Kristine Arbfors föräldrar skiljde sig när hon var ett par, tre år, varpå hon bodde hos dem växelvis, varannan vecka, i samma stadsdel i Jönköping.   

När hon gick på mellanstadiet började problemen hopa sig. Hennes mamma flyttade till en annan stadsdel, där Kristine började dricka alkohol och röka med nya vänner på fritiden. Hon valde själv att bara bo varannan helg hos sin pappa, men saknade honom samtidigt.

– Jag kände mig inte förstådd. Jag kände mig väldigt oönskad, minns hon.

På högstadiet eskalerade problemen. Kristine bodde nu bara hos sin mamma, men började rymma hemifrån och skolkade från skolan.

– Jag vet att jag mådde jättedåligt psykiskt, förklarar hon.

Under årskurs åtta fick Kristine bo på ett HVB-hem för tjejer, där hon trivdes och skötte sig bättre. Men när hon kom tillbaka till högstadiet i nian gick det utför igen. Hon hamnade ofta i slagsmål och på fritiden drack hon mycket alkohol och började röka hasch.

Kristine blev bara godkänd i några få ämnen i skolan och fick gå på individuella programmet året efter grundskolan. Där gick det mycket bättre och hon pluggade upp sina betyg

Som 16-åring flyttade hon ihop med sin pojkvän, kom in på gymnasiet, men började skolka igen och missbruka lugnande narkotikaklassade mediciner.

Redan i högstadiet hade Kristine haft kontakt med ett medium, och nu började hon också söka kontakt med andar hemma.

Efter studenten tog det slut med pojkvännen, och Kristine blev ihop med en annan kille och började samtidigt med ännu tyngre droger. Opiaterna blev hennes huvuddrog, men hon tog också centralstimulerande droger.

– Jag tog amfetamin varje dag, i perioder kokain. En gång var jag vaken i fjorton dagar i sträck, det är snurrigt då kan jag säga, konstaterar Kristine.

Kristine fick ett modellkontrakt i Italien, men förlorade det på grund av sitt drogmissbruk. Tillsammans med sin nya pojkvän blev hon i stället yrkeskriminell.

– Vi började med bedrägerier tillsammans, det var så vi försörjde oss, och på att sälja droger och göra inbrott, berättar hon.

23 år gammal fick hon reda på att hon var gravid. Kristine blev glad och lyckades sluta tvärt med narkotikan. Eftersom sonen, Milton, föddes redan i vecka 31 fick de spendera två månader på neonatalavdelningen. Där fick Kristine morfin – och föll tillbaka i missbruket igen.

När Kristine och barnet kom hem var det turbulent. Pojkvännen blev pistolhotad och Kristine återvände till sitt tidigare drogmissbruk. Till slut insåg hon att miljön var alltför farlig för sonen och berättade för sin mamma om missbruket, varpå Milton fick bo hos sin mormor från ett års ålder.

Relationen mellan Kristine och Miltons pappa tog slut, och hon åkte till Danmark, varifrån hon började smuggla kokain. När Kristine flyttade tillbaka till Sverige efter ett halvår blev hon först vräkt från en lägenhet, men fick sedan en annan i Huskvarna.

Vid den här tiden började Kristine ägna alltmer tid åt new age. Hon mediterade, fick råd av en mentor och använde kristaller, stenar och tarotkort.

Samtidigt som hon märkte att hon fick spännande, övernaturlig kunskap om andra människor, bar hon på en stark känsla av obehag. Vid ett tillfälle såg hon hur djävulens kort plötsligt svävade i luften och blev jätterädd.

– Det var ett sådant mörker, beskriver hon.

I början av 2018 blev Kristines då treårige son placerad i ett familjehem, hos kristna fosterföräldrar, som började be för henne. I mars samma år blev hon sedan oväntat inbjuden av en kompis till ett kristet möte, där hon fick förbön och upplevde att det var något övernaturligt.

Men därefter blev Kristines drogberoende ännu värre. En dag, när hon befann sig i Halmstad och rökte heroin blev hon så dålig att hon inte visste om hon skulle lyckas ta sig hem.

– Jag tänkte, att ska jag fortsätta med detta kommer jag inte överleva, beskriver hon.

När hon trots allt lyckats ta sig hem till Huskvarna hände något oväntat.

– Jag hörde en röst inom mig som sade: ”Jag ska ge dig ett nytt liv.” Där visste jag att jag kommer att bli drogfri, minns Kristine.

Trots fruktansvärda abstinensbesvär lyckades hon sluta med drog efter drog under loppet av bara två månader. Samtidigt började hon omvända sig från saker hon gjort som hon förstod var dåliga.

– Jag fick en sådan viljekraft. Efter två månader kunde jag gå ut och springa. Jag började känna lycka, berättar hon.

När Kristine tackade ja till att gå på ännu ett kristet möte fick hon panikångest och hörde otäcka röster, men tog sig ändå dit och fick återigen förbön.

Därefter började Kristine, för första gången, att be till Jesus. Hon upplevde hur hon fick en frid som hon aldrig tidigare känt.

– Jag grät jättemycket och jag kände sådan glädje. Jag kände att jag var hemma, beskriver hon.

I slutet av 2018 slutade Kristine även med den narkotikaklassade medicin som hon hade på recept, och med att röka tobak. Hon fick en möjlighet att flytta till Stockholm, där hon fick jobb, kom med i en församling, åkte på befrielseläger och började läsa Bibeln.

Därefter fick hon bo hos en tjejkompis i Göteborg i några månader, där hon fick uppleva en helande vänskap.  

Ibland hörde hon dock fortfarande röster i sitt huvud som hånade kristna. Och när hon var på en kristen resa i Brasilien började hon tvivla på om Gud var på riktigt.

Kristine fick då en dröm, där hon såg hur Jesus stilla kom ner från luften mot henne.

– Jag ser hans ansikte någon sekund, sedan ser jag bara hur det skiner. Det är sådan frid, sådan kärlek, beskriver hon.

Kristine flyttade hem till en kristen vän i Jönköping och fick jobb på ett kristet hemtjänstföretag, men fick snart en egen lägenhet och kom in på en socialpedagogutbildning, som en av 16 av totalt 80 sökande.

– Jag hade ingenting, men Gud har upprättat mig, sammanfattar Kristine.

Hon berättar att hon nu har en fin relation med sin mamma, har återfått kontakten med sin pappa och sin lillebror, och har jättefin kontakt med sin son.

– I dag mår jag jättebra och jag har inte haft något återfall sedan jag blev frälst i augusti 2018, konstaterar hon.

I dag är Kristine med i en församlingsgemenskap i Jönköping. Hon betonar vikten av att verkligen följa Jesus och låta sig ledas genom den helige Ande.

– Det går inte att bara ha Jesus som frälsare, utan han måste vara Herre också. Man måste kapitulera helt och lägga sig på korset varje dag, förklarar hon.

Samtidigt konstaterar hon att det inte finns något mer spännande än att gå med Gud.

– Gud har verkligen gett mig ett nytt liv. Gud hjälper, han sviker aldrig och han är meningen med livet. Jag vill tjäna honom, säger Kristine.