Anförtro dina verk åt Herren, så har dina planer framgång.
Ordspråksboken 16:3

Världen idag

Fredriks hjärta fortsätter att klappa för Gud

Han har förlorat en son, fått ett nytt hjärta inopererat och väntar nu på en ny organdonation. Men trots alla kamper står Fredrik Öbergs tro orubbligt kvar.

– Min tro har till och med mognat och blivit starkare, säger han.

Reportage · Publicerad 07:00, 3 nov 2022

Fredrik Öberg låter pigg i andra änden av telefonlinjen, glad och tacksam.

– Jag mår faktiskt väldigt bra i dag. Sådant går lite i vågor.

Med de problem han lever med och har levt med under en längre tid, är det långt ifrån självklart att ha en bra dag.

– Jag har faktiskt tänkt på det nu, att jag egentligen aldrig har varit frisk, säger han.

Redan som nyfödd upptäcktes att något var fel. Han var svag och fick ha en kateter i strupen för att kunna få bort slem ur halsen.

Det visade sig att han hade ett medfött hjärtfel, och det var osäkert om han skulle överleva sin första tid i livet. Men som femåring genomgick han en stor hjärt­operation och i tonåren kunde han till och med spela innebandy.

Samtidigt började han dra sig undan den kyrkliga gemenskapen under en period.

– Jag var väldigt nyfiken på världen och det blev en hel del festande. Men jag tappade liksom inte tron.

Men en dag hände något, där han bara kände en stor längtan efter att leva för Gud.

– Gud drog i mig till helgelse. Jag vet att jag stod i duschen och bad ”hjälp mig leva för dig”.

Kort därefter blev han allvarligt sjuk. Hjärtat lade i princip av och det fanns inget annat att göra än att planera för en hjärttransplantation.

– Jag fattade inte riktigt att jag kunde dö medan jag väntade på hjärtat. Men jag bad till Gud att rädda mig, och bad att jag skulle få leva för jag ville berätta för fler om honom.

Efter sex dagars väntan fick han beskedet – det fanns ett nytt hjärta till honom. Mitt i allt kände Fredrik ett relativt lugn.

– Jag tänkte bara: ”Gud, du får ta hand om mig nu. Om det här inte går vägen så är jag hos dig, då börjar evigheten”. Men jag hade ändå ett ganska starkt hopp om att det skulle gå vägen.

Den 21 timmar långa operationen lyckades. Hjärtat var på plats och togs emot av kroppen, och Fredrik kunde slå upp ögonen på nytt.

– Jag känner en oerhörd tacksamhet till den personen som gav mig hjärtat och en respekt att förvalta den gåvan.

I efterhand har han fått veta hur en grupp damer i den lokala församlingen bad för Fredrik redan på 80-talet, ett tiotal år innan hjärtoperationen.

– En kvinna hade då fått ett tilltal om att Gud skulle ge mig ett nytt hjärta. På den tiden gjordes det inte ens hjärttransplantationer, så de visste inte då vad det här betydde.

Men tio år senare fick han just ett nytt hjärta och en ny chans i livet.

– Jag blev hög på att leva och vara en överlevare. Att få ligga i en egen säng utan pumpar, slangar, dropp och övervakning och bara höra hjärtat slå stabilt; det var helt obeskrivligt.

30 år har gått sedan hjärttransplantationen och mycket har hänt i hans liv. Han har gift sig, fått barn, rest i en rad länder, arbetat och spelat i ett band. Samtidigt har han fortsatt brottats med sjukdomen och ibland har ambulansen fått rycka ut.

– Men i grunden så är Herren min läkare. När det är helandemöten och förbön så har jag hållit mig framme för att fylla på med Guds läkande kraft. Gud leder mig igenom detta.

2010 fick Fredrik och hans fru veta att de väntade sitt andra barn, några år efter dottern Elsa fötts. Redan vid ett tidigt ultraljud upptäcktes att barnet hade någon form av hjärtfel.

– De såg att han hade ett allvarligt hjärtfel och läkarna rekommenderade oss att göra abort. Men vi sade nej direkt, vi ville att han skulle få en chans.

I dag kan han reflektera över inställningen som fanns där hos läkarna.

– Det är klart att det var ganska bisarrt och groteskt, men det är så det funkar i dag, menar han.

– För mig är det en sorg att många barn tas bort när fel upptäcks tidigt. Kirurgerna är skickliga på att rädda barn, men barnen får inte ens chansen.

