Församlingarna på Tjörn har hjälpt tiotusen ukrainare

– Vi tror att det här är Guds ledning, det här går inte av sig självt, säger Stefan Krusell, medlem i Betelförsamlingen på Klädesholmen, som var med och startade upp projektet.

Den 24 februari 2022 bröt kriget ut i Ukraina. Information började spridas på nätet och inlägg lades upp, men samtidigt kände Stefan Krusell en längtan efter att göra något mer.

– Så här kan vi inte ha det längre, vi skriver på sociala medier men vi behöver göra något praktiskt, tänkte jag.

Han började kolla intresset från församlingarna på Tjörn, vilket visade sig vara stort.

– Så Betelförsamlingen, Missionskyrkan, Pingstkyrkan Smedjan och de två samarbetande församlingarna Betania och Elim från Pingst, som finns i Åstol och Rönning, drog i gång detta projekt tillsammans, berättar han.

Knappt två veckor efter att kriget brutit ut, den 8 mars, hade församlingarna sitt första informationsmöte där de bjöd in allmänheten för att informera om behovet och läget i Ukraina. Redan från start upplevde de hur Gud var med i projektet. Med på mötet fanns nämligen några ukrainare som var bosatta i Göteborg.

– De hade tidigare varit i en församling i Ukraina, vilket gjorde att vi kunde koppla samman med dem. Redan där såg vi hur Gud förde rätt människor i vår väg.

Församlingarna kom sedan överens om ett mål – att skicka i väg en lastbil med förnödenheter.

– Får vi ihop en transport, då har vi verkligen lyckats, berättar Stefan att de uttryckt.

Engagemanget visade sig vara stort, och redan den 28 mars hade de fått ihop sin första lastbil och transport. En lastbil motsvarar ungefär 20–25 ton förnödenheter.

– Lastbilen kördes in i Ukraina till kontakten som vi hade fått, Katherine Semenyuk. Hon ansvarade sedan för att distribuera hjälpen dit behoven fanns, berättar Stefan.

När den första lastbilen hade kommit in i landet hade de nått sitt mål, och de undrade om de skulle fortsätta. Församlingarna, som hela tiden upplevt Guds ledning, landade i att ”så länge gränserna hålls öppna och det finns människor som vill vara med och ge, ska vi fortsätta”.

I dag har sex transporter körts ner till det krigsdrabbade landet och Stefan berättar vidare om hur Gud har försett arbetet.

– De tre första lastbilarna från ett lokalt åkeri på Tjörn var helt gratis, färjebiljetterna var gratis, chauffören ställde upp utan kostnad och diesel har företag sponsrat med. Vi blir fortfarande överraskade, vi borde inte bli det för det här är vad Gud gör, men vi blir alltid överraskade.

Världen idag ringer upp Katherine Semenyuk i Ukraina för att höra mer om hur arbetet ser ut efter att förnödenheterna nått landet. Under samtalet uttrycker hon stor tacksamhet till församlingarna i Tjörn, som hon berättar är deras största leverantör av förnödenheter.

– De är våra kära vänner. Utan att de visste vilka vi var har de skickat hjälp till oss sedan början av kriget. Vi tror att det är ett gudagivet möte!

Katherine är pastorsfru, mamma till fem barn och jobbar just nu som kaplan i militären. Förnödenheter som skickas till Ukraina bidrar till ett arbete som pågår dygnet runt, där staten gladeligen tar emot deras hjälp som kristna.

Många troende är engagerade som volontärer och delar ut humanitär hjälp och erbjuder psykologiskt och andligt stöd till sjukhus, föräldralösa barn, änkor och militären.

Katherine befinner sig i Lutsk, en stad i nordvästra Ukraina. Hon berättar att hon och hennes team inte längre har tid att samla ihop förnödenheter, för att behoven av det psykologiska och andliga stödet är så stort. Men tack vare ”Tjörns hjälp till Ukraina” har de fortsatt att kunna erbjuda humanitär hjälp.

– Många organisationer vill hjälpa till, men bara med vad de själva vill hjälpa till med. Stefan och församlingarna går mycket längre än så. De vill hjälpa till med det vi behöver hjälp med, säger hon.

– Till exempel ger många det som de själva inte har användning av. Men Stefan och församlingarna frågar oss vad vi behöver och försöker sedan få tag i det åt oss.

I fortsatta samtal med Stefan berättar han hur de snabbt försöker ställa om när behoven i Ukraina förändras. De har nyligen inlett ett samarbete med företaget Biocool, som tillverkar vattenreningstabletter.

I dag har uppåt 10 000 personer fått hjälp genom lastbilarna från Tjörn som kommit in i landet. Barn som förlorat allt i kriget har fått leksaker, när elen stängdes ner fick människor vinterkläder för att de skulle överleva kylan, material till generatorer skickades som räddat liv, och behövande har fått medicin, mat, spisar och andra livsnödvändiga tillbehör.

Förnödenheterna tas till de platser där de behövs som mest. Även till platser som kallas ”point zero”, det vill säga frontlinjen.

– I frontlinjen strider militären dygnet runt och det är risk att bli skjuten av krypskyttar eller tungt beväpnade soldater. Men trots det finns fortfarande delar av befolkningen kvar som vägrat evakuera, där många är traumatiserade, skadade och har stora behov på grund av kriget, säger Katherine.

Tillsammans med sitt team reser hon även till dessa farliga platser för att hjälpa till, utan att bära vapen och utan att medverka i någon krigföring. Däremot reser de alltid med både militär och andlig uppbackning.

– Vi bär aldrig vapen, berättar Katherine.

– Vårt vapen är Bibeln och bönen.

Under samtalets gång berättar hon om översvämningarna som skett i Kachovka, där 42 000 människor hotades av vattenmassorna.

– Vi gör oss redo att åka med båt dit för att försöka rädda människor och även för att finnas där som kaplan för befolkningen.

Att arbeta som kaplan, berättar hon, skiljer sig mot att vara psykolog, då psykologer lär att du behöver leva med problemen du fått av din PTSD.

– Som kaplan exkluderar vi inte tron. Vi tror inte att du behöver leva med dina problem, utan att du kan bli fri. Att Gud kan upprätta och hela dig fullständigt.

I slutet av samtalet frågar vi om det är något hon vill skicka med som hälsning från Ukraina.

– Det finns inte mycket positivt att berätta när man pratar om krig, men det första jag vill berätta är att vi har väckelse.

– Det ser inte ut som ett fullt stadium, den sker en person i taget, men det finns en hunger hos folk. Om du skulle fråga om du fick be för någon skulle ingen säga nej, ingen. Ibland kommer folk till och med fram och frågar oss om vi kan be för dem.

Hon berättar även hur människor kommer till tro.

– Personer som tidigare aldrig varit i en kyrka döper sig. Du kan inte säga att det inte är väckelse här.

Samtalet avslutas med ett stort tack till svenska befolkningen.

– Och till det svenska folket – ni har gjort en enorm inverkan med den humanitära hjälpen som ni har skickat. Vi kommer aldrig glömma vad ni gjort för oss, och vi vill säga tack.

– Vi ber för er, och vi ber att Gud ska ge tillbaka i hundrafalt med välsignelser till ert land. Och när kriget är över bjuder vi in hela Sverige för att komma på en stor fest. Men nu måste vi arbeta och vi behöver be för att kriget ska ta slut.