Han må vara kort till växten, men desto större till sin personlighet. Hormoz Shariat brukar ofta kallas ”Irans Billy Graham” men håller inga kampanjmöten på stora idrottsarenor. Han sänder program på satellit-tv.
Just nu gör han ett besök i Sverige, och vi möts i församlingen Livets Ord i Uppsala, som han samarbetat med under några år för att sända kristen bibelundervisning i Iran.
Själv bor han i USA sedan länge, men har ändå ett stort inflytande i Iran, som han lämnade kort efter att shahen störtats 1979. Hormoz och hans amerikanska hustru var själva en del av den proteströrelse som fick shahen på fall.
– Från början var den här proteströrelsen inte alls islamistisk, men till och med de som liksom jag inte praktiserade tron i vardagen var ändå positivt inställda till islam, berättar Hormoz.
Så småningom blev Ayatollah Khomeini revolutionens ledare och lovade att stiga åt sidan när shahen väl var störtad. Då skulle landet få ett demokratiskt styre, hette det. Att det inte blev så, utan i stället en islamistisk diktatur, vet vi i dag.
Hormoz bror Hamraz arresterades när han bara var 16 år gammal på grund av en mindre politisk anklagelse. Efter två år i fängelse avrättades han sedan han fyllt 18 år. Mamman beordrades att komma och hämta hans kvarlevor – och till och med betala för kulorna man avrättat honom med.
– Jag kunde ha blivit bitter, men Gud visade mig att det bästa gensvaret på tragedin var att överlåta mitt liv till att föra en miljon muslimer till frälsning i Kristus, förklarar Hormoz.
Orsaken till att han lämnade Iran var att han fick tillfälle att studera artificiell intelligens (AI), på ett universitet i Kalifornien. Där kom både han och frun till tro på Jesus.
Senare fick han jobb i Silicon Valley som forskare, och livet flöt på. Hormoz hade ett välavlönat jobb, de fick tre barn och han startade även en församling bland iranier.
Så upplevde han en kallelse att börja jobba på heltid för Gud. Men det krävdes att han blev uppsagd för att han skulle ta steget.
Strax efteråt splittrades församlingen han startat och senare blev han själv avsatt som pastor. Så småningom återinsattes han som pastor i en nu mycket vingklippt församling. Men när han satsade på evangelisation började den växa och i sin tur grunda nya församlingar.
I samma veva grundade Hormoz också Iran Alive Ministries och började 2001 med tv-sändningar som nådde Iran. På den tiden var inte telefonerna i Iran avlyssnade, och redan under det första programmet lyste telefonväxeln som en julgran, berättar han. En tittare som ringde sade: ”Nu har jag samlat hela min släkt på trettio personer. Vi har köpt en högtalartelefon och nu sitter vi i mitt vardagsrum. Vi vill veta hur man blir kristen.”
År 2012 flyttade organisationen, på Guds tilltal, till Dallas, och därifrån sänder man nu på Network 7, dygnet runt, över Mellanöstern, Nordafrika och Europa.
Hur många omvända har ni sett genom programmen?
– Ingen aning, de flesta vågar inte ta kontakt med oss. Men under de senaste två åren har vi trots det haft tio gånger fler som låtit oss veta att de blivit kristna än under de tidigare 18 åren. Miljoner iranier har vänt islam ryggen. I dag följer folk islam bara för att de fruktar regimen, inte Allah, säger Hormoz.
– I den senaste protestvågen 2019, då oljepriset sköt i höjden och många inte ens hade bröd till sina barn, var det den tidigare så lojala underklassen som tog sig ut på gatorna. När de fick se sina barn bli skjutna tappade de förtroendet.
– När man efter fyrtio års islamskt styre inte har mat på bordet har man kommit till slutsatsen att det är själva islam som är roten, säger han.
Det tillåts inga kyrkor i Iran där man predikar på farsi; däremot får de historiskt kristna minoriteterna armenier och assyrier ha sina kyrkor. Men de får bara predika på sina språk – och absolut inte ta emot omvända muslimer.
De iranier som blivit kristna är frimodiga och vinner ofta sina egna släktingar, berättar Hormoz. Inte sällan är helanden, drömmar och syner med i spelet. Det gäller till exempel Hormoz egen mamma och massor av släktingar som blivit kristna.