Samtidigt påpekar Fredrik att sjukvården verkligen gav allt när de sade att de ville behålla barnet.

– Då satte de verkligen in alla resurser. De gjorde ett fantastiskt arbete.

Redan ett par veckor efter att sonen Oscar fötts var det tydligt att han hade det tufft. En operation gjordes som fick hjärtat att fungera bättre och han ökade i vikt.

Det kommande året var både Fredrik och hans fru hemma för att vårda honom dygnet runt. Vid ett års ålder skulle sedan en större operation göras.

– Det såg vi fram emot, så att det skulle bli så bra det kunde i hans situation.

Allt gick kirurgiskt sett bra. Men något hände vid operationen, och några dygn efteråt konstaterade läkarna att Oscar var hjärndöd. Vad som hände har ingen lyckats komma fram till.

Sorgen var bottenlös när de förlorat sin son, bara ett år och två veckor gammal. Både Fredrik och hans hustru kände tidigt att de hade två val att göra.

– Det ena var att välja bitterhet och bara dyka ner i det svarta hålet. Eller så kunde vi stå kvar och tacka Gud för att vi fick ha Oskar, att vi anförtroddes honom och fick vårda honom så länge som det behövdes.

Fredrik beskriver en saknad på många olika nivåer. En saknad som av vilken annan närstående person som helst. Samtidigt finns ett annat djup med en sorg över saker som inte fick ske, som att de inte fick se honom börja skolan eller fira hans födelsedagar.

– Man funderar kring vad det skulle blivit. När vi var ute så gick huvudet som en propeller på Oscar så fort han såg en bil. Det var något som han reagerade på jättestarkt.

Han beskriver sorgen som ett djupt sår.

– Men man måste släppa smärtan. Det kan bli så överväldigande. Samtidigt kan man inte skjuta det från sig, för man måste få sörja. Det hör till, säger Fredrik, och jämför med när hans barn bankar på hans bröst när de är ledsna.

– Precis på samma sätt får vi banka Gud på bröstet och fråga vad det är frågan om. Kanske får vi aldrig svaret här, men jag vet att Oskar är trygg i Guds hand.

Mitt i all sorg har Fredrik och hans familj fått känna hur tron verkligen har burit.

– Vi kände oss burna under perioden innan och när katastrofen hände. Av Gud, men också av alla troende runt omkring oss, av alla som bad. Gud verkade genom sin kropp; församlingen. Det var enormt.

Nu har nya motgångar tornat upp sig i Fredriks liv. Efter att ha ätit starka avstötningsmediciner i 30 år, efter hjärttransplantationen, har njurarna tagit stryk och troligen är han i behov av en ny njure.

I väntan på att hitta en donator – helst en levande så att läkarna kan planera operationen i förväg – tvingas Fredrik Öberg ha en dialysmaskin i gång varje natt.

– På dagarna försöker jag jobba så mycket jag orkar. Runt 50 procent brukar gå bra.

Men även den här gången har han en fast tro på att Gud finns med honom.

– En troende dam ringde och sade: ”Frukta inte, Gud är med dig”. Hon ringde precis i rätt tid. Så då tänkte jag, okej vi kör. Jag väljer att lita på Gud den här gången också.

– Jag kan se tillbaka och se att Gud var med mig då och han är med mig nu också, fortsätter han.

För honom är det trots allt ingen tvekan om att Gud faktiskt finns.

– Jag har upplevt för mycket för att tro något annat, det är helt utanför diskussion. Gud är trofast. Det går att lita på Gud. Det är värt att hålla fast vid Jesus.

Man måste släppa smärtan. Det kan bli så överväldigande. Samtidigt kan man inte skjuta det från sig, för man måste få sörja.

Fredrik Öberg

Ålder: 49.

Bor: Storvreta utanför Uppsala.

Familj: Fru. Två döttrar som är i livet, 15 och 9 år gamla, och en son som är i himlen.

Yrke: IT-tekniker.

Det ökade könsgapet visar på vikten av win/win-lösningar

Ledare Det har talats mycket om ”könsgapet” på senare tid. I augusti kom en stor europeisk undersökning... torsdag 1/12 00:10

Det var som i Kornelius hus

Missionsglimten En färsk missionsglimt sedan några veckor tillbaka – men med igenkänningsfaktor från riktigt gammal... torsdag 1/12 00:00