Christer och Kicki Dahlberg kommer ursprungligen från Örnsköldsvik men åkte – endast 19 och 20 år gamla – ut som missionärer i slutet av 1980-talet och har sedan levt utomlands under halva sina liv. Först i Tyskland, Österrike och sedan Tjeckien, där de bland annat anordnade stora missionsteam i Östeuropa tillsammans med den amerikanska organisationen Christian Outreach International.

De hann bo 21 år i Tjeckien, lärde sig språket och barnen gick i tjeckisk skola, innan de flyttade tillbaka till Sverige.

Även om huvudspråket hemma under utlandsvistelsen var svenska, blandades den med tjeckiska och engelska – för att kunna använda de ord som var mest beskrivande.

– Vi var hemma i Sverige varje sommar, bland annat för att inte tappa ordförrådet, säger Christer, när vi träffar dem i Vallbykyrkans lokaler.

Christer och Kicki hade jobbat för Youth for Christ sedan 2007 när de sju år senare tillsammans med barnen flyttade till Sverige. Christian fortsatte därefter att under några år resa till Tjeckien regelbundet, och de sitter fortfarande i styrelsen för det konferenscenter som de tillsammans byggde upp.

Youth for Christ startades 1946 och Billy Graham var organisationens förste evangelist.

Hur var det att flytta tillbaka till Sverige efter alla år?

– Det viktigaste är att vara där Gud vill att vi ska vara. Det spelar inte så stor roll var det är, säger Kicki.

– När vi flyttade tillbaka var det för att vi upplevde att Gud kallade oss till Sverige.

De beskriver det samtidigt som ett offer att lämna missionsfältet – för till synes ingenting.

Jobbar ni tillsammans?

– Alltid, säger Christer, och får medhåll från Kicki:

– Vi är olika. Christer är logisk, noggrann och tänker efter. Jag är mer kreativ och inspirativ, säger hon.

Christer beskriver hur de skillnader som skulle kunna leda till konflikt har blivit en styrka.

– Jag skulle aldrig kliva in i en pastorsroll utan Kicki. Vi älskar pionjärarbete, att bygga något som kräver att vi gör det tillsammans.

De beskriver glädjen i att leva av tro under alla de 25 år som de varit ute på missionsfältet.

– Det har format oss. Vi har lärt oss att Gud förser. När vi kliver in i det Gud har kallat oss till, förser han med det vi behöver, säger Kicki.

Christer beskriver hur han känner sig hemma i en pingstkarismatisk församling.

– Det handlar om att komma till Gud, möta hans kärlek i frälsningen och bli uppfylld med kraft, för att sedan bära ut budskapet och föra andra människor fram till samma gemenskap. Vi tror på denna cirkulära rörelse: kom till källan, fyll på, hämta inspiration, skickas ut.

En upptäckt när Kicki och Christer var pastorspar i Tjeckien blev en tankeställare. Under en bönesamling skulle alla skriva ner alla icke-kristna vänner som de umgicks med minst en timme i veckan.

– Vi fick inte ner ett enda namn på pappret. Vi upptäckte att vi endast rörde oss inom kyrkans väggar, säger Christer tankfullt.

– Det förändrade vårt sätt att tänka kring de relationer och kontaktytor vi som kristna har.

Deras C-uppsats gjordes som en enkätundersökning med unga vuxna från samfunden Evangeliska frikyrkan och Pingst, i åldern 20–29 år. Syftet var att kartlägga viktiga faktorer för ungas trosutveckling samt vad som varit betydelsefullt för en bestående tro även efter ungdomsåren.

Vad får unga människor att utöva en aktiv tro inom en församlingsgemenskap även i vuxen ålder? frågade de sig.

Resultatet gav klara indikationer på vilka faktorer som ansågs viktiga och svaren överensstämde mycket väl med slutsatserna från kvantitativ forskning som gjorts i Nordamerika.

Uppsatsen konstaterar att unga framför allt utvecklas i tron och förankras i församlingen av de grundläggande kristna disciplinerna. Det andliga djupet är alltså viktigare än avancerade aktiviteter.

– Lärjungaskapets grunder går som en röd tråd genom svaren, betonar Christer.

– Bön, bibelläsning, det personliga andaktslivet och upplevelsen av Gud var mycket viktiga för deras trosutveckling. Och gudsnärvaron, lovsången och bibelundervisningen var betydelsefullt för över 90 procent av de 188 deltagarna i undersökningen.

Den kristna gemenskapen med vänner och samtal med andra kristna var också centralt, liksom möjligheten att uttrycka tvivel och ställa frågor.

Även ungdomsgruppen, liksom söndagsgudstjänster, konferenser, lägerveckor och bibelskola påverkade de ungas trosliv. Liksom föräldrarna.

– Studien tyder på att lärjungaskapet är grunden för att unga människor ska växa i tron och bli förankrade i församlingen i vuxen ålder. Det är därför mycket viktigt att ungdomsarbetet har som huvudmålsättning att hjälpa unga att utveckla sitt andaktsliv för att få en personlig och djup relation med Gud, fortsätter Christer.

– Ungdomsgruppens centrala uppgift borde vara att forma lärjungar och ge unga människor en möjlighet att få en upplevelse av Gud. Denna typ av aktiviteter borde därför ges utrymme och inte bara en kort stund i en avslutande andakt.

Christer och Kicki menar att deras undersökning påminner om att den kristna församlingen borde stå för en välkomnande och öppen atmosfär, en trygg plats där unga känner sig fria att uttrycka sina tvivel och ställa djupa existentiella frågor.

– Vi ville utforska vad det var som gjorde att många av våra unga vuxna – i ungdomsarbeten som vi varit engagerade i tidigare, men även här i församlingen – faller bort så att det bara blir en liten grupp kvar, säger Kicki.

– Vi såg att det andliga innehållet var avgörande. Vi behöver vara medvetna om att det är kyrkans huvudsakliga kallelse.

Kicki återkommer till behovet av utrymme för att brottas med tvivel.

– Det finns tuffa frågor och vi behöver ha en öppen kyrka där det finns utrymme att ifrågasätta, bearbeta. Andra undersökningar från USA visar att många lämnat sin barnatro på grund av att kyrkan upplevs inskränkt och dömande och då det inte finns plats för tvivel.

– Unga måste få möjlighet att få jobba igenom frågor. Det är ett komplicerat samhälle i dag, det är mycket man ska leva upp till. Kyrkan ska vara den här tryggheten där det är helt ok att ställa frågor, samtidigt som man leds in i gudsnärvaron. Kyrkan behöver lära unga att söka Herren och hitta en väg till bibelläsning, säger Kicki.

Christer fyller i:

– Vi blev förvånade över resultatet, att det blev som det ”borde vara”. Gudsmötet och den personliga tron var avgörande, konstaterar han, och släpper samtidigt en liten ”bubblare”:

– För dem som hade gått på bibelskola, var det otroligt betydelsefullt.