Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Romarbrevet 12:21

Världen idag

Med livet som insats räddade ten Booms hundratals judar

Familjen ten Boom älskade judar. Under andra världskriget räddade de runt 800 judar undan Förintelsen. Det kostade fyra av familjemedlemmarna livet, men ten Booms valde att förlåta.

Reportage · Publicerad 08:00, 3 mar 2020

Historien om den världskända familjen ten Boom, med Corrie ten Boom i spetsen, börjar med farfar Willem ten Boom. 1837 öppnade han en urmakaraffär i en byggnad från 1600-talet på Barteljorisstraat i centrum av Haarlem, Nederländerna.

Willem tillhörde den Nederländska reformerta kyrkan, och inspirerad av prästen i sin församling startade han 1844 en bönegrupp för att be för judarna och fred i Jerusalem. Det var en ovanlig tanke bland kristna vid den här tiden, eftersom judarna var utspridda över hela världen utan eget land eller nationell identitet. 

I 100 år, och tre generationer, bad familjen ten Boom för judarna i hemmet som låg i samma hus som urmakaraffären.

1856 dog Willems första fru Geertruida. Två år senare gifte han sig med Elisabeth Bell. De fick sex barn tillsammans, bland dem Casper ten Boom – senare far till Corrie. 1884 gifte sig Casper med Cornelia Luitingh och de bosatte sig i Amsterdam. 

Där öppnade han sin egen urmakaraffär, ett företag som tyvärr inte gick särskilt bra. År 1891, då hans far Willem dog, flyttade Casper tillbaka till huset på Barteljorisstraat för att överta sin fars affär. Familjen hade nu utökats med tre barn: Betsie, Willem och Nollie. 

Året därpå, den 15:e april 1892 – en månad för tidigt – föddes Corrie. En del trodde inte att hon skulle överleva, men familjen fick bönesvar och Corrie blev faktiskt den av syskonen som levde allra längst. 

Trots att Cornelia dog år 1921, endast 63 år gammal, blev det inga fler äktenskap för Casper. Samma år började Corrie jobba heltid som den första certifierade kvinnliga urmakaren i Nederländerna. 

Medan brodern Willem och systern Nollie gifte sig och fick barn, valde Corrie och Betsie av olika skäl att inte bilda familj. Systrarna blev däremot inte helt barnlösa. Under 1920–30-talen bodde många missionärsbarn hos familjen ten Boom. Till exempel bodde under en tid sju fosterbarn hos dem.

1941, året efter den tyska invasionen, involverade Corries bror Willem både henne och Betsie i motståndsrörelsen. Från och med våren 1943 började de gömma judar och andra medlemmar ur motståndsrörelsen, trots att de riskerade dödsstraff om de blev upptäckta.  

Fram till våren 1944 hade familjen fem–sex olagliga gäster permanent boende hos sig. Ytterligare gäster stannade allt från några timmar till ett par dagar. Trots all skräck som pågick runt dem, var stämningen i huset glad.

Det spelades mycket musik och man övade till och med in en teaterpjäs som sedan framfördes. Även om familjen var överlåtna och hängivna kristna försökte de aldrig konvertera judarna som bodde hos dem. De räknade livet de levde som ett tillräckligt tydligt vittnesbörd.

Och vittnesbörd finns det många. Speciellt med tanke på att huset låg precis vid en trafikerad gata, med polisstationen (som samarbetade med nazisterna, red anm) en gata nedanför och Gestapos högsäte ett kvarter längre bort. 

En dag fick ten Booms reda på att nazisterna tänkte döda hundra spädbarn på ett barnhem. Med hjälp av uniformer från tyska soldater som inte ville vara lojala mot Hitler, kunde de rädda alla bebisarna. 

Den 28 februari 1944 blev familjen ten Boom förrådda av en av sina egna landsmän. Bara historien om den här dagen är i sig värt ett besök i huset på Barteljorisstraat. Har man tur får man höra guiden berätta detaljerat och med sådan inlevelse att tårarna inte är långt borta. 

Även om Das Sicherheitsdienst (säkerhetstjänsten) arresterade över trettio personer som var samlade i huset den dagen, hittade de inte dem de egentligen var ute efter: Människorna de misstänkte gömdes där. 

Tack vare alarmsystemet och gömstället i Corries rum, klarade sig två judiska kvinnor, två judiska män och två medlemmar av motståndsrörelsen undan att bli tillfångatagna. 

Men det kunde ändå ha slutat i tragedi. Några män från säkerhetstjänsten bestämde sig nämligen för att stanna kvar och vakta huset. 

Då skedde ett under. 47 timmar senare kom nämligen dubbelagenter från motståndsrörelsen som jobbade på polisstationen och tog över. De sex förskräckta människorna som hade stått tysta utan mat och med bara lite vatten i två dygn blev räddade. Tre av de fyra judarna och en från motståndsrörelsen överlevde hela kriget ut. 

Familjen ten Boom fördes först till ett fängelse, där pappa Casper dog tio dagar senare. Ungefär tre månader efter det blev Betsie och Corrie transporterade till Vucht fångläger, innan de slutligen hamnade i kvinnolägret Ravensbrück, det fruktansvärda koncentrationslägret som tog livet av 90 000 kvinnor. 

Trots många obeskrivligt hemska berättelser från den här tiden, är de positiva historierna lyckligtvis många. Bland dem är alla de liv som systrarna påverkade genom bibelgruppen de höll två gånger dagligen, samlingar som bland annat resulterade i att flera kom till tro. Men också miraklet att Corrie blev frigiven, något som senare visade sig ha varit ett misstag. 

Däremot dog dessvärre Betsie, brodern Willem och brorsonen Kik, som ett resultat av nazisternas behandling av dem. Corrie kunde lätt blivit bitter och hård, men hon valde att förlåta. Detsamma gjorde systern Nollie. 

I mer än 30 år reste Corrie världen runt och besökte över 60 nationer för att berätta: ”Det finns ingen grop så djup att Guds kärlek inte når djupare”, och att ”Gud vill ge oss kärlek för att kunna förlåta våra fiender.”

Men lätt var det inte.

Mötet med soldaten som ber om förlåtelse är nog den mest kända. Corrie sa då till Gud: ”Jag kan sträcka ut handen, men du måste göra resten.”

Det gjorde han. 

Corrie dog på sin födelsedag den 15 april 1983. Enligt judisk tro är det bara de som gjort ett stort avtryck i historien som dör på sin födelsedag.

Det gjorde hon.

Professor: ”Många patienter kommer att väljas bort”

Coronapandemin. Vården kan behöva välja bort patienter som har goda utsikter att klara sig. Det säger Lars Sandman,... fredag 3/4 15:16

Aftonbladetkrönikör: Jag knäppte mina händer

Coronapandemin. I tider av kris söker sig människor mot Gud. Britta Svensson, krönikör på Aftonbladet, berättar om... fredag 3/4 10:55

Deir Yassin – myten som bidrog till de palestinska flyktingarna

Israelkommentar Myten om den så kallade massakern i den ”fredliga” arabiska byn Deir Yassin i april 1948, strax... torsdag 2/4 00:00

Glöm inte bort att det finns en ren källa som inte Fienden kan komma åt.

Ledarkrönika I den här märkliga tiden är det en sådan tillgång att få söka tröst och styrka i Bibeln. Vi vet att... torsdag 2/4 00:00
E-tidning