vi blev nästan lite chockade när det dök upp så många, ler han.

Vi får även en liten pratstund med Jemima Ramberg, som för en tid sedan startade PrePrayer för barn i årskurs 1–5, tillsammans med kusinen Mathilda Ahxner och två tjejer till.

– Det var Mathildas idé. Vi har en andakt och en aktivitet varje gång, till exempel skattjakt.

Messy Church och andra aktiviteter – exempelvis olika körer som Anna-Carin håller i – har gjort att folk från bygden söker sig till kyrkan. Föräldrar skickar gärna sina barn dit, och besöker även själva ibland.

Snart sätter musiken i gång i högtalarna och folk börjar röra sig in i kyrksalen.

”Nu så är det dags igen, wooh, nu börjar festen. Nu blir det hålligång igen – kom igen, kom igen, kom igen!”

Anna-Carin hälsar välkommen och läser en liten berättelse som introduktion till dagens bibeltext, vilken är: ”Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare” (Hebr 12:2).

Sedan följer aktivitetsdelen. Anna-Carin räknar upp de olika alternativen, innan hon säger:

– Vi ses här igen om en halvtimme!

I källaren pågår bibelsamtal, lekgruppen håller till utomhus och i pysselrummet planteras tomatfrön med stor entusiasm. Det finns en symbolik i dagens pysseluppgift: en bild på hur ens tro kan få växa.

En halvtimme går snabbt, och det är dags för gudstjänst. På scenen ligger ett blått tygstycke, vilket ska föreställa vatten. En balja med ett gäng pappgubbar, som visar sig vara lärjungar, har placerats ovanpå ”vattnet”.

Anna-Carin tar fram en huvudduk och en stor sjal och förvandlas så till Petrus. Först läser hon texten om brödundret i Matteus 14, och sedan hur Jesus uppmanar lärjungarna att fara över till andra sidan sjön.

På väggen projiceras en liten film med ett upprört hav. Plötsligt kommer en vitklädd gestalt gående i mittgången. Det fnissas i bänkraderna när ”Petrus” skriker för full hals: ”Ett spöke!” Sedan spelar Anna-Carin och Jemima upp en fin illustration av hur Petrus går på vattnet – vilket han kunde göra så länge han hade blicken på Jesus.

Några fler saker står på programmet, och när det dags för gudstjänstens avslutning sjungs sången Se på Jesus. Anna-Carin inbjuder den som vill att komma fram och ställa sig vid korset en stund.

Nu är det lunchdags, men först blir det gruppfoto. I stort sett alla ställer upp – men inte Lucas, sex år, som glatt men bestämt meddelar att han minsann inte tänker vara med.

Sedan får alla njuta av god mat och delta i en varm gemenskap.

– Det är lite jobb med att laga mat, men då behöver ingen stressa hem för att barnen är hungriga, förklarar Anna-Carin under måltiden.

Efteråt talar vi med Siv Hultgren, som sedan år 1985 är ansvarig för församlingens dagledigverksamhet.

– Det är väldigt roligt. Det går ju lite i perioder hur många som kan delta, men i senaste samlingen var vi 43 personer. Och det är ju bra för att vara ute på landet!

Talare från olika kyrkor bjuds in, och det hålls även föredrag, senast om Estoniakatastrofen.

– Det är mycket sång och musik. Jag håller ögon och öron öppna för nya förslag och tips hela tiden.

Många som inte vanligtvis besöker gudstjänster, kommer enligt Siv på träffarna.

– Vi brukar ha unison sång, läsa ett bibelord och be innan vi släpper fram den som har programmet. Och så dricker vi kaffe – det är viktigt, ler Siv.

Vi tackar för oss. En varm känsla dröjer sig kvar hos oss när vi lämnar Rödåns friförsamling för den här gången.