Hormoz berättar om en utlänning som kom till Iran och tog en taxi från flygplatsen. Direkt började taxichauffören berätta om hur Jesus hade förvandlat hans liv. På frågan om han inte var rädd för att bli arresterad, svarade chauffören: ”Det har jag redan varit. Jag berättade att jag hade haft cancer, men att Jesus uppenbarade sig för mig och helade mig och kallade mig att berätta om det. Har ni problem med det får ni prata med honom.”
– Problemet är inte evangelisation – det sköter iranierna själva. Det svåra är att följa upp och hjälpa de nykristna att mogna i tron, fortsätter Hormoz.
– För många är våra tv-program deras enda ”kyrka”. Vi har fått bilder sända till oss där man har radat upp stolar som i en kyrka framför en tv och samlat hela släkten. I många andra länder blir muslimer som möter Jesus förföljda och hotade av sin egen familj. Det sker sällan i Iran, där alla är mer eller mindre trötta på islam. De brukar i stället mötas av nyfikenhet.
Iran Alive Ministries sänder en variation av program, bland annat Livets Ords invandrarbibelskola, som för några år sedan spelades in i sin helhet på engelska och sedan har dubbats till andra språk. Det är för att prata vidare om denna satsning som Hormoz befinner sig i Uppsala denna dag.
Iran Alive Ministries har också en online-bibelskola, och i vissa fall har även kristna ledare rest ut ur Iran för att på neutral mark undervisas av Hormoz och andra lärare under några intensivveckor. Han berättar om ett sådant tillfälle:
– Vi hade avslutat undervisningen och det var sista kvällen. Deltagarna borde ha varit trötta efter tolv timmars undervisning om dagen, men de sjöng lovsång, dansade och prisade Gud. Jag visste att i morgon kan de bli arresterade på flygplatsen när de kommer hem, så jag avbröt det hela och började undervisa om förföljelse. ”Bekymra dig inte om oss, det vet vi redan. Var vi en gång beredda att dö för Allah, så dör vi hellre för Jesus”, svarade de och ville fortsätta lovsången.
I sin bok Irans stora väckelse (utkom på svenska 2020 på Sjöbergs förlag) lägger Hormoz ut bibeltexter från Jeremia och Hesekiel om hur Gud ska placera sin tron i Elam (en del av Iran) och att Iran ska bli en kristen nation.
– Detta kan hända i vår generation. Vi kanske ser början på det, men riktigt där är vi inte än, säger han.
– Skulle regimen falla, vilket jag är övertygad om kommer att ske, är inte de kristna tillräckligt starka ännu. Många är baby-kristna och vill ha ”mat”. Barn kan också lätt distraheras, av till exempel frihet, bekvämlighet och materialism.
Med vid samtalet sitter Nilo Klinga, en kvinna med iranskt ursprung som bor i Sverige sedan 13–14 år. Hon blev kristen efter att ha haft en vision av Jesus när hon bad om att få veta vilken Gud som var den rätte – islams eller kristendomens. Hon arbetade tidigare som ingenjör men samarbetade på sin fritid med ”doktor Hormoz”, som hon kallar honom, redan under sin tid i Iran.
Nu ska hon starta upp en svensk gren av Iran Alive Ministries.
Nilo behövde inte fly utan kom hit för att gifta sig, men kan inte längre besöka sitt hemland. Hon berättar om en familj som ganska nyligen flytt. Militären kom hem till dem, riktade ett gevär mot fruns huvud, i åsyn av barnen, och förklarade att om de inte slutade evangelisera och samla kristna skulle det gå värre nästa gång.
– När jag flyttade till Sverige och träffade iranier här som var kristna blev jag chockad, de var nöjda med att bara gå till kyrkan på söndagarna. De omvända muslimer som jag träffade i Iran var hungriga – vi kunde samlas till husförsamling mellan klockan 22 och 24 på vardagskvällar och vi berättade ivrigt för folk vi träffade om Jesus, berättar hon.
Hormoz skjuter in:
– Det finns många iranier som har blivit kristna utomlands, och en stor utmaning är att få dessa omvända iranier i väst att hjälpa oss att göra församlingen i Iran stark. Det är bland annat därför jag är i Sverige.
Även om många iranier blir frälsta sedan de lämnat Iran och inte längre lever under det muslimska oket är både Hormoz och Nilo överens om att det är lättare att vinna muslimer i Iran än utanför. Och när de väl blivit kristna är de mycket mer ”hungriga på Gud”, trots att de vet att det innebär fara för livet.